Aldrig får man ha roligt!

Surfade runt och hittade en het diskussion på en blogg, där man ondgjorde sig över topplistorna som valsade omkring i cybervärlden.

Om jag förstod det hela rätt så lurade de oss naiva nybörjarbloggare genom att vädja till vårt ego och få oss att tro att vi skulle få fler läsare, medan de i verkligheten använde oss för att få fler besökare till sin sajt och därigenom kunna sälja reklamplatser.

Jaha, och so what? Klart det är så det ligger till och det är väl så världen i stort fungerar. Du kliar min rygg och jag kliar Din. Visst får de fler besökar och kan sälja platser, men jag får också synas med min blogg och förhoppningsvis kommer några fler hit och läser mig.

För det är väl det som är grejen med att ha en blogg, att få läsare? Hur de sedan har hittat hit bekymrar jag mig inte så mycket om, så länge de kommer frivilligt. Och gärna kommer igen. Nu var det tydligen så att bloggisten ifråga stod över sådant, han/hon tyckte att läsarna skulle ta sig dit för att de ville läsa bloggen.

Återigen, jaha och so what? Det är samma sak här, klart jag vill att besökarna läser min blogg men det är först när de hittat hit som de kan det. Och vägen hit spelar mig mindre roll.

Slutligen, jag skäms inte för att mitt ego vill att min blogg blir läst, så "kommersiell" är jag! Bloggisten ifråga hade tydligen lite problem med oss icke helt rumsrena nöjesbloggare, medan han/hon själv tillhörde den lite mer kulturella bloggeliten.

Summasumarum, även i bloggens värld är det tydligen skillnad mellan folk och folk!