söndag, oktober 30, 2005

Varför?

När jag var ung, riktigt ung, trodde jag kärlek var sprudlande lycka och pirr i magen. Helt enligt Starlets recept. När pirret tog slut, var kärleken borta. Punkt.

Med några fler år på nacken är min syn på kärlek annorlunda. Att vara partners, stötta varandra. Kunna ha tråkigt ihop och ändå trivas. Att kunna äta blodpudding och kolla såpoperor på TV, och inte längta bort. Men framförallt att tala med varandra. Och lyssna. Att förutsätta att ens partner vill en väl. Det som sägs är av välmening. Som hjälp. Inte kritik.

Tyvärr bär vi alla med oss vårt förflutna in i våra "nya" liv. Våra tidigare erfarenheter, men framförallt våra föräldras leverne sätter stora spår i vårt sätt att agera och reagera.

Så kommer den där dagen. Trött. Förkyld. Pressad på jobbet. Fel kommentar vid fel tillfälle. Kriget bryter ut. Eskalerar. Frustrationen tar fäste. Hårda ord faller. Ingen gör sig förstådd.

Sårar varandra. Ingen ger vika. Stolthet. Självömkan. Besviken, på sig själv och sin partner. Båda lider. Drar sig undan. Var tog kärleken vägen? Vart är den just då, i den stunden?

En hand sträcks ut. Kan inte ta emot. För arg. För ledsen. För sårad. Ensam. Fast två. Men ändå inte. De egenskaper som väckte kärleken är de som framkallar ilskan. Hur kan det bli så? När blev styrkan ett hot?

Är kärlek så jävla svårt eller är jag bara korkad?

13 kommentarer:

Bloggblad sa...

Svar: ja. På första frågan alltså.
Att kunna gräla är bra, att kunna bli sams är bättre.
Jag har inte så många erfarenheter, men jag har en 35 år lång, det GÅR att bli sams om man vill, om det mesta. Med undantag för vissa saker förstås. Generalisera funkar inte som vanligt. Men man får inte ge upp så lätt - för gräset blir inte grönare. Man har sig själv med sig även om man byter partner.
Hu, det låter som om kloka gumman har talat...

Lena sa...

Kärleken kan vara svår vännen men den behöver inte vara det alla gånger...om vi tar emot och kan ge så tror jag att även i de svåra stunderna kan hitta delar inom oss som trots att man önskar varandra åt pipsvängen.. ändå kan länka samman efter stormen.
Tror på att rensa och att det stormar, men viktigt är att hitta rofylldheten igen och att våga mötas...Men inte sjutton är det lätt inte och jag är inte någon expert heller för den delen…kram .jag känner SÅ med dig BATBUT!

Batbut sa...

Bloggis, Du är klok Du! (hoppas Du kom ur spagaten *s*. Det jag har svårt för är den här "mitt sätt / ditt sätt" diskussionen som kommer upp. Ibland kan man väl skita i vems sätt det är om det gynnar familjen?
Lena: jo jag vet. Men ibland är jag bara så trött på att jag ska sansa mig, ibland kokar det över. Jag är stark, men även jag måste få vara svag ibland. Och "oklok". Såg Din kommentar nedan - det vore en höjdare!
Tack för ert stöd och sympati. Får se om jag raderar imorgon...*s*

Mette sa...

Ja, Bloggy är klok.

Jag har så många spruckna förhållanden bakom mig att jag borde censureras från den här kommentar-sidan..

Slinker ut.

Mamselamsen sa...

Låter som ett ganska normalt förhållande... tycker jag i alla fall.

Kärlek och förhållanden = hårt arbete. Det viktigaste är att kunna prata om det... komma fram till något... gå vidare... kärleken starkare.
/Mamselamsen som jobbat jäkligt hårt under åren.

Marmelad sa...

Jag är inte ett dugg klok, men en kram kan jag bjucka på! *kramar om batbut*

maruschka sa...

Precis så jävla svår är den!...krigade i går morse med den människa som jag mest av allt i världen önskade att alltid skulle älska, men ibland tvivlar jag...men när man väl är igång och kastar ord, kantiga, hårda, brinnande ord på varnadra så är det så svårt att hitta balansen, man bara måste tömma ur och visa att man inte tar emot vad som helst, fast man egnetligen bara skulle vilja vända sig bort och stoppa tiden...
Det sista du är är korkad, känn aldrig så...man är medspelare och motspelare i samma lag, och taktiksnack kommer inte alltid vid rätt tidpunkt...*kraaaaaam*

Humlan sa...

Så mycket klokheter har sagts, så jag kan bara säga att det är svårt och jag undrar också om jag är korkad ibland.
Skickar en stor Kram!

Alex sa...

Jag tror att kärleken finns där....trots besvikelsen.....men ge er tid att läka ifrån det som sårat....det är trots allt de som älskar oss mest som kan såra oss hårdast....och det gäller även för en själv mot en själv......säg att du behöver tid....han kommer att ge dig det.......

Massor av kramar från Sevilla

rita sa...

Kärlek är lätt, när den fungerar,, men ett rent helvete när den inte fungerar!
Vadå radera? Det skall man väl inte göra. Det är ju dålig bloggetik!

Lyckliga Grodan sa...

hur går det?? jag är lite långsam idag.. och ..
ja kärlek är svårt.. och lätt.. som alla sagt.. så några goda råd har jag inte.. det är hårt arbete att ha kärlek med i livet..
grodkramar

Mamselamsen sa...

Återkommer igen: "Jag älskar min man... men jag tycker inte alltid om honom"

Mifflan sa...

Ja, fy vad tufft det är ibland. Speciellt när man är trött sur och pressad. I bland är det som om munnen säger dumma saker av sig själv...