söndag, oktober 02, 2005

Batbut Disaster Story No 1

Varför göra det svårt för sig när man kan kopiera sig själv? Tar Pale Green Womans 's förslag och gör en blogg om en av mina små missöden... Känns lite akuellt med tanke på att min vänstra armhåla ser ut som en blåbärspaj, med lite stänk av knallröda hallon i!

Använd nu er visuella förmåga och se följande scen framför er;

Stort och fint konferensrum, smockat med kostymklädda herrar. Präktiga och stiffa så att ett kylskåp verkar graciöst i jämförelse.

Och så konsulten Fladdermus, iklädd lite cowboybootsen och allmänt laid back. Avslutar just ett case, känner sig helnöjd.

Istället för den sedvanliga stillsamma avslutningen drar jag till med ett litet flamencosmatter på de coola cowboysarna.

Marmorgolvet smattrar bra, men är även halt. Kloppeti klapp, kloppeti klopp och så GADUNK!

Konsulten halkar med klacken, viftar hysteriskt med armarn för att hitta balansen. Påminner mest om en holländsk väderkvarn fast med sämre resultat.

Viftandet är resultatslöst, den i nuläget ograciösa kroppen faller helt okontrollerat mot marken och SMACK! Landar på den något breda baken, som turligen nog har inbyggd krockkudde!

På vägen ned passerar vänster armhåla en stol med ARMSTÖD! Vem är så dum att den ställer en stol i ett konferensrum när jag är där?

Om ni vill veta hur det känns när man hänger hela kroppstyngden på ett vasst armstöd kan ni fråga mig!

12 kommentarer:

Ilva sa...

Du, det kan jag forestalla mig, stackars dig! har du kollat att inget gick sonder...

Cornelia sa...

Är vi släkt på nåt vis? Varför tatuera sig när man ständigt får nya blåmärken, särskilt av bordshörn. Men jag har aldrig fått nåt i armhålan. Stackars dej. Vad sa gubbarna? De skrattade väl inte?

Mamselamsen sa...

Då är vi släkt, du, jag och Cornelia! Jag har alltid enorma blåmärken på låren... var dom nu kommer i från. (Blåmärkena alltså) =)

rita sa...

Inbyggt krockkudde? Blåmärke i armhålan? Du är unik!

Bloggblad sa...

Egentligen är det nog bara det undermedvetna som får oss att öva till vår aladåbföreställning... du kör flamenco och jag gör piruetter...

The Pale Green Woman sa...

Jag hoppas att gubbarna hade vett att studsa upp och hjälpa dig??

B*i*g*g*i*s sa...

Om inte det här fick dom stelbenta gubbarna att haja till, är det väl kört för dom stackarna. Hoppas det INTE är kört för dig och din stackars mörbultade kropp. Sänk ner den i ett badkar med badolja och tänd värmeljus... Och akta dig för hala marmorgolv i fortsättningen.

Lyckliga Grodan sa...

battis.... använd vingarna när du försöker flyga.. lilla gumman, vad tror du har fått radar och vingar för?? inte för att landa med armhålan på armstöd.. (aj aj aj det gör ont i min armhåla när jag tänker på det.. du började väl inte gråta av smärta som jag brukar göra??)

tanten sa...

Uj....ujujuj....

gagga sa...

Så "kul" har vi inte på våra konferenser. Där får man bara andliga blåmärken

Du är en rolig en du! Hoppas inget gick sönder!

Monica sa...

Snart finns det nog ingen återvändo, Batbut. Det blir hockeymundering med alla sorts skydd som finns. Och halkskydd under bootsen.

Stackare! Hoppas att värken har gått över nu.

Batbut sa...

Dagens status kan sammanfattas med att både stoltheten och armhålan värker (som fan). Gubbsen såg mest förvånade ut, själv skuttade jag upp som gubben ur lådan och höll god min. Framledes kommer jag INTE att dansa flamenco på stengolv, och tror nog att jag kommer linda in mig i silvertejp (vadderad sådan) nästa gång jag jazzar loss *s*