torsdag, oktober 27, 2005

Vuxenpoäng

Idag måste jag ha slagit rekord i vuxenpoäng! Jag och stortrollet har skrivit testamente! Snacka om ansvarstagande vuxna människor *s*.

Lite läskigt kändes de dock, att sitta hos tant advokaten och prata "om Stortrollet dör först så vill vi X men om mamma troll dör först så vill i Y".

Helt plötsligt blev det oerhört verkligt, en vacker dag så är de ett faktum! Vi är inte odödliga, även om det känns så ibland.

Jag blev påmind om något jag har svårt att hantera, min dödsångest. Den finns där, hela tiden. Ligger på lur och poppar upp med jämna mellanrum. Tänk om jag kunde tro på ett liv efter detta, så mycket lugnare jag skulle känna mig då!

Ack ja, de stora frågorna är svåra att hantera. Jag får ägna mig åt att leva fullt ut i nuet istället.

8 kommentarer:

Ilva sa...

det har ni gjort ratt i! Borde alla gora! Jag har bara skrivit ett brev till barnen som de skall fa om jag dor sa dar. Har inte sagt det till Marco for italienare HATAR att bli paminda om att de ar dodliga o tror att man dor snabbare da....tocchiamoci le palle!

Monica sa...

Vi har också skrivit testamente, för flera år sedan. Det är viktigt idag, med tanke på att det är så vanligt med barn i gamla förhållanden etc. Döden är ju faktiskt oundviklig, hur mycket man än vill förtränga den.

Bloggkossa sa...

Ja egentligen borde man väl skriva ett testamente. Men det hamnar liksom långt ner på "att-göra" listan..Det är ju jobbigt att bara fylla tvättmaskinen!

Mamselamsen sa...

Det gjorde vi för länge sedan. Viktigt det där med enskild egendom!

Alex sa...

Hmmm, inget testamente här heller.....men jag har fått ett brev med alla koder och saker till alla bankkonton.....kanske skulle ta o rymma till Acapulco...... :-))

Astillbe (Busan) sa...

Vi har inte heller gjort något... Men jag känner igen det där med ångesten. När jag var yngre hade jag panikångest, tack och lov var det länge sedan nu *peppar peppar* och det är inte alls lika frekvent. Nu har jag ju andra saker som jag oroar mig för istället ju...

Batbut sa...

Alex, drar Du så hoppas jag Du skickar mig en biljett!
Astillbe, förstår Din oro. Been there så jag kan dela den. Håller tummar och tår!
Bra jobbat Mamse och Monica.
Ilva, det är iaf en bit på vägen..
Kära Ko, förstår Dig men samtidigt - lite viktigt är det. Framförallt för oss där det finns barn sedan tidigare med i bilden.

Gnosan sa...

Vi pratar hela tiden om , det där hemska skulle inträffa OM vi skulle behöva leva åtskilda, själva döden är säkert inget farligt i sig minns inte min egen födsel den måste varit hemskt med tanke på att min mor aldrig accepterade mig ..men men tanken på att lämnas ensam, ger oss båda ångest. Mycket har vi ordnat för eftervärlden, det är just det där
andra som skrämmer oss....Saknaden´, den hemska saknaden. Jag tror det finns någonting mer, vi fick uppleva dom mest märkliga ting då min mans "far" gick bort, som vi båda två, inte komer att glömma.

Viktigt med att delge omgivningen
vad som gäller OM , om skulle hända även om det river upp känsliga saker...Men så länge vi lever , lever vi men en dag ska vi alla vägen vandra. Inget konstigt i det..vi föds ju..