Opålitliga karlar!

Vad är det för fel på karlar egentligen?

Först har man lite svårt att förstå dem. Man anstränger sig verkligen, ger inte upp och plötsligt en dag så pang - man hajjar läget.

Så har man en tight, nära relation. Förstår varandra precis och det känns kanon. Man tänker "Yes this is it!". Vad händer då?

Då är det slut. Poff, sådär bara. Över. Finito. The end!

I hate it!

Förbaskade jäkla Stieg! När kommer 3:an???????

Vilodagen

Jag har inte försvunnit. Min tystnad beror på följande:

1. Gäster i Trollskogen (krävande sådana *s*)
2. Stieg pockar konstant på min uppmärksamhet (jag kan inte mostå karln!)
3. Värkande högerhand (tack Grodan för länken...*s*)
4. Tiltfunktionen har slagit till (jag är tom på ord, har inget klokt eller oklokt att säga just nu)

Jag tar ingen time out eller semster, eventuellt minskar jag frekvensen i bloggandet. I do not know, det visar sig. Vem vet, ikväll kanske jag överraskar mig själv och bloggar järnet igen. Jag är iaf temporärt botat från min verbala inkontinens.

Nu ska jag släpa med mig Stieg ut i solen och bara njuta av dagen!

Språklig förbistring

Jag har inte gått och lagt mig med Stieg än, om ni nu trodde det! Nej då, lite karaktär har jag. Han kan gått få vänta en stund.

Insåg att det var länge sedan jag hängde ut mig själv, och som av en händelse kom jag att tänka på följande lilla episod. Det hela utspelade sig i mitten av 70 talet, när undertecknad var en ganska fräsch och lite lätt naiv blondin. För första gången ute och semesterade som nybliven 15 åring (glöm att mina tjejer kommer att få göra det!).

Hur som, landade på en trevlig beach med läckra surfingvågor. Och där tillhörande surfare, av amerikansk modell. Det gjorde inte ett dugg ont att titta på dem, och det gjorde jag. Intensiv-studerade kan man väl säga.

Så kom då det gyllne tillfället! En dag stod en av urpingarna och försökte få fart på windsurfingbrädan, med klent resultat. Det blåste alldeles för dåligt, så jag tänkte jag skule hjälpa till. Efter några djupa andetag stolpar undertecknad fram, ler stort och säger:

- Do you want me to blow it for you?

Kan väl säga att han såg lite lätt förvånad ut. Han tackade dock nej till erbjudandet *s*

Lag 312 i Batbutistan

I sommartid är det förbjudet att skicka räkningar!Varför ska de stackars medborgarna drabbas av ångest under den korta tid som vi har sol och värme i det mörka, kalla Norden?

Annars kan jag rapportera att det inte finns något att rapportera. Den lilla rest av tankeverksamhet jag hade kvar försvann med dagens värme. Tror jag drar mig tillbaka till en stol i skuggan, ett glas iskallt att dricka och så Stieg Larsons senaste i näven. Är den lika bra som den tidigare (Män som hatar kvinnor) så lär jag bli long gone....*s*

För ordningens skull vill jag tillägga att jag på intet sätt har förtärt alkohol till frukost, varken i fast eller flytande form - pilutta er!

Oj oj oj

Rödvin är gott.
Kahlua är gott.
Baileys är gott.
Jag är trött.
Wounder why?

Morning has broken

Hur kan man ha en sådan otrolig talang, göra så enormt vacker musik och sedan bara lägga av? Det borde vara förbjudet!

Cat Stevens, kom tillbaka!

Trollmor goes solo!

Har tagit en liten paus från spenaten med tillhörande troll och åkt in för att andas asfalt ett tag. Högeffektiv dag, med massor av fix inför pappas flytt till seniorboende och sedan en avslutande middag med vänner. Zumorgen ska jag träffa farbror Doktor (gammal krigsskada som ska ses över) och sedan klämma in några timmars jobb. Sedan bär det av till Trollen igen för ytterligare några veckors semester.

Just hemkommen från trevlig middag med babbligt sällskap. Varje gång jag är inne i stan så slår det mig vilken vacker stad jag bor i. Iaf så här på sommaren... Stockholm är ganska så läckert en tropiskt varm sommarkväll, när man sitter på en utomhusservering vid vattnet och äter hummer! Då mår iaf jag gott!

Däremot får jag spel när jag ser dessa barbröstade neanderthalare (av båda kön) dyka upp både här och där. Jag tycker inte att man går med bar överkropp (eller enbart bikiniöverdel) på restaurang, i affärer eller i city överhuvudtaget! Kalla mig old fashioned om ni vill, men jag tycker det är megaläskigt!

I Batbutistan är det faktiskt förbjudet med bar överkropp! Iaf på ovannämnda ställen och vid matbordet! Bara så att ni vet! Nu ska jag sova solo
Godnatt!

Update from Trollskogen

Idag har vi gjort storstaden by foot. Och lyckats få pengarna att flyga. Utan att besöka Ingvars lilla affär, men dock en och annan lokal handlare. Starkt jobbat av Trollen.

Lite kultur hann vi också med, vi har vandrat i den svanslöse kattens fotspår med en nog så påläst men ack så tråkig guide. En förutsättning för den turen borde vara att man gillar barn och inte är rädd för vuxna. Kan väl säga att det var noll rätt där.

Åter i Trollskogen hann vi med att inmundiga en pizza, vilket såhär på landet känns både lyxigt och exotiskt. Jag som annars dissar pizza stort lyckades klämma ned en hel 1/3! Får nog snurra bra i sängen i natt för att bli av med det fettintaget *s*.

Kvällen avslutades med den rituella pokerturneringen, där Mellantrollet tog hem storpotten bestående av kottar. Hon klippte till med en Ronald Slät Flukt (tror det är kodnamn för Royal Straight Flush, men vad vet jag?). Lilltrollet kämpade emot starkt, bl a lyckades hon klippa till med 2 par. I ess och äss. Undrar vad det ska bli av dessa små madamer? Kanske de gör en Linda och satsar på proffessionell pokerkariär? Men då lägger Trollmor in sitt veto, Trollfar lär nog internera dem på närmsta kloster. Får väl hoppas att PGW har satt sin idé i verket tills dess.

I övrigt kan jag rapportera att Up Said Lay City kunde stoltsera med ett otroligt vackert blixt- och åskskådespel idag. Fick t o m lite blött i huvudet, så nu har hjärnan slutat koka för ögonblicket.

Nej, nu har jag inte tid med er. Jag ska ut och jaga kulor igen! Tack för det Grodan! Får jag förslitningsskador i musfingret kommer jag stämma Dig! *S*

ps: under över alla under - idag har Trollen inte bråkat en endaste gång! Och de har nu självmant gått och lagt sig. Och vill somna utan saga! Wow! Eller så är det något lurt med det hela..... För Trollfar och Trollmor är portförbjudna!

Oh shit!

Som vän av ordningen vet är jag inte alltför förtjust i TV reklam. Inte så mycket för reklamens skull, som för de otroligt dåliga reklamfilmer som produceras. Idag är det nog någon form av bottenrekord i kvalitet tror jag, kanske det är extrapris på spottiderna på söndagar under sommaren?

Dagens reklamskörd har fått mig att inse att:
1. jag kommer aldrig köpa en Hästen Säng
2. jag ska bojkotta Lidl för tid och evighet
3. jag ska genast spola ned all panodil detta hem äger och har

Men rekordet var nog, håll i er:
Christer Sjögrens nya skiva. Med en stomatol leende Christer.

I s k i n n s t ä l l

S v a r t

Med n i t a r

Så drömmer jag om bryllépuddingliknande gubbar i svarta läderkläder inatt, som sjunger Presleylåtar i örona så vet jag vad det beror på! Scary!!!!

Till salu!

Säljes: Två stycken troll av modell pseudo tvillingar, flickor

Uppfinningsrika, mycket varierande humör, tidskrävande. Charmiga vid soligt väder, ej kompatibla med åskväder i kombination med för lite sömn & litet rörelseutrymme.

Svar till "Kvinna på gränsen till nervsammanbrott"


ps: erbjudandet gäller endast idag, och säljaren har rätt att nyttja återköpsklausulen när som helst!

Nu är det snart sängdags igen, men fasiken vet om jag törs gå att lägga mig. Vad tusan ska pencillinet åstadkomma för LSD stinna drömmar inatt månne?

I Trollskogen har vi haft besökt av Trollfarfar&Trollfarmor, kors i taket. Första gången på 14 månader! Det har varit en mysig dag som innehållit god mat, bad och socialt prat.

Samt dagens höjdpunkt, när Trollfar rockade loss! Tror det var sällan jag skrattat så hysteriskt som när jag fick se Trollfar hjula, med krumma hockeyben för att sedan avsluta med ett antal misslyckade försök att rocka rockring. Sedan avslutar han det hela med en slowmotion vurpa på gräsmattan, där han sakta glider fram och slutar precis under badminton nätet. Minen var obetalbar *s*.

Själv har jag varit konvelescent idag och skött mig enligt doktorns instruktioner. Jag har t o m vilat middag!!! När fan blir gammal blir han religiös heter det, så vem vet - det kanske finns hopp om mig också?

Nej, nu får det vara nock! Skutt i pyjamasen och sedan ska kudden kramas i 180. Tror jag dritter i dejten med JB ikväll, det blir nog ovaggat.

C U folks!

Nattlig hybris

Det var länge sedan jag hade en släng av hybris, på något sätt verkar det inte hänga ihop med halsfluss. Lite trist, för då skulle man verkligen behöva flyta fram på hybrisens lyckliga våg. Men i nattens mörker, när jag vilar i famnen på John Blund - då jävlar slår den till! I mina drömmar har jag värsta hybrisen eller vad sägs om följande:

Dröm 1: Peter Settman får en tokcrusch i mig, överöser mig med blommor och romantiska brev samt skriver underhållningsprogram till min ära. Söker upp Trollfar för att med hans hjälp övertala mig att bli programledare i hans senaste programuppslag. När det inte fungerar försöker PS övertyga mig att rymma till Aruba med honom, men jag står emot. Sannolikheten för att detta inträffar kan väl sägas vara noll.

Dröm 2: DI* refererar till mig som den viktigaste nyhetsrapporterande bloggaren i svensk historia. Och mina bloggar innehåller djuplodande analyser över världsläget. Jag löser stora konflikter genom enkla ord och hemmasnickrade teorier. Även här kan väl sannolikheten sägas vara ganska så obefintlig.

Vad händer härnäst?
1. David Hasselhoff blir tokförälskad och jag tar Pamela Andersons roll i Baywatch? (då ska manke att min kroppshyddas form ligger närmare Davids än Pamelas)

2. Jag blir inbjuden av Busch att sjunga den amerikanska nationalhymnen vid nästa Super Bowl (då kan man beakta att min musiklärare kunde inte ens lyssna på mig med öronproppar)

3. Bert Karlsson träffar mig på en golfbana och inser att han träffat sin soulmate. Han skrinlägger alla planer på framtida Sommarländer och Vattenvärldar, för att istället bygga ett alldeles eget Batbutistan.

Kanske dags att koll upp vilka biverkningar pencillinet har?

*Dagens Industri

Teologie Troll

Mellantrollet: Mamma, visst var Jungfru Maria Jesus mamma?
Trollmor: Yes gumman, det var hon
Mellantrollet: Visst var hon gift med Josef?
Trollmor: Exakt vännen, det var hon.
Mellantrollet: Blev inte han arg på Gud?
Trollmor: Njaee, inte vad jag vet. Varför skulle han bli det?
Mellantrollet: Det förstår Du väl
Trollmor: Nej, det gör jag inte
Mellantrollet: Men hallå! Det är ju Gud som är pappan!

Upp till bevis!

Jag är faktiskt hyffsat duktig på att laga mat, även om somliga har tvivlat på min förmåga. Kanske med viss rätta då jag missat Cyberkocken ett antal gånger, men nu så! Har alla ingredienserna hemma (ingår i mitt bassortiment), däremot saknas kameran härute i Trollskogen. Eller rättare sagt, kameran finns men inte den däringa lilla kabelns så att jag kan lägga upp bilderna. Men ni får använda er av fantasin, förmodligen blir det godare så *s*.

Ingredienserna var alltså soltorkade tomater, broccoli, räkor och ost - vilket kändes perfekt för en lätt sommarlunch. Speciellt som vi hade gäster och allt. Jag tillhör en lite udda sort, jag lagar aldrig mat efter recept och smakar inte heller av. Däremot luktar jag på alla ingredienser för att se om de passar ihop. Oftast sviker luktsinnet inte, även om det har blivit några missar genom tiderna...*s*. Så här blev dagens lunchmeny iaf:

Trollskogens sommarsmörgås med grönska:
Ingredienser (4 pers):
Ca 7 hg oskalade räkor (jag antar ni förstår att de ska skalas före användning?)
1 liten burk soltorkade tomater
Ca 2 dl grovriven parmesan
1 stort broccoli huvud
Grovsalt
Olivolja
3 dl creme fraiche (lätt)
2 mtsk lättmajonäs
1 klyfta vitlök
1/2 gurka
Vitpeppar
4 -6 skivor vitt rostat bröd


Rör ut majonäsen i creme fraichén, finhacka vitlöken och rör i. Smaksätt med salt och peppar. Sköj och skala gurkan, samt finhacka i små tärningar och rör ned. Skär tomaterna i tunna strimlor och rör i. Rör ned räkorna och låt stå för att dra åt sig smaken. För ni som gillar mat med lite mer styrka - krydda med lite chillipulver. Skölj broccolin och koka några minuter i vatten. Slå av vattnet och stringla lite olivolja över samt strö lite grovsalt över.

Rosta smörgåsarna, skär dem i trekanter och lägg upp lite röra på var och en samt strö över grovriven parmesan, servera med broccolin "on the side" (går självklart att strö lite parmesan här med om man gillar det - blir en skön smakblandning). Gott och lättlagat en varm sommardag!

Still live & kicking

Nu så börjar pencillinet göra underverk! Igår lyckades jag vara på benen i princip hela dagen och idag har jag
t o m matlust. Seriöst, att en halsfluss skulle sänka mig så totalt trodde jag inte. Kan kanske ha något med att göra att min kropp var förmodligen lite sliten. Typ mycket sliten. Kommer ta mig en allvarlig funderare på att försöka lära mig min läxa snart.

Ibland blir jag mörkrädd när jag tänker på vilken otroligt stor påverkan vi föräldrar har på våra barn. Titta bara på undertecknad, på väg mot 50 och fortfarande enormt präglad av min barndom. Hang ups som lever kvar och sätter sina spår, trots att jag aktivt försöker motarbeta dem.

Läste om mitt inlägg från igår, och smärtan finns kvar. Sorgen likaså. Men vad det i stort handlar om är att jag tar över min pappas känslor åt honom. Att jag känner det jag tror att han känner, eller kanske rättare sagt - det han (i mitt tycke) borde känna. Att på det sättet göra honom mer förståelig för mig själv, lättare att acceptera. Alternativet är att inse att han inte besitter de känslorna. Att kärleken inte finns där. Vare sig till sig själv, sina barn eller till livet.

Tack för alla kommentarer och konstruktiva råd. Jag rider ut den här stormen också. Och precis som fågeln Fenix reser jag mig ur askan - inte starkare än tidigare, men förhoppningsvis klokare.

När verkligheten kommer ikapp

Ibland förvånas jag över hur dum jag är? Att jag aldrig lär mig, utan som alltid måste springa in i väggen innan jag stannar upp. I det här fallet kom väggen i form av en ondsint halsfluss. Som gjorde mig ynklig och sängliggande. Med inget annat att ta mig för än att låta de undertryckta tankarna komma till tals. Trots att jag försökte konsumera bort dem med böcker och filmer så gav de inte upp, pockade på tills jag ger upp och släpper in dem.

Mamma har ju varit på tapeten tidigare. För ev nytillkomna läsare kan jag kort meddela att hon tog livet av sig när jag väntade mellantrollet, efter ett långvarigt alkohol- och medicinmissbruk. Mamma var en otroligt konstnärlig och känslig själ, men tyvärr också narcissist ut i fingerspetsarna. Det fanns bara en verklighet och det var hennes. Inte alltid helt lätt.

Pappa då? Honom har jag bara snabbt passerat förbi. En känslomässigt hämmad person, uppvuxen i den sörmländska myllan och med båda fötterna på jorden. Alltid ett logiskt svar på allahanda problem. Ett knivskarpt intellekt, men en totalt underutvecklad empati. Det var hos honom jag växte upp, dels för att jag blev osams med mamma och dels för att jag tyckte synd om honom. Som otroligt naiv och samtidigt lillgammal 12 åring flyttade jag till pappa. Varken han eller jag var mogna för det, och det slutade med att jag blev hans intellektuella partner. Tog själv striden med hans alkoholism, men det kostade på.

Jag har nog aldrig sett min far som en pappa, eller rättare sagt - han har nog aldrig varit en pappa. Han har alltid varit omgiven av kvinnor som tagit hand om honom, spelat på deras medlidande medvetet eller omedvetet. Så även med mig. Visst har han försökt finnas till hands, men egentligen först på senare tid när jag haft kraften och förmpgan att ställa krav på honom.

Nu är pappa snart 80 år och hans saga börjar sjunga på sista refrängen. Och jag vet inte vad inte vad jag känner. Han är förvirrad ibland, glasklar i andra stunder. Orolig över förändringen och samtidigt lättad över att vi tar den åt honom. Mitt i alltihop finns också en bitterhet, över att han lät livet passera utan att kliva på. Att han i över 30 år ältat skilsmässan från mamma och låtet det förmörka hans liv. Att han inte förmått att ta till sig glädjen i att ha fina barn och barnbarn. Att han låtit självömkan och bitterhet bli ledstjärnan i hans liv.

Och som sagt, jag vet inte vad jag känner. Är jag ledsen för hans skull? Eller känner jag att det är rätt honom, han har själv valt? Vad kommer jag känna den dag han dör? Sorg?

Jag vet inte. Ingen som helst aning och det gör mig sorgsen. Ledsen. Vanmäktig. Skit, det gör faktiskt ont. Så in i helvete.

Människor.....

Det finns människor man vill glömma. Det finns de man försöker att inte glömma. Och så finns det de som man aldrig glömmer

Själv tillhör jag nog alla kategorierna, beroende på vem man frågar. Men det finns somliga människor som tillhör det sistnämnda kategorien, oavsett vem man frågar. Människor som för evigt etsar sig in hos sina medmänniskor och lämnar ett vackert bokmärke efter sig.

Jag har haft turen att träffa några sådana människor. Som funnits i mitt liv och spritt sitt solsken. Somliga har stannat en lång tid, andra bara helt kort. Och vissa av dem finns fortfarande kvar. Och de har fått sällskap av några nykomlingar. Människor jag bara mött helt kort, men ändå fått dela deras tankar. Och andra som jag inte ens sett, men ändå fått följa deras liv.

Några av er har jag mött här. Jag vet att jag är världssämst på att visa uppskattning, men jag hoppas ändå att jag lyckats förmedla det.

ps: jag blir lite blöthjärtad när jag är sjuk... visserligen mkt bättre än igår, men fortfarande sängläge. Något har pencillinet gjort för nu verkar all skit på väg ut. Fasiken, jag kanske blir "go och glad kexchoklad" på kuppen!

Trollskogen lirar poker

Trollfar: Okej tjejer, men kom nu ihåg att det är ett spel. Bara på lek
Mellantrollet: Okej pappa
Lilltrollet: Fast jag vill vinna idag pappa
Trollfar: Men det kan man inte bestämma, det är både tur och skicklighet som gör det. Och vi övar än så länge
Mellantrollet:Men pappa, då borde jag få vinna eftersom jag övat mest
Trollfar: Vi får se hur det blir. Det är som sagt bara ett spel.
spelet går, Lilltrollet leder och Mellantrollet bryter ihop
Mellantrollet: Jag vill inte spela mer!
Trollfar: Men gumman, det är ett spel. Och man kan inte alltid vinna
Mellantrollet: Jag är inte med om jag inte får vara bäst
Trollfar: Hallå, det handlar inte om det. Man måste vara en bra vinnare och en bra förlorare, man måste inte alltid vara bäst. Man spelar för att det är roligt.
Mellantrollet: Men det är bara roligt om man är bäst
Trollfar: Men tjejer, nu har vi spelat i flera kvällar. Ibland vinner mellantrollet, ibland vinner lilltrollet. Jag har inte vunnit en enda gång. Då är det ju jag som borde gråta. Men det gör jag inte för jag tycker det är roligt iaf.
Lilltrollet: Men det är skillnad.
Mellantrollet: Ja pappa, Du är ju vuxen.
Lilltrollet: Och så är Du våran pappa.
Mellantrollet: Så Du är ju bäst iaf.
Lilltrollet: Och förresten gråter inte killar. Iaf inte när dom är gamla!

Lägesrapport

Fortfarande sjukt i Trollskogen. Jag har insett att halsfluss inte botar sig själv, så det blir pencillin. Som tur är har jag en söt, rar och omtänksam doktor i vänkretsen, så hon har fixat recept. Så snart så har jag hopp om livet igen *s*.

Det är helt otroligt hur sänkt jag blir när jag får halsfluss, huvudet sprängvärker, jag kan inte äta och kroppen känns som om någon dragit den genom en mangel. Jag har i princip legat i sängen sedan i lördags kväll. Inte ens orkat läsa. Hur uttråkad blir jag inte då?

Däremot har jag lyckats klämma 3 videofilmer! Det är mer än vad jag lyckas konsumera på ett år annars...

Först ut var Walk the Line, filmen om Johnny Cash liv. En klart bra film, framförallt för enastående skådespelarprestationer. Storyn i sig själv har man ju sett förr - missbrukande man, godhjärtad kvinna. Kärlek och så småningom happy end. Men som sagt, suveräna skådespelare.

Sedan skulle jag pigga upp mig med lite ögongodis i form av Richard Geere, still going strong. Autumn i New York där Mr Geere fick använda sig av all sin charm. Inte mig emot. Jag njöt varje gång han var i bild. Winona Ryder gör inte heller ont att titta på direkt. Storyn var en liten modern variant av Kameliadamen tycker jag, men klart sevärd. Och så insåg jag att Winona Ryder och Gammelmamman är otroligt lika varandra!

Avslutningsvis rekommenderade Trollfar en "jättebra film", Master in Command. Med Russel Crowe som sjövild kapten. Mycket vatten var det. Många kroppar som gick i bitar var det. Och så vänskapen mellan män. Ingen kärlek så långt ögat nådde, men det var helt okej. Däremot var det en grabbfilm. Själv fick jag bara ont i huvudet.

Nu ska jag återgå till horisontalläge och ömka mig själv en stund till. Fasiken, inse hur sjuk jag är när jag knappt kan snusa! Då är det illa.....*S*

GI Metoden

Med halsmandlar modell XXL är inte aptiten på topp direkt. Samtidigt inser jag att jag inte kan leva på snus enbart. Kroppen lär tarva lite mer än nikotin för att pigga på sig. Så jag har skapat den revolutionerande GI metoden, Glass och Isvatten. Tror det kommer göra underverk med min sargade hals. Och vem vet, kanske även bikinifiguren kan dra nytta av detta?

För övrigt kan jag rapportera att jag är världssämst på att vara sjuk! Det är trist. Solen skiner ute och jag ligger i sängen (visst är jag väl duktig då, som ligger till sängs?). Funderar på att titta på Walk the Line för att fördriva tiden. Men jag får sådan ångest när jag ligger här och gör ingenting. För de små trollen som iofs har det kanonbra med trollfar. För diverse projekt i sommarhuset, som iofs finns kvar och kan vänta. För jobbet som jag släpar med mig om det skulle bli en regning dag, men jag har iofs semester.

Så kan jag nu få lite pepping; visst ska jag hålla mig inomhus och i sängen när jag har halsfluss? Visserligen har jag nästan ingen feber, men ändå?

Farliga äventyr!

Gröna Lund är farligt! Varje gång jag är på Grönan händer det något mystiskt....

- Förra århundradet var jag där som tonåring. Träffade Trollfar första gången och se vad det ledde till.....*s*

- Jag har brutit foten när jag stått i kön till Berg&Dalbanan. Spik nykter i höga klackar

- Jag har satt sockervadd i halsen och hostat tills jag kräkts. Vakterna trodde jag var onykter och tyckte jag skulle gå hem (det var inte sant)

- Jag har reggeat loss till Bob Marley med seriös nackspärr som följd

Och nu, halsfluss! Fy attans vad det är synd om mig, eller hur?

Utmanad igen!

En dam med många åsikter måste självklart ha något att grunda dem på, så det är klart jag svarar på hennes frågor. Var ska hon annars få informationen ifrån?

3 saker som jag gillar:
Böcker i alla dess former, helst blodiga deckare
TV spel
Handarbete
3 saker som jag tycker illa om och som skrämmer mig:
Den ökade tolleransen för våld
Psykiskt sjuka människor som inte får vård (typ pedofiler, psykopater osv)
Rattfyllon
3 viktiga saker i mitt rum:
Mörkläggningsgardinen
Datan
Den höj & sänkbara sängen
3 slumpvis valda fakta om mig:
Iskall i krislägen
Nattmänniska
Dancing Queen
3 saker jag vill göra innan jag dör:
Ge ut en bok
Vara kontaktperson för barn på glid
Byta jobb
3 saker som jag kan göra:
Lägga benen bakom huvudet
Prata som Kalle Anka
Underhålla ett helt dagis med sagor en hel dag
3 saker som jag inte kan göra:
Åka berg & dalbana
Leva utan min familj
Förlåta medvetna elakheter
3 saker som jag säger mest:
Sluta nu!
Jag älskar er
Määä (stockholmska för men)
3 kändisförälskelser:
Zidane
David Cassidy
Den mörke i "Alias Smith and Jones"

Vilka 3 som jag skall överlämna denna utmaning till har jag noll koll på. Jag har en svag aning om att jag svarat på den här tidigare, vet dock inte vad jag svarade eller till vem jag bollade vidare. Ni som känner er hugade - go for it!

Trollen på Tivoli

Lilltrollet: Mamma, varför heter det kärlekstunneln för?
Trollmor: För att det är lite romantiskt och så.
Lilltrollet: Är det för att alla hjärtan hänger där?
Trollmor: Just det
Lilltrollet: Och alla fina prinsar och prinsessor?
Trollmor: Precis
Lilltrollet: Fast jag förstår inte
Trollmor: Vad förstår Du itne?
Lilltrollet: Varför måste vi åka runt i bajskorvar då?

Kan väl iofs hålla med Lilltrollet om att "båtarna" såg lite suspekta ut. Och ja, Trollmor har överlevt en eftermiddag på Grönan. Nu är det avklarat till nästa år, puh! Dyrt som attan och det sprutar sockervadd genom näsborrarna. C'est la vie!

En rest av barndomen

Jag är sorgsen idag. Inte ledsen, men melankolisk och sentimental. Trots att jag är medelålders har jag alltid känt mig nära till barndomen. Jag förstår barn, kan relatera till deras tankar och känslor. Och jag inser mer och mer att det är för att jag någonstans inom mig alltid burit med mig en bit av barndomen. En oanvänd bit, som jag sparat i hopp om att få leva den. Att få en barndom med föräldrar som såg mig, som tog del av mina tankar och känslor. Som bekräftade mig.

Mitt logiska jag har alltid vetat att det kommer aldrig att inträffa. Med mamma blev det tydligt när hon valde att lämna den här världen och pappa har alltid prioriterat intellektet framför känslan. Och nu när han är på väg in i den totala glömskans värld är det än mer osannolikt att hans emaptiska sida skulle blomma upp. Men ändå så har alltid en känsla av hopp legat där, väl gömd även för mig själv. Att logiken inte gått fram till hjärtat är inte så konstigt, det är världens längsta transportsträcka.

Mina föräldrar gjorde säkert sitt bästa, efter sin förmåga. Men de var alldeles för omaka och kom från helt olika världar. Min mor gifte sig i tron att en ring på fingret skulle förvandla livet till en saga och min far i förhoppningen att den söta dockan han fick till fru skulle visa sig vara just det, en docka. Utan krav på närhet och engagemang. De hade fullt sjå med att reda ut sitt eget inre, så hur skulle de överhuvudtaget kunna engagera sig i livliga, krävande barn? Men på ytan var ju allt bra, och såsom det var på det ljuva sextiotalet så räckte det för alla inblandade.

Att bli vuxen alltför tidigt är traumatiskt för ett barn. Att inte få leva färdigt sin barndom sätter sina spår och jag tror att längtan kan leva kvar länge. Att ge upp den är svårt, kanske omöjligt men nu är det dags. Jag hade den mor och far jag hade, och de kommer aldrig bli annorlunda. Den rosenröda barndom jag saknat kommer aldrig att komma. Och jag kan inte kompensera den bristen i min modersroll till mina barn. De behöver och förtjänar en mamma som är till för dem och inte sig själv. De behöver en barndom som är ärlig och utan underströmmar. De behöver närhet och tydlighet. De behöver kärlek och krav.

Det är konstigt hur vissa insikter plötsligt står klara för en, utan att något har hänt. Kanske för att det undermedvetna fått härja fritt. Det är bara att ta mig till den insikten och bearbeta den efter bästa förmåga. Jag tror att jag kommer att lyckas. De hinder jag klättrat över förut har varit svårare, och jag är inte ensam. Jag kan få hjälp om jag behöver. Och jag har lärt mig att be om den. En av de viktigaste läxorna i mitt liv.

Ny lagstiftning i Trollskogen

Härmed lovar jag dyrt och heligt att jag aldrig mer kommer köpa söta små plåster med Disneyfigurer på! Fasiken, vår plåsterkonsumtion klår Nigerias BNP med hästlängder. Så fort de små trollen ser ett kryp eller snubblar på en pinne av storlek tandpetare, så ylas det "jag blöder, får jag plåster".

Eventuellt lyckas man få se en miljondels bloddroppe om man använder sig av mikroskop och klämmer av bara tusan samtidigt. Men det undergörande Disneyplåstret botar allt! De små trollen ser ut som ett lapptäcke med alla dessa plåster.

Men nu är det slut! Totally over. Finito! Framledes är det hederliga traditionella bajsbeiga plåster som gäller i Trollskogen! Min nya devis är simplicity!

För övrigt kan jag meddela alla initierade att jakten på Batbut is stilll going on. Hon syntes senast någonstans i centrala Stockholm, när hon irrade omkring med vildsint blick. Förmodligen drabbad av värmeslag, då dykardräkten hon var klädd i verkade lite varm. Såsom en veritabel baglady går hon förmodligen omkring med en kundvagn, fylld med silvertejp.

Eventuella vittnen ombedes kontakta närmsta återvinningsstation där uttjänta mammor transformeras till människor igen.

Plötslig insikt!

Det slog mig just att fy sören vad jag har blivit trist på sista tiden. T o m jag börjar tröttna på mig själv. Vad ska då inte stackars stortrollet göra?

Jag är så förnuftig och vuxen att hälften vore nog. Fortsätter jag så här lär han ställa ut mig i skogen med de andra mossbevuxna halvvissna stubbarna.

Bäst att skärpa ihop sig lite. Hallå, jag är normalt än glad och pigg person som skrattar rått, men hjärtligt. Tror nog jag ska ut och leta efter mig själv än stund. Återkommer när jag hittat mig!

Till dess, behave!

Tjatter i Trollskogen

Lilltrollet: Ska vi hoppa studsmatta?
Mellantrollet: Okej, kan vi väl
Lilltrollet: Ska vi leka att vi går i skolan och hoppar studsmatta?
Mellantrollet: Kan vi väl, men jag ska vara fröken
Lilltrollet: Mamma kan väl vara fröken
Mellantrollet:Jaaaaa! Mamma, kan Du hoppa med oss?
Lilltrollet: Snälla mamma!
Mellantrollet: Det ser så roligt ut när Du hoppar. Allt liksom hoppar
Lilltrollet: Fast Du får inte göra illa Dig mamma.
Mellantrollet: Men lilltrollet, det är ingen fara. Hon landar ju mjukt.

Utan valium i Trollskogen

Tänk vad en natts sömn kan åstadkomma för en trött Trollmor? Känner mig nästan mänsklig igen. Lugn och balanserad är väl att överdriva, men iaf inte spänd som en fjäder. Idag är jag lyckligt lottad också, temperaturen är mer normal så jag kan dölja dekorranden under t-shirten. Det är bara rasbenen som är ute i det fria.

Insåg att jag varit lite gnällig på sista tiden. Jag är bara så otroligt dålig på att göra ingenting. Undrar om det finns intensivkurser? Kanske åka på semesterskola och lära mig koppla av?

Försökte komma på någon rolig episod att pigga upp mig och er med, men det tog stopp. Min kära mor spökar just nu väldigt mycket i mitt huvud. Inte så att jag egentligen direkt funderar, mer som att hon finns där och att jag borde hitta någon insikt i det. Men vad det är har inte dykt upp än. Återkommer i ärendet.

Det enda som jag kunde komma på som var i närheten av roligt var när jag krockade med en golfbil! Det var för övrigt samma runda som när jag jagade syrran runt 7:ans green med en träklubba. Och det var ingen rolig historia *s*

Nu ska jag ut på dagens motionspass, 10 minuter promenad till brevlådan. Går jag inte vilse så lär vi ses igen. Om inte bergakungen inser att han är hysteriskt förälskad i trollmor (och hennes smäckra ben), rövar bort henne och låser in mig i en grotta. Då lär det bli dåligt med bloggande, för jag tror inte de har bredband i stengrottor.

Giv mig styrka!

Jag älskar mina barn. Jag gör det. Innerligt. Men ibland driver de mig till vansinne! Hur lätt är det med två minitonåringar på 6 och 7 år? Båda madamer och just nu konkurerar de om A L L T!
Dagens största fight inträffade vid serveringen av fiskbullarna. Ja, ni läste rätt! Fiskbullar! Okej om de ylat och bråkat för att de fick fiskbullar, det hade jag kunnat ta till mig. Men icke, de bråkade om vem som skulle ta fiskbullarna först!

Och det tjuriga tonfallet som numera har kommit till dessa rara små ärter! "Määää, varför ska jag för" hörs så fort jag säger något. Hallå, blir det värre? För isf säger jag upp mig! Eller börjar med valium.

Jag vet inte om det är jag som är otydlig eller om det är mina kära, egensinniga och viljestarka barn som är extra intensiva. Eller så kanske jag helt enkelt är slutkörd. Men just nu känner jag för att gå ut och sätta mig på en stubbe i skogen. Att slippa höra "mamma" var 5:e sekund. Att slippa vara boxningsdomare/pedagogisk mor/förnuftig vuxen osv.

Nej, jag vill också yla över livets orättvisor för jag fick inte ett endaste Pringelchips igår! Och för att jag fortfarande har en bred vit rand på magen.

Någon som har telefonnumret till Nannyakuten?

Sayonara

Jepp, så var det över för den här gången. Forza Italia made it all the way denna gången. Lyckades aldrig komma till något beslut, så det var egentligen egalt vem som vann. Bra fotboll var det iaf. Lite trist dock för Zidane, och nu går han i pension. Vid strax över 30. Han lär inte behöva suga på ramarna för att få pensionen att räcka till.

Fasiken, jag kanske skulle blivit fotbollsproffs? Fast då kanske man måste ha bollsinne? Och kondition? Och en kropp som inte går sönder av en vindpust? Äsch, det är ändå för sent. Fast jag skulle kanske bli manager? Ha världens största, fetaste plånbok och köpa upp alla lirare jag vill ha. Frågan är om jag skulle utgå från kompetens eller utseende? Kanske en kombination vore bäst?

Batbutters? Skulle det fungera som namn på ett fotbollslag? Eller kanske Trolls låter bättre? Wow, vänta. I've got it...

Batbutter Trolls!

What you say?

Beslutsvånda

Ibland har jag stor beslut att fatta. Riktigt ångestladdade sådana. Har de senaste dagarna vägt för och emot. Försökt lyssna på hjärtat. När det inte fungerade tog jag logiken till hjälp. Det hjälpte inte heller. Har nog försökt alla metoder jag kunnat komma på, men ännu inte lyckats besluta mig. Så nu skiter jag i hur det går, det får bli som det blir! Antingen kommer jag yla "Vive la France" eller "Forza Italia" om dryga timmen. Jag återkommer i ärendet.

Från en fluffig liten fladdermus med randig solbränna

ps 1: vet ni hur rolig jag ser ut egentligen? Har idag suttit ihopsjunken i en brassestol, med boken i knät, hakan ned mot bröstet och solglasögon på. Kan väl säga att vissa delar av min kropp är inte speciellt solbrända. Framförallt inte den breda dekorlisten på magen. Den är VIT! Och BRED!

ps 2: idag har jag bara oljat in soldäcket. Det var inte mycket sol så jag blev inte så hög, bara lite

ps 3: ta bort handen innan ni stänger fönstret. Det gjorde inte jag

BiB

Efter min vaknatt så gick jag ned i varv. Förmodligen ett sista aktivitetsryck innan semesterkänslan infann sig. De sista dagarna har jag varit otroligt trött, kan iofs ha lite att göra med små troll som somnat sent, varit vakna mellan 2-4 för att sedan studsa ur sängen klockan 7.

Jag har inte studsat! Tvärsom har jag släpat mig fram, orkat knappt laga mat, läsa, umgås och än mindre blogga. Värmen har definitivt gjort sitt till, min kropp är inte konstruerad för några omfattande aktiviteter när temperaturen visar över 30 grader i skuggan. Men visst är det skönt, iaf så länge jag slipper göra något. Därav är bara halva huset målat. Å andra sidan har jag skurat hela huset invändigt med såpa så nu luktar det sommar.

Usch och fy, jag ljög för er. Jag har visst studsat! Inte ur sängen, men väl på vår stora nyinköpta studsmatta. Kan väl säga att det roade betraktarna något enormt. Lika graciös som en flodhäst i ett såpat badkar. Kan väl säga som så att jag blev snabbt varse vilka kroppsdelar som besatt överflödigt hull. De delarna liksom rörde sig en bra stund efter det att jag slutat studsa. Kände mig som en bryllepudding! Dock inte lika söt, med mina tvättbjörnsögon.

Jag sitter här och funderar på en utmaning. Inte så mycket åt er som åt mig själv. Ska fundera vidare och se vart det landar någonstans. Nu ska jag byta till en torr bikini, för Trollmor har badat idag. Flera flera gånger, trots att vattnet inte uppnådde mer än 24 grader.

C U later folks!

BiB = big is beautiful, bitch is back, batbut is back, batbut is a bitch - välj själv *s*

Mörkast före gryningen

Inat har vi tydligen en tropisk natt. Något är det som inte är som vanligt iaf, för klockan börjar närma sig gryningen och jag är vaken. Trots att jag är trött som bara den så kan jag inte riktigt koppla av. Något är på gång och jag hoppas det "bara" är vädret. Andra vaknätter jag haft har nästan alltid förebådat något sorgligt. Ungefär som att min kropp känner på sig att något ska hända och oron håller mig vaken.

För vad kan egentligen hända? Jag har trollfamiljen runt mig och känner mig trygg med dem, en känsla av att vi kommer få vara tillsammans länge. Trots den oro jag ibland kan ha för mellantrollet är jag ändå trygg i min känsla av att det kommer bli bra. Hon kommer växa upp till en empatisk och trygg liten filosof, som väljer att gå sina egna vägar om än inte alltid de lättaste. Jag kan inte gå de vägarna åt henne, jag kommer förmodligen inte ens att få följa med. Men jag kan finnas där och ta emot henne, när hon kommer fram eller vänder tillbaka. Oavsett vilket så står jag där med en öppen famn. Trots att hon säker komma vålla mig både oro, smärta och ilska så finns där ett oupplösligt band. Av kärlek.

Lilltrollet kommer nog få det lite tuffare, när hon blir varse om att skönhet och charm inte alltid räcker till. Hon är smart den lilla damen, men väljer hitintills " the easy" way genom att charma sig ur jobbiga situationer. Och om inte det fungerar finns alltid de kvinnliga tårarna att ta till. Min största uppgift är att hjälpa henne att respektera sitt förstånd mer än sitt utseende. Att få henne förstå att det genuina är mer värt att eftersträva än den glittrande ytan. Hon är trygg i min kärlek, men jag tror att hon i framtiden måste lära sig att kärleken måste man jobba för. Och vara försiktig med, vårda den ömt för det är sällan som kärleken är så förutsättningslös somen mors.

Trollfar som vill alla väl och ibland tar emot mer än han mäktar med. Som känner sig otillräcklig när någon i hans närhet vacklar i livet. Som hellre vill blunda för bekymmer än mota Olle i grind. En mjuk och kärleksfull människa vars största glädje i livet är hans familj. En inte helt lätt familj att leva i, med temperamentsfulla damer som hela tiden utmanar honom. Tryggt förvissade om att han finns där. Och älskar oss. Och vi honom. För att han är den han är helt enkelt.

Och trollmor själv. En komplex människa som inte är helt lätt att förstå. Eller leva med. Vare sig för hennes familj eller henne själv. De gåvor hon fått med sig kan lätt övergå till bördor. Men som genom hårt arbete, goda råd och mycket kärlek börjar komma till insikt. Om att livet är en njutning och inte en uppgift. Att tilliten till den egna förmågan övervinner de flesta hinder. Att vad som än händer finns det små och stora troll som älskar mig, även när hon är liten och svag.

Så vad kommer då oron ifrån? Kanske någon annan i min närhet som inte mår bra? Eller ingenting annat än nattlig mara. Oavsett vilket finns det inget jag kan göra åt det i detta nu. Mer än att söka vila de få timmar som är kvar innan gryningen gör sig genombrott.

Oups så det kan gå!

Jag har färgat håret.
Rött
Riktigt mörkt knalligt rött
Ofrivilligt

Slutsats:
Man ska inte måla huset när det är 30 grader varmt ute. Det kan lätt bli tokigt då! Nu ska jag duscha i lacknafta. Igen! Undrar om jag får sova ensam inatt? Jag lär iaf inte bli myggbiten.

Terror i Trollskogen

Trollmamma: Nu får ni ge er!
Mellantrollet: Varför då?
Trollmamma: För att ni har bråkat hela dagen.
Lilltrollet: Jag har inte bråkat
Trollmamma: Ni har bråkat båda två precis hela dagen
Mellantrollet: Men det är för att lilltrollet är dum
Lilltrollet: Är jag inte. Det är Du som är.
Trollmamma: Men sluta nu! Vad ska vi göra för att få er att sluta?
Mellantrollet: Vi kanske ska bo på barnhem ett tag
Trollmamma: Vad? Vad har Du fått det ifrån?
Lilltrollet: Från Kulla Gulla
Trollmamma: Men älskade vänner, ni behöver inte bo på barnhem. Ni har ju en mamma och pappa.
Mellantrollet: Men om vi bodde på barnhem kanske vi skulle sakna er så mycket att vi blev lugna när vi kom hem.

Jag lovar dyrt och heligt att jag har aldrig hotat barnen med att skicka dem till barnhem! Även om tålamodet ibland har tagit slut och jag har höjt rösten (rejält). För närvarande är det ett enormt högtryck över Trollskogen och det sätter sina spår på varma & lättirriterade småtroll, som är i luven konstant på varandra.
Det bråkas om allt; största smörgåsen, först till toaletten, flest myggbett osv. Trollmor är trött!

En sommardag för länge sedan

Äntligen sommarlov! Hett efterlängtat och som alltid väntade sommarstället med utedass och vatten på dunk. Stora mystiska skogar att bygga kojor i, kamrater att leka indianer med och långa varma dagar vid stranden.

Det stora lantklöket med flugor som surrade och skafferiet fyllt av godsaker. Den stora övergivna ladugården som inbjöd till hemliga klubbar och kurragömmalek. Och så bästa sommarkompisarna, två bröder i samma ålder som mig och min syster.

Och den här sommaren skulle jag äntligen bli stor och få börja simskolan. Något jag väntat och längtat efter ända sedan storasyster tog simborgarmärket sommaren innan. Visserligen var jag lite rädd för vatten och en badkruka utan desslike, men hur svårt kunde det egentligen vara?

Första dagen ställde fröken upp alla oss barn i storleksordning, och jag var minst. Hamnade längst ut på kanten och fick göra alla övningar sist. När alla andra redan hade fått prova på och avslappnat kunde skratta åt mina patetiska försök att flyta som en fisk.

Kallt var det och jag frös då min tunna spinkiga grupp inte hade mycket till underhudsfett, men oavsett väder och badtemperatur skulle vi i vattnet. På kvällarna grät jag, tiggde och bad om att jag skulle slippa simskolan. Men föräldrarna envisades, jag skulle lära mig simma och därmed basta. Att simskolefröken föraktade rädda små flickor och hade noll tålamod med fega badkrukor var ingen ursäkt.

Och jag härdade ut. Slet och härdade ut för att i slutet av sommaren försiktigt kunna ta mina trevande simtag. Belöningen blev ett simborgarmärke och friheten, men medaljens baksida var ett knäckt självförtroende och ett permanent obehag för vatten.

Lystring!

Kära medborgare i Batbutistan,

Vill härmed delge er en del nya livsregler som numera råder i Batbutistan, efter enväldigt beslut av undertecknad.

1. Celluliter skall räknas som en merit vid löneförhandlingar, ju fler desto bättre!
2. Det är numera förbjudet att sitta med bar överkropp på serveringar. Stilpoliser kommer patrullera gatorna och eventuella lagbrytare kommer på plats att lindas minimum 5 varv med silvertejp!
3. Badkläder av modell string kommer att konfiskeras och brännas. Frivillig inlämning av dylika plagg kan ske på närmsta polisstation. I utbyte erbjuds en dykardräkt av senaste snitt.

Eventuella protester mot ovanstående emottages enbart skriftligen, handskrivet i 83 exemplar. Kan överlämnas personligen till mitt alter ego, den allerstädes närvarande fru Trollmor. Hon återfinns långt från närmsta badstrand, alla dagar mellan klockan 12.01 - 12.02.

Alla goda ting är fem

Tror att Ilva har en viss hemlängtan eller så är det bara förberedelser inför Sverige visiten. För nu vill hon veta de mest underliga saker om oss bloggare... Men vem är jag att protestera, klart jag svarar. Sanningsenligt och utan att dölja något! För enkelhetens skull utgår jag ifrån Trollskogen, hemma i den stora staden ser det något annorlunda ut.

Fem saker i min frys, sett ifrån ett funktionellt perspektiv:
Mutor (=glass)
När nöden är framme (=bacon)
Oväntat besök (=fläskfilé i mängd)
Första hjälpen (=iskuddar)
Uppmuntran (=scampi)

Fem saker i min garderob:
Målarburkar
Tapetrullar
Alla gamla lik i form av "borde ha lagat" saker
Armens gröna regnställ
I brist på annat lådan, där alla saker hamnar som inte vet var de bor.

(nu kanske ni tror att jag inte har några kläder, att jag springer naken runt här i Trollskogen. Men det dementeras å det kraftigaste. Jag har både dykardräkt och kläder, förvarade i byrån)

Fem saker i min bil:
Mobilladdare
CD skivor
Picnic filt
En halv förmögenhet i parkeringspengar
Gula sidorna (så jag hittar hem)

Fem saker i min handväska:
Snusdosor, oftast en 3-4 stycken
Visitkort, egna och andras
Läppglans, när fåfängan gör sig påmind
Plånbok modell resväska
Nyckelknippa modell fångvaktare (hem, landet, bilen, garaget, kundernas kontor, trollfarfars, bankfack, cykel osv)

Fem personer att langa vidare till:
eftersom jag alltid brukar vara så sent ute att alla redan fått utmaningen så fegar jag lite... alla som står i länklistan kan känna sig manade!

Raining men?

Absolut inte, inte här i Trollskogen inte. Här finns Trollfar och det räcker så bra så. Däremot verkar det som om vädergudarna har lackat ur, för här har det blixtrat & dundrat så det står härliga till.

Efter en akututryckning ned till den lokala playan (för att rädda lilltrollet & grannarna som var och badade) så sparade jag in kvällens duschning. En snabb tur till bilen (med paraply) gjorde att jag med stolthet kunnat delta i vilken "Wet t-shirt contest" som helst. Hade det hängt på vätan hade jag vunnit med hästlängder. Övrig attribut hade jag nog fått lämna WO på, men man kan inte vara bäst på allt eller?

Jobbade fram till 2 inatt och fick sedn iväg de sista kommentarerna till kunden. Det lönade sig, för de anlitade mig på rot. Trevligt att börja semestern med att landa ytterligare 30 debiterbara timmar i månaden! Inser att jag förmodligen är duktigare än vad jag tror (jag vet, eget beröm luktar illa men det bjuder jag på idag).

Sa jag föresten att blixten slog ned, i sjön? Jävlar i havet vad det small! Jag som inte är åskrädd skrek som en stucken gris och kastade mig in i bilen. Snacka om att föregå med gott exempel, mellantrollet tittade på mig som om jag fått spel. Trollmamma som aldrig tappar fattningen om det inte gäller bråkande småtroll.

Och när jag ändå delger er ovidkommande detaljer om mitt liv och leverne kan jag rapportera att vi har fått besök av sommarens första orm. Shit vad jag inte gillar sådana varelser. Min första spontana tanke var att sälja sommaruhuset och köpa segelbåt igen! Men jag sinnade mig, iaf för stunden men om ormhelvetet dyker upp igen är det stor risk att jag återtar den tanken. För vän av ordningen kan jag upplysa om att jag inte har den blekaste om det var en huggis eller snok. Och ja, jag vet att det är en avsevärd skillnad på utseende och farlighet men det spelar liksom ingen roll för mig. Ser jag en orm blir det kolsvart och svimningstendenserna gör sig starkt påminda. En orm är en orm, oavsett sort.

Nu ska här insupas ögongodis i kombination med spänning, muskulösa springande ben som hysteriskt kutar runt och försöker kicka in en liten boll i ett stort, stort mål. Även kallat fotboll and I just love it!

Fasiken, trodde det skulle bli en liten tråkblogg idag men känner genast hur presidenten i Batbutistan pockar på uppmärksamhet..... You'll never know what will happen next!

Något fel är det

Jag har semester. Men jag sitter och jobbar. Så här dags. Det som håller mig uppe är att jag räknar kronorna jag tjänar. Alltid något *s*.

Tigermamma!

Jag tror jag är en ganska sansad mamma, dvs jag försöker att inse att även mina barn har sina fel&brister precis som resten av mänskligheten. Om en olycka inträffar utgår jag inte ifrån att mina barn är oskyldiga. Å andra sidan försöker jag också undvika att förutsätta deras skuld. Men jävlars vad arg jag blir när någon felaktigt anklagar mina barn, utan att ta reda på fakta. Då blir jag en tiger!

Igår vid den lokala playan här i Trollskogen var det knökafullt. Lokalbefolkningen beblandade sig med de tillströmmande turisterna, varför familjen Troll dök upp först framåt sena eftermiddagen. Någon har grävt en stor grop som de fyllt med musslor, och där står två unga grabbar. De tar mussla efter mussla och sular iväg in i berget, skrattar glatt när musslorna går sönder och gör High Vs. Grabbarnas pappa säger lite mesigt "killar, det där är väl onödigt". Efter en stund tröttnar killarna.

Då törs sig mellantrollet fram, otroligt fascinerad sitter hon och tittar på musslorna i gropen. Plockar lite försiktigt och flyttar runt dem, utan att förstöra något. I samma veva dyker gropens skapare upp, en tonårig tjej med en finnig ynglig i släptåg. De förutsätter att det är mellantrollet som gjort sitt bästa för att förstöra deras skapelse, vilket de påpekar med hög röst. inte elakt utan snarare besviket.

Mellantrollet slokar med huvudet, men protesterar inte. Pojkarnas pappa sitter precis bredvid och ser helt nollställd ut. Inte en min rör han! Och då blir trollmor förbaskad, höjer sin stämma och påpekar för den tonåriga tjejen att det definitivt inte var mellantrollet som sabbat skapelsen, utan 2 unga grabbar. Den tonåriga madamen ber mellantrollet om ursäkt, medan grabbarnas pappa fortsätter att leka fågelholk. Helt oskyldig, men när jag spänner blicken i honom har han iaf vett att gömma sig bakom tidningen! Fegpropp! Som låter ett oskyldigt barn ta skulden för vad hans ättelägg hittar på. Och som inte lär sina barn att ta ansvar för sina dumheter.

Om sådana föräldrar tycker jag inte!

Andra kinden till?

Trevliga grannar här i Trollskogen. De tyckte att Trollmor såg ut att vara i behov av ett glas av ädlaste Shiraz druvor och det säger man inte nej till, iaf inte jag. Numera har jag uppnåt en mogen ålder och därmed blivit karaktärsfast, så jag stoppade efter 1 glas. Men det räckte till i denna hetta. Inte så att jag gick vilse när jag tog mig 200 meter tvärsöver vägen, jag klarade mig även från snubbelsteg och dubbelsyntheten men däremot kom de filosofiska tankarna igång.

Konstigt det där, dricker jag GT så fnittrar jag och blir värsta partylejonet, men rödvin gör att tankarna börjar mala. Undrar om det finns någon slags psykofarmika i rödvin? Whatever!

Vad har jag grunnat på då denna otroligt vackra och varma sommardag? Det här med förlåtelse. Inte det vardagliga "förlåt jag var dum" varianten, utan snarare där människor fått sina liv förstörda och de ändå har lyckats gå vidare. Och i vissa fall även lyckats förlåta dem som orsakat dem eländet.

Jag är ingen god kristen. Dels för att jag inte är religiös och dels för att jag är inte den sorten som vänder andra sidan till. Visst, när det gäller mindre malörer så kan jag definitivt stryka ett streck och gå vidare. Jag är heller ingen hämndlysten sort som ruvar på hämnd och väntar på vedergällning. Men att förlåta någon som medvetet skulle försöka förstöra mitt eller mina nära& käras liv? No way! Nu har jag inte råkat ut för det så det är möjligt jag skulle ändra mig om det blev verklighet (vilket jag hoppas aldrig sker), men jag tror inte det.

Om någon skadade mina barn eller min familj medvetet, skulle jag kunna hitta förlåtelse för det? Aldrig någonsin. Det finns inte på kartan. Not in this lifetime.

Nu återgår Trollmor till mer värdsliga sysselsättningar, grillade hamburgare med avocadoröra vankas. Till det serveras en egenhändigt komponerad potatisgratäng gjord på färskpotatis, olivolja, parmesan och gräddfil. Mums!

ps: jag lovar högaktningsfullt att inte blogga framledes efter att ha sniffat träolja eller druckit rödvin i solen, detta var ett undantag

Ying&Yang i Trollskogen

Mellantrollet: Mamma, Du och pappa är ganska olika faktiskt.
Trollmor: Jaså, tycker Du det. På vilket sätt är vi olika då?
Mellantrollet: Du är ljus och pappa är mörk.
Trollmor: Ja, det är ju olika förstås.
Mellantrollet: Och han snarkar, men det gör inte Du
Trollmor: Det är ju också olika
Mellantrollet: Och så jobbar Du jämt. Pappa är bättre på att vila.

Tveksamt troll...

Jag har I landsproblem! Av major storlek. Egentligen ganska behagliga, men jag får fasiken inte tummen ur. Jag som normalt fixar, trixar och får saker att hända kan inte komma till skott.

Vad är det då för stort och besvärligt som jag trixar med? Nästan så jag skäms för att säga det.... Stortrollet och jag firar 10 årig bröllopsdag i september. Jag skäms alltså inte för bröllopsdagen, utan mer för att jag lyckats förvandla det till ett problem såtillvida att jag har beslutsångest.

Vi har lyckats få svärisarna att ta de små trollen i 4-5 nätter, så vi tänkte ta oss utrikes och njuta av mat, vin & varandra. Men jag kan fasiken inte bestämma mig för vart! Stortrollet vill till Italien, och visst - Toscana är mysigt, Sardinien inte alls dumt eller de norra delarna mot Rivieran skäms inte heller för sig. Men å andra sidan så är Spanien inte alls tråkigt, vi har många mysiga minnen från Sitges eller varför inte Palma?

Eller så kanske vi ska testa något helt oprövat som Budapest? Eller Korsika? Eller något helt annat... Sådär håller jag på och under tiden blir det allt mindre biljetter kvar och tiden går. Det kommer fasiken sluta med en tur till Trollskogen, och så målar jag huset eller något annat totalt oromantiskt.

Hallå, finns det någon som kan styra upp mitt liv när det gäller sådana här ego prylar?

Troll TV

Lilltrollet: Mamma, jag älskar det här programmet.t
Trollmamma: Men gumman, det är ju inget riktig program.
Lilltrollet: Vad är det för något då?
Trollmamma: Det är som lottdragning ungefär.
Lilltrollet: Har vi såna lotter mamma?
Trollmamma: Nej gumman
Lilltrollet: Det gör inget. Jag älskar det ändå.
Trollmamma: Jaha
Lilltrollet: Lova att jag alltid får se det programmet mamma
Trollmamma: Visst får Du det. Men vad är det som är så bra med programmet.
Lilltrollet: Men förstår Du inte det mamma.
Trollmamma: Nej gumman, inte riktigt
Lilltrollet: Det är ju alla siffrorna mamma
Trollmamma: Hur menar Du då gumman?
Lilltrollet: Men mamma. Siffrorna är vackra helt enkelt!

Ovanstående dialog utspelade sig under KENO dragningen..... Vi har lite olika smak jag och lilltrollet *S*

Högtryck

Det är ordet för dagen. I flera bemärkelser. Dels har vi kört högtryckstvätt på alla träaltaner, det fullkomligt dräller av dem här i Trollskogen. Och sedan har trollmor i egen hög person oljat in dem. Kanonjobb att göra i 30 graders värme. De få kloka tankar jag hade innan har numera lösts upp i den härliga ångan av träolja. Jag lär se 22 gubbar i varje lag ikväll!

Dels har jag högtryckstvättat mitt sinne. Och rannsakat mig hårt. Varför tog jag så illa vid mig av "betyget"? Det är ju helt klokt som Humlan och Mamse sa - bloggen är ett nöje, ingen tävling. Och jag skriver först och främst för mig själv, de tankar som behöver komma ut. Och så för er såklart. Ni som orkar och vill läsa, som kommer med uppmuntran och kommentarer. Ni som troget kommer igen och ger mig ert stöd. Och visst tusan räcker det med det. Mer än väl!

Så varför blev jag då låg? Jag såg en film häromdagen. Egentligen en klar B film, med den gode herr Costner som avdankad baseballspelare (what else?). Han har en problematisk story med en 4 barnsmamma, som i sin tur är one of a kind. Karismatisk och dominerande, elak och charmig, oberäknelig men framförallt alkoholist. D

Den har legat och malt i mig. Igenkänningsfaktorn var klart hög och mamma dök såklart upp. Inte i det medvetna, för där kan jag hantera henne. Men i det undermedvetna, vilket är klart svårare att rå på. I samband med det så vaknar då bekräftelsebehovet, att få duga till. Jag kunde inte rädda mamma, men kanske jag kan rädda någon annan. En kombination av otillräcklighet och hybris, inte helt lätt att hantera.

Men nu så har jag stillat mig. Jag skiter i betyget! Jag gillar mig, ni gillar mig och vi gillar varandra. One big happy crowd och det räcker långt!