Högtryck

Det är ordet för dagen. I flera bemärkelser. Dels har vi kört högtryckstvätt på alla träaltaner, det fullkomligt dräller av dem här i Trollskogen. Och sedan har trollmor i egen hög person oljat in dem. Kanonjobb att göra i 30 graders värme. De få kloka tankar jag hade innan har numera lösts upp i den härliga ångan av träolja. Jag lär se 22 gubbar i varje lag ikväll!

Dels har jag högtryckstvättat mitt sinne. Och rannsakat mig hårt. Varför tog jag så illa vid mig av "betyget"? Det är ju helt klokt som Humlan och Mamse sa - bloggen är ett nöje, ingen tävling. Och jag skriver först och främst för mig själv, de tankar som behöver komma ut. Och så för er såklart. Ni som orkar och vill läsa, som kommer med uppmuntran och kommentarer. Ni som troget kommer igen och ger mig ert stöd. Och visst tusan räcker det med det. Mer än väl!

Så varför blev jag då låg? Jag såg en film häromdagen. Egentligen en klar B film, med den gode herr Costner som avdankad baseballspelare (what else?). Han har en problematisk story med en 4 barnsmamma, som i sin tur är one of a kind. Karismatisk och dominerande, elak och charmig, oberäknelig men framförallt alkoholist. D

Den har legat och malt i mig. Igenkänningsfaktorn var klart hög och mamma dök såklart upp. Inte i det medvetna, för där kan jag hantera henne. Men i det undermedvetna, vilket är klart svårare att rå på. I samband med det så vaknar då bekräftelsebehovet, att få duga till. Jag kunde inte rädda mamma, men kanske jag kan rädda någon annan. En kombination av otillräcklighet och hybris, inte helt lätt att hantera.

Men nu så har jag stillat mig. Jag skiter i betyget! Jag gillar mig, ni gillar mig och vi gillar varandra. One big happy crowd och det räcker långt!