fredag, juli 07, 2006

Mörkast före gryningen

Inat har vi tydligen en tropisk natt. Något är det som inte är som vanligt iaf, för klockan börjar närma sig gryningen och jag är vaken. Trots att jag är trött som bara den så kan jag inte riktigt koppla av. Något är på gång och jag hoppas det "bara" är vädret. Andra vaknätter jag haft har nästan alltid förebådat något sorgligt. Ungefär som att min kropp känner på sig att något ska hända och oron håller mig vaken.

För vad kan egentligen hända? Jag har trollfamiljen runt mig och känner mig trygg med dem, en känsla av att vi kommer få vara tillsammans länge. Trots den oro jag ibland kan ha för mellantrollet är jag ändå trygg i min känsla av att det kommer bli bra. Hon kommer växa upp till en empatisk och trygg liten filosof, som väljer att gå sina egna vägar om än inte alltid de lättaste. Jag kan inte gå de vägarna åt henne, jag kommer förmodligen inte ens att få följa med. Men jag kan finnas där och ta emot henne, när hon kommer fram eller vänder tillbaka. Oavsett vilket så står jag där med en öppen famn. Trots att hon säker komma vålla mig både oro, smärta och ilska så finns där ett oupplösligt band. Av kärlek.

Lilltrollet kommer nog få det lite tuffare, när hon blir varse om att skönhet och charm inte alltid räcker till. Hon är smart den lilla damen, men väljer hitintills " the easy" way genom att charma sig ur jobbiga situationer. Och om inte det fungerar finns alltid de kvinnliga tårarna att ta till. Min största uppgift är att hjälpa henne att respektera sitt förstånd mer än sitt utseende. Att få henne förstå att det genuina är mer värt att eftersträva än den glittrande ytan. Hon är trygg i min kärlek, men jag tror att hon i framtiden måste lära sig att kärleken måste man jobba för. Och vara försiktig med, vårda den ömt för det är sällan som kärleken är så förutsättningslös somen mors.

Trollfar som vill alla väl och ibland tar emot mer än han mäktar med. Som känner sig otillräcklig när någon i hans närhet vacklar i livet. Som hellre vill blunda för bekymmer än mota Olle i grind. En mjuk och kärleksfull människa vars största glädje i livet är hans familj. En inte helt lätt familj att leva i, med temperamentsfulla damer som hela tiden utmanar honom. Tryggt förvissade om att han finns där. Och älskar oss. Och vi honom. För att han är den han är helt enkelt.

Och trollmor själv. En komplex människa som inte är helt lätt att förstå. Eller leva med. Vare sig för hennes familj eller henne själv. De gåvor hon fått med sig kan lätt övergå till bördor. Men som genom hårt arbete, goda råd och mycket kärlek börjar komma till insikt. Om att livet är en njutning och inte en uppgift. Att tilliten till den egna förmågan övervinner de flesta hinder. Att vad som än händer finns det små och stora troll som älskar mig, även när hon är liten och svag.

Så vad kommer då oron ifrån? Kanske någon annan i min närhet som inte mår bra? Eller ingenting annat än nattlig mara. Oavsett vilket finns det inget jag kan göra åt det i detta nu. Mer än att söka vila de få timmar som är kvar innan gryningen gör sig genombrott.

10 kommentarer:

The Female Dinousaur sa...

Det är så härligt att 'höra' dig tala om din familj! Fortsätt ta hand om varandra. Jag tror, och hoppas, att det var värmen som höll dig vaken! Kram

Mette sa...

Usch... jag blev alldeles gråtfärdig. Så fint skrivet!

Jag är uppe ibland ibland hela nätter och det är lätt att få "kymiga vibbar" - att nå´t är på G. Natten gör det med mig. Hoppas att det bara är så för dig med.

Jag kände igen mig lite i din beskrivning av Lill-trollet. Jag är också lillasyster och måste lära mig (fortfarande) att inte lita på andras styrka/välvillighet.

Bambi sa...

Vackert skrivit, blir också rörd! Det är nog bara natten, kan bli olustigt...

Humlan sa...

Fina ord om trollfamiljen!
Hoppas att det bara var värmen som bråkade med dig! Det har den gjort med mig, jag som förut älskade (och tålde) hur mycket värme som helst! Åldern? ;)

Anonym sa...

Åh, att du har insikten! BLir så berörd av det du skriver. Ja det är inte konstigt att du var vaken i natt. Det var åska som heter duga idag! Det mullrade så rejält in i kroppen och störtade som syndafloden för jag kanske jobbat tok för mycket:-) *s*

Visionary soul sa...

Så fint beskrivet...

Anonym sa...

Vet du trollmor jag tror att de är de dina som är gångna ur tiden som vill hälsa på och bli synliga igen just då.

Filifjonkan vaknar ibland eller kan inte sova och då vindlar tankarna ofta till alla mina som är borta sen länge!

Det känns trösterikt då att tänka på dem.Man somnar senare i trygg förvissning precis som du gjorde sen skulle jag tro.Tar det inte negativt med en vaknatt kallar det hellre en "tänkarnatt" (tips bara..)

Bambi sa...

Men du skriver ju varje dag?? Allt OK???

Anonym sa...

Men kära batbut. Det är ju dina tankar som oroar dig, inte händelser som sker. Sen må hända att man legat och oroat sig en natt och sen får ett samtal på morgonen om att ens gammelfarmor har dött, men det är snarare en slump än något annat, för hur många ggr har man inte oroat sig och något hänt ändå? och förresten hur många ggr oroar man sig inte men saker å ting händer för den saken med. Så whats the point liksom? SLuta oroa dig och njut av nuet! lyssna till alla ljud på natten, din makes andetag etc när du inte kan sova. Oro är något helt onödigt.

Batbut sa...

Många kloka ord, jag suger åt mig och försöker ta till mig. Nästa gång jag har en vaknatt ska jag tänka på vad ni sagt. Och nej, mig veterligen hände inget olyckligt efter den natten.