Trevliga grannar här i Trollskogen. De tyckte att Trollmor såg ut att vara i behov av ett glas av ädlaste Shiraz druvor och det säger man inte nej till, iaf inte jag. Numera har jag uppnåt en mogen ålder och därmed blivit karaktärsfast, så jag stoppade efter 1 glas. Men det räckte till i denna hetta. Inte så att jag gick vilse när jag tog mig 200 meter tvärsöver vägen, jag klarade mig även från snubbelsteg och dubbelsyntheten men däremot kom de filosofiska tankarna igång.
Konstigt det där, dricker jag GT så fnittrar jag och blir värsta partylejonet, men rödvin gör att tankarna börjar mala. Undrar om det finns någon slags psykofarmika i rödvin? Whatever!
Vad har jag grunnat på då denna otroligt vackra och varma sommardag? Det här med förlåtelse. Inte det vardagliga "förlåt jag var dum" varianten, utan snarare där människor fått sina liv förstörda och de ändå har lyckats gå vidare. Och i vissa fall även lyckats förlåta dem som orsakat dem eländet.
Jag är ingen god kristen. Dels för att jag inte är religiös och dels för att jag är inte den sorten som vänder andra sidan till. Visst, när det gäller mindre malörer så kan jag definitivt stryka ett streck och gå vidare. Jag är heller ingen hämndlysten sort som ruvar på hämnd och väntar på vedergällning. Men att förlåta någon som medvetet skulle försöka förstöra mitt eller mina nära& käras liv? No way! Nu har jag inte råkat ut för det så det är möjligt jag skulle ändra mig om det blev verklighet (vilket jag hoppas aldrig sker), men jag tror inte det.
Om någon skadade mina barn eller min familj medvetet, skulle jag kunna hitta förlåtelse för det? Aldrig någonsin. Det finns inte på kartan. Not in this lifetime.
Nu återgår Trollmor till mer värdsliga sysselsättningar, grillade hamburgare med avocadoröra vankas. Till det serveras en egenhändigt komponerad potatisgratäng gjord på färskpotatis, olivolja, parmesan och gräddfil. Mums!
ps: jag lovar högaktningsfullt att inte blogga framledes efter att ha sniffat träolja eller druckit rödvin i solen, detta var ett undantag
Inlägg
5 timmar sedan
4 kommentarer:
Jag tror inte heller att jag skulle kunna förlåta, men problemet är ju att den som inte kan förlåta och gå vidare, fortsätter att lida...
Potatisgratängen låter spännande!
Det finns ingen plikt som säger att man måste förlåta. Jag har varit med om grejor i mitt liv, som jag aldrig förlåter... har ingen lust heller.
Däremot kan man gå vidare och försöka lägga det bakom sig, så man inte ältar och vältar det i tid och otid, för då blir man bara bitter.
Så skulle jag göra... och har gjort.
Skrattar så högt! Jag tror jag har adnas in för mycket Remol (fläckborttagning)
Åh vad skönt att det finns fler än jag som inte tycker att precis vad som helst går att förlåta!!! Alla "må-bra-experter" menar ju att det är absolut nödvändigt att förlåta för att kunna gå vidare... så är det kanske, och i så fall tänker jag stå still på vissa distinkta områden, för vissa elakheter förlåter jag inte! Eller rättare sagt... jag förlåter dem nog, om illa-göraren uppvisar uppriktig förståelse och ånger för den skada h*n gjort... men utan det så, nej tack!
Fortsätt du att dricka rödvin i solen, det är bara roligt att diskutera saker som "mal i tankarna"! :-)
Skicka en kommentar