Nattlig hybris

Det var länge sedan jag hade en släng av hybris, på något sätt verkar det inte hänga ihop med halsfluss. Lite trist, för då skulle man verkligen behöva flyta fram på hybrisens lyckliga våg. Men i nattens mörker, när jag vilar i famnen på John Blund - då jävlar slår den till! I mina drömmar har jag värsta hybrisen eller vad sägs om följande:

Dröm 1: Peter Settman får en tokcrusch i mig, överöser mig med blommor och romantiska brev samt skriver underhållningsprogram till min ära. Söker upp Trollfar för att med hans hjälp övertala mig att bli programledare i hans senaste programuppslag. När det inte fungerar försöker PS övertyga mig att rymma till Aruba med honom, men jag står emot. Sannolikheten för att detta inträffar kan väl sägas vara noll.

Dröm 2: DI* refererar till mig som den viktigaste nyhetsrapporterande bloggaren i svensk historia. Och mina bloggar innehåller djuplodande analyser över världsläget. Jag löser stora konflikter genom enkla ord och hemmasnickrade teorier. Även här kan väl sannolikheten sägas vara ganska så obefintlig.

Vad händer härnäst?
1. David Hasselhoff blir tokförälskad och jag tar Pamela Andersons roll i Baywatch? (då ska manke att min kroppshyddas form ligger närmare Davids än Pamelas)

2. Jag blir inbjuden av Busch att sjunga den amerikanska nationalhymnen vid nästa Super Bowl (då kan man beakta att min musiklärare kunde inte ens lyssna på mig med öronproppar)

3. Bert Karlsson träffar mig på en golfbana och inser att han träffat sin soulmate. Han skrinlägger alla planer på framtida Sommarländer och Vattenvärldar, för att istället bygga ett alldeles eget Batbutistan.

Kanske dags att koll upp vilka biverkningar pencillinet har?

*Dagens Industri