Det finns människor man vill glömma. Det finns de man försöker att inte glömma. Och så finns det de som man aldrig glömmer
Själv tillhör jag nog alla kategorierna, beroende på vem man frågar. Men det finns somliga människor som tillhör det sistnämnda kategorien, oavsett vem man frågar. Människor som för evigt etsar sig in hos sina medmänniskor och lämnar ett vackert bokmärke efter sig.
Jag har haft turen att träffa några sådana människor. Som funnits i mitt liv och spritt sitt solsken. Somliga har stannat en lång tid, andra bara helt kort. Och vissa av dem finns fortfarande kvar. Och de har fått sällskap av några nykomlingar. Människor jag bara mött helt kort, men ändå fått dela deras tankar. Och andra som jag inte ens sett, men ändå fått följa deras liv.
Några av er har jag mött här. Jag vet att jag är världssämst på att visa uppskattning, men jag hoppas ändå att jag lyckats förmedla det.
ps: jag blir lite blöthjärtad när jag är sjuk... visserligen mkt bättre än igår, men fortfarande sängläge. Något har pencillinet gjort för nu verkar all skit på väg ut. Fasiken, jag kanske blir "go och glad kexchoklad" på kuppen!
8 timmar sedan
6 kommentarer:
Jag har inte tidigare hört talas om att pencillin skulle förändra personligheter ;)
Fasiken, det var bergis inte pencillin - det var valium!!!! Nu förstår jag *asg*
Var det därför det hände så mycket med en under tonåren, massor med halsfluss och pencillin...
Hej!
Trode du hade bloggsemester!
Krya på dej!
Kram Ulrika
Pencillin är livsfarligt,, har jag hört.
Krya på sej lilla Trollmor!
krya på sig nu i trollskogen..
Skicka en kommentar