Hypokondri i Trollskogen

Så tog vi oss äntligen ut till Trollskogen igen efter en vecka i stan. Lugnet, friden och stillheten behövs. Hade en mycket kort actionlista på vad vi behövde fixa till för att stänga igen huset över vintern, så stressen var obefintlig. Men vad händer då?

Jo tack. Jag har däckat totalt. Det började i förrgår, när en otrolig fysisk trötthet kom över mig. Att gå ned till affären kändes som ett maratonlopp, och så fort jag satt still i mer än 10 minuter så slocknade jag. Jag som aldrig sover middag. Gårdagens pokerparti fick jag avbryta för jag blev helt slut bara av att sitta upp. I horisontallägge blev det något bättre, andningen blev lättare och yrseln stannade upp. Trycket över bröstet är som bäst i halvliggande position, men det allra värsta är den otroliga fysiska tröttheten. Jag gjorde ett försök att gå ut i trädgården för att plocka äpplen, men kallsvetten gjorde att jag raskt kröp ned i soffan igen.

Och här ligger jag och oroar mig. Iaf lite. Så frågan är om det är ångest över gårdagens djupa tankar, oro inför jobbveckan eller om min kropp helt enkelt har fått vila för lite? Eftersom jag har haft vatten i lungsäcken några gånger känner jag igen symptomen, men å andra sidan känns det ungefär samma lika när astman är igång. Eller ångesten. Att gå till doktorn verkar lite "overkill", förmodligen är det bara en lätt släng av hypokondri som går över efter en god natts sömn (här var det trollparty mellan 02.00-04.00 inatt!).

Nej, nu ska jag sluta att uschla mig! Jag återgår till min blodiga, mordiska deckare och fångar några bovar så går säkert (de inbillade?) krämporna över!