Nu är jag här igen!

Försvann lite där, efter min lilla snyftsejour. Nej, jag ska inte raljera om det, men jag blir lite generad när jag är sådär emotionell. Ska genast skärpa ihop mig! Promise. Och apropå det så blev jag lusläst häromkvällen. Av en relativt nära släkting. Hon tyckte jag var dryg och totalt utan empati. Jag skulle jobba med min ödmjukhet och inte tro att jag är förmer än andra. Måste säga att jag blev lite paff.... Riktigt så har jag inte direkt sett mig själv. Undrar om det är fel sikte inställt på självbildsskådandet igen?

Otroligt jobbigt samtal var det, inte så mycket för det som hon sa som för hennes sätt. Det var som att få mamma tillbaka igen. Med de sena kvällssamtalen, inte helt nykter och ett evinnerligt ältande om vilka som gjort vad mot vem. Och så den eviga kritiken, mot mig. För att jag är lik min far, att jag saknar känslor, att jag bara bryr mig om mig själv. Och inget som jag sade föll överhuvudtaget i god jord. Jag kunde göra avbön tusen gånger för saker jag aldrig gjort, protestera eller bara vara tyst. Inget hjälpte what so ever, eftersom syftet enbart var att provocera fram ett gräl. Förmodligen för att skaffa ett alibi till drickandet. Och med det somnade jag igår. En riktig flaschback sejour som inte var ett dugg angenäm.

Kan väl tilläggas att jag drömde lätt mysko drömmar då. Bl a att jag blev otroligt osams med min bästa väninna. Hon var helt plötsligt ett ondskefullt väsen utan dess like och jag en yssepysse liten mes som tog emot allt elakt hon sa. Och i verkligheten är det snarare tvärs om.... Inte så att jag är elak direkt, men är det någon som är snäll så är det fasiken hon! Undrar vad mitt undermedvetna egentligen var ute och for efter? Inga fler sådana drömmar, tack. Då föredrag jag t o m drömmen från natten innan... även om den inte var riktigt rumsren...*s*. Fast det kan jag blogga om en annan dag!

Nu ska jag sova mig så vacker som det går. Wish me luck!