Sorry, men nu blir det tungt igen. Trogna läsare vet att mitt älskade mellantroll är lite speciell, oftast på ett bra sätt men ibland har hon svårt att hantera det. Det är en alldeles för klok, konstnärlig och djup själ i denna lilla kropp och hennes tankar bär iväg med henne på resor som hennes kamrater inte kan följa med på. Då kommer frustrationen av att inte bli förstådd, sorgen av att inte riktigt vara som andra i kombination av ett utanförskap. Med rätt verktyg och stöd kommer hon och hennes omgivning ha stor glädje av dessa egenskaper, men idag är de inte alltid så lätta att leva med. Vi får hjälp, men det är inte gjort i en handvändning och under tiden ska hon klara av det dagliga i skolan. Efter kloka råd från bloggare har vi lagt om kosten, tillfört fett och Omega 3 samt reducerat socker till ett minimum. Det har gjort klara resultat och förra veckan var en bra vecka. Och självklart blev förväntningarna på den här veckan än större.
I helgen hade vi en del aktiviteter; övernattande kompis, teaterbesök och så hoppborgen på söndagen. Och det blev för mycket för henne, själen var inte riktigt utvilad när skolveckan började och det satte spår direkt. Konflikt, även av mindra grad än tidigare. Mellantrollet hamnar i klinch med sin ex.bästis, men istället för att ta ut det på henne så hamnar tredje person i fokus för hennes frustration. Och idag var det dags igen, med en rejäl knuff i ryggen som resultat. Samtal till barnets mamma, tusen ursäkter vilka togs emot av frostig röst - vilket jag kan förstå, men jag vet ärligen inte vad mer jag kan göra.
Börjar morgonen med samtal hos BUP, vilket iofs var bra och efterlängtat samtidigt som det blev tungt. Visst vet jag att mellantrollet behöver hjälpen, men samtidigt fanns det en liten strimma av hopp som inom mig ville att de skulle säga "nej, men kära Du - det är inga som helst problem, det är Du som överreagerar". Men så blev det inte.
Avslutade sedan dagen med utvecklingssamtal, vilket egentligen var bra. Mellantrollets förmågor lyftes fram, men självfallet fanns där en hel del att jobba med också. Både skolmässigt såväl som socialt. Fullkomligt naturligt för alla sjuåringar, och framförallt för en tjej i mellantrollets sits. Men jag hade svårt att ta det till mig på rätt sätt. Själv är jag bortskämd med att ha haft det otroligt lätt i skolan, alltid ett av klassens ljus. Jag insåg snabbt att jag haft helt fel förväntningar på mellantrollet, när jag märkte vilken besvikelse jag kände inom mig.
Hennes bedömning låg på bra genomgående, när det gällde det faktiska skolarbetet. Och det är bra, jag vet det. Men med facit i hand förstår jag att jag hade förväntat mig mer! Jag måste verkligen se till att jag inte lägger över det på henne, att jag lyckas förmedla hur duktigt jag tycker hon är. Låta bli att dra paralleller till mig själv, utan utgå ifrån henne och hennes förmåga.
Jag trodde i min enfald att jag gjorde det, men känslan jag fick idag berättade något helt annat för mig. Förmodligen har jag undermedvetet pressat henne, utan att se det. Och det är något jag lovat mig själv att aldrig göra! Så nu får jag ställa mig i skamvrån, tänka till och agera annorlunda. Även jag har läxor att lära....
5 timmar sedan
6 kommentarer:
Åh, Battis. Med en himla massa år i skolans värld där jag träffat så många mellantroll och barn med alla möjliga svårigheter och dessutom som jag har ett eget mycket speciellt barn....så känns det som om jag bara skulle vilja ta med dig ut på en fika och PRATA! Kram
*KRAM*
Det fina är ju att du ser detta redan nu! Jag önskar er alla, all lycka till!
Det som är allra, allra bäst med att läsa det du skriver, är att du ändå är så medveten om situationen - ser den ur alla möjliga vinklar; din, hennes, familjens, skolans. Vilken styrka! Många kramar
Säger som de andra, det viktiga är att du är medveten om det. Och det är inte bara du! Vi har alla läxor, tyvärr har vi dock inte alla insikten.... Kram!
Londongirl, mkt gärna! Kan behöva alla kloka inside tips som finns *S*
Tack Tess!
Humlan, hoppas det räcker.Tack för lyckönskandet.
Biggis, jag hoppas jag är så klok som Du tror *S*
Bambi,kram själv! Vi tar det steg för steg vännen
Skicka en kommentar