onsdag, november 26, 2008

En riktig jäkla dag....

Ibland undrar jag om livet vill säga mig något? Förmodligen. Idag har jag skolkat, jobbade fram till lunch som avnjöts tillsammans med ett 150 cm högt energiknippe. Därefter strosade jag runt och ägnade mig åt terapeutisk shopping vilket resulterade i en klänning till Trollmor och mössa till litet Troll (okej, det är inte terapeutisk shopping i sann bemärkelse, men close by).

So far so good, men sedan började det.... Står i rulltrappan, DUNK säger det och en 1 meter hög julstjärna på stålstativ brakar ned i famnen på mig. Jag försöker hålla balansen på både mig och julstjärnan vilket resulterar i att sagda julstjärna fungerar som en bulldozer och drar ned ALLT som är skyltat på väggen som löper parallellt med rulltrappan! Längst ned står en hel hög med människor och tittar förvånat på en mycket röd & svettig Trollmor.

Efter denna entré i butiken kände jag mig tvingad att handla något, så det blev lite bronsfärgade julgranskulor. Fast de skall inte hänga i granen utan i fönstret, vad det nu spelar för roll. Det går under epitetet onödig information.

Beger mig sedan och hämtar små troll för att starta upp Lussebullsbaket som jag åtagit mig inför Lucia (who ever gave me that idea?). Efter som receptet säger ca 30 bullar så fyrdubblar jag satsen. 120 lussebullar måste väl vara lätt som en plätt eller? Synd bara att jag köpte för lite saffran så att degen fick jäsa extra länge... Så länge att det slutade med 300 lussebullar. Ganska många blev det... och nu är jag svettig. Och trött.

Och faktiskt riktigt ledsen också. Min mors bror har råkad ut för en allvarlig bilolycka och ligger just nu nedsövd. Han fick en hjärtinfrakt bakom ratten och krockade. Tur i oturen är att han inte skadade några andra.Visserligen har vi ingen riktigt bra kontakt efter att det för många år sedan skar sig totalt, men jag tänker på mina kusiner. Och min moster. Men framförallt min mamma. I övermorgon är det 10 år sedan. Och så händer detta bara två dagar innan.

Livet är kort. Och det skall levas. Nu skall jag gå och göra det!

2 kommentarer:

"Kimmi" sa...

Det gör du rätt i! Lev!

Fröken Svår sa...

Ut och lev livet, låt inte en sekund gå till spillo. Ät gott, drick gott och unna dig saker du önskar dig. Ekonomin kan ibland ta snubbelben när det handlar om att unna sig saker. Men ibland räcker det gott med att "unna sig" att skolka en stund och shoppa något som inte är alltför dyrt. :-)

Vill bara flika in att det aldrig är försent att återuppta en kontakt... människor förändras ju med tiden och kanske att man i rätt fas i livet finner varandra igen. Men jag vet att det kan vara enormt jobbigt att ta det steget och ibland är det inte ens värt det... Så man får ärligt rannsaka sig själv och väga in hur man skulle känna om man förlorar personen/personerna för alltid. Ibland behövs det en väckarklocka...

Vet hur det känns att förlora kontakten med någon ur släkten pga tvister. Ibland är det t o m bittra oförlåtliga saker som gör att man inte vill veta av den andra parten, men det kan ibland också ha blivit en höna av en fjäder. Men bara för att man inte umgås pga olikheter eller tvister så kan man i alla fall visa omtanke i en svår stund. Det tycker jag man ska ta fasta på. :-)

Respekt och omtanke går hand i hand. Ett par rader i ett brev från någon som man minst räknar med kan ibland betyda mer än de allra närmastes stöd.

Så där ja, då behöver du inte baka pepparkakor till helgen du kan använda mina moralkakor istället. :-)

Ha nu en underbart skön första adventshelg.

Kram från en återuppstådd Fröken Svår