Reklam....

trogen följeslagare av denna blogg vet att jag har en ambivalent inställning till reklam. Trots att jag har många år i branschen och även en del studier i ämnet bakom mig så är jag inte helt övertygad om reklamens nödvändighet.

Jag gillar reklam som berör, och sådan som får mig att skratta är än bättre. Typ smårgåspåläggstillverkaren som har en skön snutt med den lille killen som skakar loss till KC & The Sunshineband. Trots att jag är en "icke påläggsmänniska" skulle jag absolut kunna tänka mig att köpa en tub eller två, bara för att killen gör mig så glad. Och ja jag vet att det är fejk, och att killen ifråga inte får en spänn av de kronor som företaget tjänar på att sälja tubar. Men det är liksom inte grejen, det är inte logiken utan hjärtat som talar. Och mitt hjärta kan vara otroligt naivt ibland.

Såsom varande Stockholmare och frekvent t-bane åkare så brukar jag roa mig med att spana in de kreationer som byråerna dekorerar min färd med, vare sig det är i vagnen eller rulltrappan upp (och ja jag vet att det inte är byråerna som handgripligen sätter upp dem).

Normalt brukar jag enkom notera dem utan att speciellt reflektera över dem, men så icke idag. Det var tre olika kampanjer som fastnade i min skalle och jag är nyfiken på om det är jag som är strange eller om jag representerar snittet. Därför delger jag er min åsikt så får ni gärna säga vad ni tycker...

1. Det stora statliga telefonbolaget kör ett jätterace med erbjudande om kontantkort. Rosa i 180 och det enda jag tänkte när jag såg det var KONDOMER... fråga mig inte varför, men så var min spontana reaktion.

2. Det är mässa på G om att må bra och ta hand om sig själv. För att göra oss uppmärksamma på detta har man valt ut ett gäng människor i varierande åldrar. Tanken är förmodligen att de ska få oss att känna "ja, så där sund och fräsch vill jag se ut". Min enda tanke var "Men vilket satans uppåttjack går de där tomtarna på som ler hysteriskt och har en läskigt stirrande blick?". Blev definitivt inte inspirerad till en sundare livsstil, tvärsom skrek hela min kropp efter onyttigheter

3. Det finns ett företag inom skönhetsbranchen som anser att vi kvinnor är "worth it". Nu har de insett att även karlarna tydligen är det. Så då väljer man ut en lite yngre sådan (karl alltså) och en något äldre sådan typ Pierce Brosnan, fast i det här fallet var det just han. Alltså inte typ han, utan han om ni hänger med. Hur som, tanken var att dessa herrar skulle uppmuntra till nyttjande av deras produkter. Om jag var övertygad om att de verkligen fungerade skulle jag garanterat lägga upp ett årslager eller två hemma, att tvångsvårda maken med. Det enda jag vill ha garanti för är att han blir som PB och inte den första, något yngre förmågan. För den plastdockan skrämde skiten ur mig!

Så där ja, nu har jag delgett er mina högst ovetenskapliga åsikter om reklam och ni har även fått en djuplodande bild av mina emperiska erfarenheter. Får jag gå och fraternisera Gordon Ramsey nu eller är det mer ni vill ha av mig?

Btw, finns det fortfarande ingen som kan hjälpa mig med min header och en räknare????????? Jag erbjuder er min eviga tacksamhet, för min kropp är inte mycket att hurra för om Du inte är läkare och behöver bedriva forskning. Äsch, skit i det sistnämnda. Vi kör på tacksamhetsracet, det är säkrare....