Jag tycker vårt avlånga land är lite häftigt. För inte alltför många timmar sedan var jag i en helt annan värld.
I en liten liten by bara någon timme eller två från Stockholm så fanns lugnet. Och det kändes som om jag förflyttade mig tillbaka till 80 talet. Kursen jag gick på hölls här och vi bodde "centralt och bra" som kursledaren sa. Och det var det, eftersom vandrarhemmet låg på övervåningen av kommunhuset. Som i sin tur låg bredvid den lokala matbutiken och mitt emot tågstationen. Mer centralt gick det inte att komma!
Byns storlek tillåter inga större utsvävningar så av praktiska skäl drivs vandrarhemmet parallellt med frisörverksamheten, förskoleverksamheten, skönhetssalongen samt att faciliteterna även hyrs ut för fester. Och en sådan var det i lördags när vi trötta och tv sugna kom tillbaks till vår inkvartering. Men se den gubben gick inte! För TV salongen var nu en festlokal, där de stålrörsutrustade borden var fint dukade med papptallrikar och värmeljus samt ihopsatta till långbord. Det ekade av skratt och vi blev lite avundsjuka när vi satt ute i köket. Dels på att de tagit "vår" lokal i besittning och dels på att de verkade ha så roligt. Själva satt vi och tittade ut i mörkret.
Men då dyker det upp en kvällens riddare! En lite lätt förfriskad man kliver ut i köket och överräcker en bunt starköl. Han tyckte att vi skulle få vara med på ett hörn och det var vänligt tänkt. Något hos oss väckte väl hans intresse, för han ville inte direkt gå därifrån utan underhöll oss istället med historier om sin yrkeskarriär. Hans tillstånd i kombination med dialekten gjorde att jag inte är helt säker på vad han egentligen sa, men snäll var han.
Det kändes väldigt annorlunda mot den vardag som normalt möter mig. Och lite häftigt, att det kan vara så nära men ändå så långt bort. Tempot så helt annorlunda bara några få mil från den pulserande storstaden.
Och appropå pulsera så undrar jag om blodtrycket har återhämtat sig hos det unga paret jag stötte på i söndags morse.... När man bor på vandrarhem så ingår städning i uppgifterna, så tidigt söndag morgon begav jag mig av på jakt efter en sopborste. Rimligen borde den finnas i den lilla skrubb som inrymde dusch, toalett samt städskåp. Följdaktligen rycker jag upp dörren utan större betänkande, då den är olåst. Och vad skådar mitt norra öga? Jo tack, en mycket lättklädd kvinna och man utövar någon form av kroppsvård på varandra. De ser lite lätt förvånade ut, men inte ett dugg generade. Den biten stod jag för! Jag tog min sopborste och gick snabbt därifrån. Om paret återupptog sin aktivitet eller inte förtäljer inte historien. Om de nu gjorde det så hoppas jag att de kom ihåg att låsa dörren!
19 minuter sedan
3 kommentarer:
*fniss*
Fan vet om det är så mycket lugnare på landet än i stan. Inte i städskrubben i alla fall... Hohohoo!
Kroppsvård... Det kan inte ha varit själavård? *host*
Tror jag ska retirera till dusch och säng. Jag tror jag fått en släng av frostskador på hjärnan.
Love you baby!
XXX
Hahahahahaha! Ditt sätt att (be)skriva är alldeles underbart!
Fast visst är det stora skillnader inom inte alltför stora avstånd. Minns för ett par år sedan när vi skulle gå på bio i Kolbäck. Där köpte man biljetter av en äldre liten tant som satt bakom ett bord, med ett helt vanligt kassaskrin, och det kändes som om vi rest till världens ände eller hundra år tillbaka i tiden. Ganska härligt tyckte jag :)
Kimmi, tydligen går det vilt till där:-)
Karin, håller med Du - det är härligt, fast jag skulle nog inte kunna bo där en längre tid...
Skicka en kommentar