Fel fokus?

När jag först läste den här rubriken, ”Småbarnsföräldrar missköter sina jobb”, så tänkte jag spontant att det är ju inte så bra för arbetsgivarna. Men så tänkte jag ett steg till. Att det förmodligen "goes both ways". Dvs att "arbetstagarna missköter sina barn" i samma utsträckning som de "missköter" sitt arbete. Och det är väl än viktigare eller?

Nu tycker jag iofs att ordet "missköta" i det här sammanhanget har en något överdriven innebörd. Jag tror att de flesta småbarnsföräldrar sliter häcken av sig för att få livspusslet att gå ihop. Men varför fokusera på jobbsidan, bl a genom förslag att starta dagis på arbetsplatsen?

Varför inte lägga fokus på frigöra tid så att föräldrar kan umgås mer med sina barn. Utan stress och hets. Så att de kan hämta & lämna på dagis mm utan stress, kanske t o m hinna ta en promenad i parken på vägen hem. Öka livskvaliteten, för både föräldrar men framförallt för morgondagens vuxna - våra barn.

Jag tror att det i det långa loppet är långt mer samhällsekonomiskt, dels för att jag tror att harmoniska människor är mer produktiva och dels för att jag tror att vi genom att fostra harmoniska barn sparar in framtida utgifter bl a genom ökat psykiskt välstånd.

Vad tror ni? Är jag helt ute och cyklar?