Tack som fan!

Vaknar inatt av ett enerverande ljud som tränger sig igenom de totalt osexiga öronpropparna. Sömndrucket börjar det virvla runt i den avstängda hjärnan. Några få celler hänger sig febrilt åt att lösa mysteriumet. Är det Trollfars snarkningar som bytt tonart? Lilltrollets sömnprat som bytt inriktning? Eller månne Mellantrollet som sjunger i sömnen igen? Sköldis som kravlat sig ur sin glaslåda och partar loss i vardagsrummet med guldfisken?

Inget av detta gör att den berömda poletten trillar ner. Tvärs om far även den runt i det vacum som min hjärna är vid denna okristliga tidpunkt. Pling pling säger det när den slår i kanterna. Poletten alltså. Kanske det är detta ljud jag vaknat av? Att en vilsen polett inte kommer till ro innan det fått sin landningsplats. Nej då, inte det heller.

För att höja oddsen för att lösa mysteriumet tar jag ut öronpropparna och hör då ett öronbedövande "tut tut tut tut tut", som tystnar efter några sekunder för att strax därpå börja om igen. Och igen. Och igen. En titt på klockan ger vid handen att det verkligen är i vargtimmen, 03.02. Ägaren till den yrvakna bilen ger sig inte tillkänna på hela natten och tutandet fortsätter. När jag åkte till jobbet vid 8 så hade den ännu inte gett upp.

Min teori är att den lilla bilen kände sig övergiven. Ville inte stå där alldeles själv på gatan med en massa okända bilar. Fast ska jag vara helt ärlig så sträcker sig min empati inte så långt. Jag tycker att bildjävulen kunde hållt tyst!

Min nattsömn var defintivt inte angenäm. Den var inte ens långvarig. Så om ni undrar så är svaret ja, jag ser ut som ett vrak idag!