Hej och hå...

Jag känner att mina batterier börjar gå mot upphällning. Förra helgen var det julmarknad hela långa helgen och dessförinnan planering & fix inför det, utöver vanliga arbetet. Den här veckan har jobbmässigt varit otroligt intensiv, alla vill ha allt klart inför julen. Och då får jag jobba som en liten gnu.

Höften har inte läkt ihop än och jag befarar en liten backlash, för värken har kommit tillbaka och det påverkar inte direkt humöret till det bättre.

Och så har min fars demens slagit nya rekord den här veckan. Ikväll tror jag att jag fått 4-5 stycken utskällningar för att jag inte fostrat min lillebror rätt, eftersom han gått hemifrån och tagit med sig pappas nyckel. Och pappa som skall på fest! I min fars värld är min bror 12-13 år gammal och inget jag säger kan få ordning på det. Hur mycket jag än vet att det inte är min pappas medvetna avsikt så tär det lik förbenat på humöret och jag fasar varje gång telefonen ringer.

Shit sicken gnällspik jag är, men jag säger som jag brukar - det är mörkast före gryningen. Snart är jag go och glad kexchoklad igen.

Imorgon är det julmarknad igen! Håll tummarna. Är jag pigg och glad imorgon kväll kanske jag berättar om en intensivstudie i lapdance.... som innefattar silverlamétröja och hipsters shorts! Det ni....