Nannyakuten nästa?

I helgen har det varit lite julaktiviteter på hemmafronten, julgodis har kokats, granen blivit klädd och pepparkakshus byggt. Allt tillsammans med de små trollen, som inte längre är så små. Och inte alltid så gulliga heller.

Även om jag älskar dem högt så kan de driva mig fullständigt till vansinne. Jag vet inte om det är något som är unikt för våra barn, men ibland känns det som om vår vardag består av 85% tjaffs tjejerna sinsemellan och 15% mys.

Kanske en viss överdrift, men jag börjar bli lite lätt intolerant mot de spydiga tonfallen, kaxiga uttrycken och elakheterna som de kan trycka till varandra med. Visst är de underbart mysiga mot varandra mellan varven, men det känns som om det är korta korta ögonblick.

I helgen ertappade jag stora tjejen med ett språkbruk som jag vanligtvis förknippar med tonåringar, kanske något naivt av mig. Något som vi definitivt inte accepterar, men ibland undrar jag hur man ska göra för att få det att förstå. Vi har en regel för Mellantrollet som innebär att konsekvensen för henne blir dataförbud under en period. Motsvarande konsekvens för Lilltrollet är kompisförbud, eftersom hon är totalt ointresserad av datorn.

Vi har två damer av helt olika karaktär, och självklart vet de exakt hur de skall reta varandra till vansinne. Egentligen borde jag "stänga av" och låta dem själva lösa konflikten, men det slutar oftast i totalt kaos.

Just nu känner jag mig som den mest opedagogiska mamman som går i ett par skor. Kanske dags att ringa "Nannyakuten"?