Snurrigt värre...

Idag har stackars pappa inte haft det lätt inte. Jag tror vi är uppe i närmare 30 talet samtal sedan klockan 16.00. Han brukar fastna på olika teman, det mest frekventa har varit hans räddsla för att pengarna ska ta slut. Men det verkar ha lagt sig något nu och istället kör vi ett ny tema varje vecka.

Förra veckan var han insöad på att han skulle flytta hem igen. Till Eskilstuna som han lämnade för 65 år sedan.

Veckan dessförinnan var det min mamma tillika hans förrymda fru som inte kommit tillbaka från shoppingturen. Inte så konstigt, dels för att de skildes för snart 40 år sedan, men framförallt för att hon är död.

Och innan dess var det hans miljonkonto i Brasilien. Vilket han aldrig haft, fast det hade varit trevligt om det vore sant.

Denna veckan är det hans bilar. Som out of the blue har förökat sig och blivit 2. En grå och en svart, vilket är väldigt viktigt. Senast han hade bil så var den vit och det var för snart 30 år sedan. Hur som, han har parkerat dessa bilar någonstans och är attans orolig för att de ska bli bortforslade. Har köpt mig lite lugn för stunden, då jag lovat att åka ned i morgon och flytta dem.

Förhoppningsvis har vi ett ny tema då, för det vore lite körigt om jag måste upp till bevis.

Det som är lite fascinerande är ändå att han alltid har koll på mitt telefonnummer, både hem och till mobilen. Syster och bror glömmer han, men mitt telefonnummer sitter som etsat innanför ögonlocken. Det är förmodligen en avig sorts komplimang, att jag ger honom den trygghet han behöver. Men efter en kväll av intensivt ringande önskar jag nästan att han glömde det...