Anklagad

Det hade flyttat in en ny tjej i kvarteret, och sådant möttes av oss barn med blandade känslor. Nytt var spännande, men också osäkert. Tänk om den nya tjejen är jätterolig, så bästisen väljer henne i stället? Om hon är söt, och så blir alla killarna kära i henne? Den egna populariteten står på spel, och då är vi barn inte alltid så snälla mot varandra.

Enda barnet som hon var, med föräldrar som av missriktad kärlek överöste henne med leksaker. Hennes önskan var deras lag, men den räckte inte för att skaffa henne vänner. Så istället försökte hon köpa dem.

Det bjöds på kalas och spännande utflykter. Allt för att komma in i vårt väl etablerade första klass klubb. Men ingen hade gett henne koden till äkta vänskap, att vara en kompis. Intuitivt förstod vi detta och försökte hjälpa henne på traven, jag och min vapendragare rödtott.

Vi gav inte upp, bjöd in henne i våra lekar. Översåg med hennes översitteri och dominans, lekte glatt vidare och förlät henne för de hårda ord som fälldes i frustration.

Någonstans väckte vår godhet hennes ondska än mer och vi blev offer för hennes illvilja. En dag lektes leken hemma hos henne. Nya saker hade gjort sitt intåg, och vi beundrade dem storligen. Avundsjuka i viss mån, men framförallt imponerade.

Något hon instinktivt tog fasta på, erbjöd oss några leksaker ur det stora urvalet. Storögda tackade vi och vandrade hemmåt. Inte riktigt övertygade om vår stora lycka.

Sedan kommer baksmällan! Tidigt nästa morgon ringer det på dörren. Den rödgråtna flickan står utanför med sin far. Pappan förklarar med myndig stämma att jag bestulit hans dotter. Utnyttjat hennes vänskap och tagit hennes leksaker. Min förklaring att vi fick dem som gåva förkastade han utan att blinka. Och flickan log i mjugg, triumferande över sin revansch.

Om hon senare i livet lärde sig uppskatta vänskap vet jag inte, för hennes skull hoppas jag det.