Epilog barnkalas

Två små troll ligger väl inbäddade, av täcke och föräldrarnas kärlek. Lilla trollet sover, så nöjd med kalaset att leendet leker på läpparna även i sömnen. Små fniss blandas med hennes fjäderlätta andetag. Undrar vad den lilla damen drömmer om, söt som socker var den lilla prinsessan.

Mellantrollet levde ut hela sitt register, som bedårande söt häxa med lysande glimt i ögonen och hallonröda läppar. Nu ligger hon där och rekapitulerar eftermiddagens nöje, förbereder sig för skolan imorgon och försöker hitta sömnens rogivande rytm.

Tänkte lite på mitt skryt häromdagen, visst är jag stolt för den komplimangen. Men än mer stolt är jag för det förtroende och den värme som alla dessa små troll visade mig idag. Det kommer barn jag knappt känner, rädda att säga hej då till föräldern. Sätter mig på knä bredvid, pratar lite med telingen och en hand kryper in i min. Föräldern kan gå, för telingen har hittat en ny trygg hand.

Små röster som ropar "lilltrollets mamma" när toalettbesök anbefalles, längtan efter mamma sätter in eller helt enkelt för att delge mig en liten hemlis, som att man är kär i den fine lille riddaren. Eller att man saknar en famn att krypa in i och gosa en liten stund, tanka lite kärlek helt enkelt. Och att min famn då duger!

Det förtroendet jag får där, och den förhoppningsvis positiva inverkan jag kan ha i deras liv, den är obetalbar!