Batbuts bloggetik

En av de saker jag uppskattar mest med bloggandet är friheten. Att själv välja de bloggar jag vill läsa, kommentera där jag tycker mig ha något att tillföra eller bara vill säga hej. En del bloggar berör mig inte, andra retar bara upp mig och några förstår jag inte överhuvudtaget. Men då väljer jag att att inte besöka dem. Inte ödsla min energi på något som inte tillför mitt liv något. För den saken skull behöver det inte vara "fel" på de bloggarna, men de är inte kompatibla med mig helt enkelt.

På lite olika ställen har det varit vilda diskussioner om vad man får och bör göra här i bloggens förlovade land. Åsikter och fräna ord har kastats ut, en del har blivit arga och andra ledsna. För mig är det egentligen ganska enkelt. Bloggen är en form av dagbok. Jag väljer själv vad min dagbok ska innehålla. Typen av innehåll ger också en fingervisning om vilken typ av besökare man får.

För somliga är bloggen en värdemätare, på den popularitet man åtnjuter i den okända skaran av läsare. För andra en bekräftelse och för återigen andra ett sätt att väcka debatt. Vissa har valt att vara utlämnande i både ord och bild, vilket alla besökare inte klarar. En del fäller nedlåtande kommentarer, andra sexistiska.

Även här har man som blogginnehavare flera val att göra. Man kan ransonera/censurera sina bilder så försvinner de neandertalska kommentarerna förmodligen. Eller så kan man censurera kommentarerna. Eller så kan man helt enkelt låta det vara som det är. Hur man väljer är upp till var och en. Man har ju även ett fritt val som bloggläsare. Gillar man det inte, ge attan i att besöka bloggen då.

Något jag däremot anser är helt tabubelagt i bloggen är att utelämna personer vid namn (om det inte är citat och liknande), person- eller gruppförföljelse, agitation, pedofeli osv. Det är sällan ord kan få en människa att ändra åsikt, argumentationen faller platt till marken. Det är de egna upplevelserna som får oss att ändra inriktning. Och de är ganska få här på bloggen. Så låt oss vara självkritiska och eftertänksamma till det vi skriver, i vår egen blogg och i kommentarer hos andra. För mig är bloggandet en kontemplativ oas, en plats där jag blir inbjuden att få ta del av andra människors liv. Oavsett om jag delar deras åsikt eller inte.

Detta var förmodligen mitt första (och kanske sista) inlägg i bloggdebatten. Sedan återgör jag till att bli "samma gamla vanliga fladdermus, som pendlar mellan högt och lågt".

Uppdatering 15.25Något jag däremot får spader på är de bloggare som får kommentarer och selektivt väljer ut vilka de ska svara på. Ratar somliga, medan andra alltid får ett svar. Inte de som gör det någon gång då och då (som undertecknad), utan de som alltid gör det. Som om några är värda deras uppmärksamhet, men andra inte. Fast återigen, då praktiserar jag min valfrihet genom att inte "gå dit" igen!