Oväsentligheter

Har totalkaos på huvudkontoret. Miljoners tanker som studsar omkring, men inte landar någonstans. Läser ngt i tidningen, reagerar och tänker "detta blir en blogg". Går förbi ngn på gatan, ser ngt och tänker samma sak.
Men så fastnar det någonstans däruppe. Ligger kanske och mognar, eller så virrade det bort sig.
Känner ändå för att delge er en del ostrukturerade tankar, för hålla tyst kan jag inte! Hörs jag så finns jag, är nog mitt levnadsmotto (sa hon i ett anfall av självkritik).

1. Mötte en del nya bekantskaper igår. Det var lärorikt, roligt och spännande. Me like. Mucho. Framförallt att jag blivit så trygg i mig själv att jag törs vandra på nya marker.

2. Katastrofkommissionens rapport har jag lusläst, så även alla pro och against. För mig är det egentligen ganska enkelt. Är man i ansvarig ställning så har man ansvar. Ligger liksom i arbetsbeskrivningen. Har man inte tagit det ansvaret så har man misskött sig. Och har man misskött sig grovt - tack och adjö! No more, no less!

3. Majoriteten av Stockholmare kan fortfarande inte köra bil (mig själv undantagen förstås. Här missade jag kanske lite med självinsikten *s*)

4. Att natta 4 barn samtidigt är lite lätt stökigt. Här har pekats med hela handen. Jag skulle nog vara en tillgång i det militära.

Avslutningsvis har vi min egen lilla filosofiska tanke över min blygsamma person;

A bat without a but is only a bat. And a but without a bat is only a but. But a bat with a but is a batbut.

Fridens liljor