Ibland undrar jag egentligen när man blir vuxen? Eller rättare sagt, hur man blir när man är vuxen? Rent biologiskt är jag lite mer än vuxen kan man väl säga. Statistiskt sett har jag levt mer än 50% av mitt liv. Iaf i år räknat.
Ser man till olyckshändelser har jag nog förbrukat alla procent jag fått tilldelat. Skulle jag vara en katt så är det payback time *s*.
Har suttit i möte hela dagen. Seriöst så det förslår. Pratat siffror och bolagsbildning. Fördelar och nackdelar. Låtit klok och människor har nickat instämmande.
Samtidigt inuti mig sitter en liten tjej och är helt förvirrad. Vad sjutton menar hon (= mitt yttre jag) egentligen? Är inte det här slut snart så jag får gå hem och leka? Jag vill inte vara vuxen!
Nej, jag vill ut och hoppa i vattenpölar. Kasta pärmar och laptoppen i papperskorgen. Klättra i träd och sjunga barnsliga sånger. Lipa åt dumma människor och rimma på roliga ord.
Kanske bäst att låta bli? Bättre att skärpa ihop sig, ta på sig vuxenkostymen och hämta trollen
Inlägg
2 timmar sedan
8 kommentarer:
Nä ta inte på ngn vuxenkostym. Inte i onödan i af. =)
Hämta trollen och busa utav bara den! Trevlig helg!
Jag förstår hur du menar, kan känna detsamma. Ibland har jag funderat på om man ska tala om för de unga att man har samma känslor när man blir "vuxen"...
vuxna leker.. det är bara de som är halvvuxna som tror att man inte ska leka.. livet är för kort för att man inte ska leka hela .. pulkåkning, studsmatta, spela uno, leka charader, åka snowboard, hoppa i sängen med gullgrodor, ha kuddkrig.. spruta med vattenpistoler..
jag är helt enkelt odrägligt lekfull..
och kul är det oxå...
kan maninte fa vara lite av bade det ena o det andra?
Dom där kostymerna är man tvungen att ta på sig ibland. Blä.... *räcker ut tungan*
Det viktigaste tror jag är att man vet vem man verkligen är. Jag, jag är oootroligt barnslig och larvig, men kan verka hur jäkla seriös som helst... när det måste vara absolut nödvändigt. *fiser lite*
Känner så väl igen det där. Man är inte ett dugg annorlunda från när man var liten...man har bara varit med om lite mer.
Jag trodde länge att jag vid det här laget borde vara e helt annan människa, men det är samma agmla vanliga, med lite mer erfarenhet.
Här är en som är ruggigt barnslig fortfarande, och mår jättebra av det! På jobbet, bland kompisar och hemma - jättebäbisen Biggis fjantar loss och gör bort sig, men det bjuder jag på. Folk runt omkring mig ler, jag mår bra och kränger bara ibland på mig den där kostymen ni pratar om.
Ohhhh tjejer. Jag gillar er alla. Så skönt med alla lekfulla människor. På mitt arbete där jag har en fyrkantig roll sprallar jag genom att hoppa i korridorer och spela apa på fikapausen. Man måste kunna få vara det där barnet. Det barnet är en del av mig
Skicka en kommentar