fredag, november 04, 2005

Kloka ord

Tack för alla uppmuntrande ord om mitt rökuppehåll. Vet inte hur länge det varar, det visar sig. Men så jäkla duktig är jag inte, blir jag tillräckligt sjuk kan inte ens jag röka. Så det bara blev så

Av någon anledning ringer följande ord i mitt huvud

"Du behöver inte kämpa längre, Du kan börja leva nu"

En väldigt klok person sa det till mig en gång och jag greppade aldrig riktigt vad han menade. Men nu tror jag att jag börjar förstå. Och det är mitt nästa projekt, sluta kämpa och leva istället.

Som ett led i det kommer såklart en anekdot, om ett svek jag inte riktigt har kommit över.

I tonåren blev vi först kompisar, lite rivaler men ändå kompisar. I takt med ökad mognad växte vår vänskap och vi blev riktigt nära vänner. Delade allt. Vi följdes åt i karriären och livet. Jag såg upp till henne, hon var alltid så stark och klok. En bra person. Och jag gav henne vänskap, humor och min totala tillit.

Hon var tärna på mitt bröllop, gudmor till mina troll och en del i familjen. Trodde jag. Men så slutade hon svara på mail, ringde aldrig, tystnade helt enkelt. Jag frågade, bönade och bad. Vad är det som hänt? Har jag gjort något? Varför har vänskapen tystnat?

Svaret kom långt om länge. Hon tyckte jag fokuserade för mycket på min familj. Hon saknade det vi hade. Vi gjorde en deal. En gång i månaden. Bara hon och jag. Tjejmiddag, inget familjesnack. Som gamla goda tiden. Höll ett tag.

Sedan tystnade hon igen. Sista gången jag försökte var ett år sedan. Ett troll var svårt sjukt, jag behövde hennes stöd. Hon svarade "lycka till", inget mer.

Hennes far gick bort för en tid sedan. Jag skickade kort. Inget svar.

Nu tror jag att jag går vidare. Gör jag fel?

9 kommentarer:

Mamselamsen sa...

Självklart ska du gå vidare. Du har ju redan försökt två gånger... hon ville inte, av anledningar som vi inte känner till.

Lyckliga Grodan sa...

du gör rätt.. du har sträckt ut handen flera gånger.. kanske sträcker hon ut sin nästa gång... vem vet.. låt dörren vara olåst... ibland händer det saker med människor..

Mette sa...

Usch vad sorgligt!!

Ja, det är svårt att ge råd. Jag förlorade min bästa väninna för några år sedan men av andra skäl.

Du får lägga det på is tycker jag nog. Uteslut henne inte i dina tankar.... kanske... utan lägg det bara på is. Du har verkligen visat att du vill ha kontakt. Så småningom kommer hon kanske och säger förlåt.

Är hon singel? Barn?

Är hon avundsjuk på dig? Du kanske har något som hon inte har? Och hon kan inte erkänna det för sig själv. Mår bara dåligt när hon träffar dig.

"Funderaren"

rita sa...

Tycker du gör helt rätt!
Så, nu tycker jag du skall gå vidare!

Cornelia sa...

Gå vidare, men lås inte dörren (håller med grodan). Människor förändras, den som kan förlåta är den som är störst.

Dépardieu sa...

Håller helt och håller med Grodan och Cornelia. Gå vidare men lämna dörren öppen.

Det finns alltid skäl för att personer beter sig på ett visst sätt. Men det kanske inte alltid är läge för personen att berätta om skälen.

Lena sa...

Hur känner du dig inombords vännen?
Vad säger ditt hjärta ?
Din magkänsla?
Gör du det som du känner är bra för dig...det är det viktigaste ..om och vad du väljer är det som blir rätt!

Batbut sa...

Varför är ni sådär kloka på fredagskvällen? *s*
Magkänslan säger "let it be", men den lilla osäkra, revanschlystna människan i mig vill "ge igen" och få förklaringar. Men jag trycker febrilt ned den där "hämndkänslan" för den är inget bra. Jag har tyvärr lite hang ups på det här med att bli ratad, av familj och vänner (dock inte karlar konstigt nog *asg*)

Mette sa...

Men utsätt henne för lite vanlig hederlig postorderterror då? Hahhahah.