torsdag, november 17, 2005

Morgonbikt

I Sverige är det här med terapi lite kontroversiellt, men framförallt tabubelagt. Jag går i terapi, och har många gånger möts av frågan "vad är det för fel på Dig då?".

Det är inget fel på mig i den bemärkelsen att jag har någon form av psykiskt defekt eller störning. Men jag insåg att jag ägnade livet åt att överleva istället för att leva. Min bakgrund hängde med och tyngde mig. Hämmade det liv jag lever idag och jag hade svårt att njuta av det goda liv jag faktiskt lever. I bakgrunden fanns där alltid en tanke "nu Du, går det åt helvete snart för nu är det så bra".


I många år gick det bra, jag presterade bort ångesten. Ju mer ångest, desto högre tempo och fler prestationer. Jag var duktig flicka personifierad. Alltid i framkant. Lyckades med det mesta. Och levde ett flärdfullt liv. Fast inte lyckligt.

Så kom mannen jag väntat på, en gammal kärlek. Familj kändes första gången som en längtan. Och efter den del strul så blev det så. Men lyckan infann sig ändå inte.

Så då började jag i terapi och det är det bästa jag gjort. Likväl som det är naturligt att vårda kroppen måste vi vårda vår själ. En del klarar av det själva, andra skaffar hobbies där de får andrum och en del känner inget behov. Och så finns det sådana som mig, envisa och vägrar ta emot hjälp. Som kan själv i alla lägen. Och som dunsar hårt och kraftigt i verkligheten när det blir fel. Fyller sig med självanklagelser och tror att just jag måste lösa världens problem. Jag behövde hjälp med vården av min själ.

Genom terapi har jag börjat se mig själv med nya ögon. Faktiskt börjat uppskattat mig själv, utan att jag behöver prestera. Det är en resa jag gör, med mig själv som följeslagare. Nya sidor dyker upp, andra förkastas och när slutstationen närmar sig kommer jag ha accepterat mig själv. Med alla de sidor jag besitter.

10 kommentarer:

Lena sa...

Kloka ord från en insiktsfull kvinna.

Cornelia sa...

Jag tycker det är en styrka att kunna inse när man behöver hjälp för kunna må bättre. Jag har också gått i terapi en period av mitt liv när jag behövde hjälp att hitta en linje, ett inre stöd i mej själv och inte bara hänga upp allt på andra. Det hjälpte mej att ta mej vidare i en mycket rörig och destruktiv period i mitt liv.

Maria sa...

Suveränt att du har modet att byta livsstil, det kostar att förändra sig. Terapi finns det många vaianter av, bra att du har hittat något du mår bra av!

Marmelad sa...

Har du läst artikelserien i SvD som håller på nu som handlar om självkänsla/självförtroende/självbild. Spännande och tankeväckande! Dagens artikel om hur man i all välmening uppmuntrar prestationer hos sina barn var suveränt bra och klok!

http://www.svd.se/idag

maleandro sa...

Ser det lite som att gå på gym...man bygger upp sin kropp, eller själ för att må bra...har aldrig förstått vad som är så tabu med det??? Mår man bra själv så får man andra att må bra

Lyckliga Grodan sa...

terapi är det bästa jag någonsin gett mig själv.. alltså att gå i terapi.. att en del tycker att det är konstigt.. ja det får stå för dem det..
fortsätt vårda dig själv.. du är värd det..

alter ego sa...

Intressant att läsa om din resa, batbut. Den liknar min egen, men du har kommit ännu längre.

En nyfiken fråga till dig och er andra: var går ni och hur gör ni?
I våras fick jag samtal hos en psykolog via företagshälsovården. Det förändrade mitt liv, verkligen. Och hjälpte mig ta en massa viktiga steg.

Men jag är inte riktigt framme än, vid den där biten som handlar om att leva i stället för att överleva. Skulle gärna behöva prata med någon igen. Men var och hur? Det är ju så fruktansvärt DYRT!
Tips?

Mette sa...

Jag går också i terapi. Fick låna ett ljusskåp idag av min läkare. Ska bli spännande. Jag ska läsa eller hitta på något i det(!) två timmar om dagen... alltså som ljusterapi. hm.... kanske slipper jag alla mina krämpor då..

Batbut sa...

Tack för supporten dear friends. Metta, ljusterapi verkar klart häftigt. har hört många som provat och det ska fungera.
Alter Ego, tyvärr är det svårt att få stöd för det rent ekonomiskt. Jag gör numera i grupp, för det ger mig mer (och det är billigare). Däremot ser jag det som en investering i mig själv så då får det kosta. Om Du får remiss kan försäkringskassan vara med och betala, men då måste Du gå till av dem utsedda terapeuter. Jag ville välja en som jag fungerade med. Kostar ca 1500:- i månaden och det är iofs mkt pengar. Turligen nog har jag råd (tar mig råd). Vill Du veta mer, maila så svarar jag

Humlan sa...

En klok investering av en klok kvinna! Men det gäller också att hamna hos rätt person, så jag förstår att du ville välja själv.