Mamma troll mådde inte bra. Sorg och chock, trasig kropp. Sprutor morgon och kväll, doktor varje vecka. Glädjen fanns där. Men så även sorg. Inte helt lycklig. Inte helt sorgsen.
Äntligen var det dags. För lilla trollet. Planerat datum. Kroppen ville inte vara med. Lilltrollet ville stanna kvar. Mamma troll akut sjuk. Fara för lilla trollet. Bråttom bråttom. Mamma troll fick sova och ut kom lilla trollet. Liten och svag. Underbart vacker.
Men hon fick inte bo hos mamma och pappa troll än. Behövde lite hjälp, men sedan blev allt bra. Mamma troll mådde inte riktigt bra. Operation. Hem till Trollskogen. Äntligen en familj.
Lilla troll åt. Alltid. Lilla troll sov inte. Aldrig. Total symbios med Mamma Troll. Trötta, slitna men otroligt lyckliga. Ett litet troll som bestämt sig. Att komma till Trollskogen. Som valde mamma och pappa troll. Till sina. För alltid.
Inlägg
11 timmar sedan
10 kommentarer:
...hon kom, även om det var på sitt eget sätt och inte den lättaste och rakaste vägen...
Fin Story, om en tid som måste ha varit oerhört jobbig, med alla känslor på en gång! Tack för att du delar med dig!
"Kroppen ville inte vara med. Lilltrollet ville stanna kvar. Mamma troll akut sjuk. Fara för lilla trollet. Bråttom bråttom."
Exakt så var det här också!
"Lilla troll åt. Alltid. Lilla troll sov inte. Aldrig. Total symbios med Mamma Troll. Trötta, slitna men otroligt lyckliga."
Likaså här! Men slutet gott...
Ett fint slut på en sorgsen historia. Så otroligt ledsamt att mormor Troll inte fick träffa Lilla Troll. Men jag är övertygad om att hon sitter i Trollhimlen och tittar ner i Trollskogen och ler åt alla sina Troll.
Kram!
så är det.. troll och gullgrodor bestämmer sig för att komma till sina föräldrar.. banden är gjorda av något nästan obrytbart material..och man gör bäst i att hänga med och hänga i... oavsett om man orkar.. det är sekundärt..
vilken resa ni har gjort..
tackar för snälla kommentarer. Det otroliga är att det jag skrivit hitintills var bara början på resan... huvva *s*
Ni fick du mig att lipa på jobbet! ;-) Kan knappt ana hur jobbigt du haft det - men det har onekligen stärkt dig och gjort dig till en fantastisk människa (och berättare)!
Du ser vilken tuff tjej du har....brås på sin mor tror jag :-)
Inget stoppar er......
Man blir tagen av det du skriver och kan bara ana vad ni fått gå igenom. Kram!!
Alla mina varma tankar och kramar!
Tack för all värme och omtanke ni besitter. I need you *s*
Skicka en kommentar