Någon stackare gogglade på "lufta elementen" och hamnade hos mig! Hoppas verkligen inte att personen ifråga följde mitt tillvägagångssätt, hihi.
Kom tänka på en liten annan fadäs jag råkat ut för. Turligen nog för många herrans år sedan, så det borde vara preskriberat. Hoppas jag. Har iaf flyttat från stan, som en säkerhetsåtgärd.
Hade fått ett njurstensanfall. Ont som satan. Till akuten. Morfinspruta för lindring. Och in i dimman åkte jag. Och upp till röntgen. Liten miss i överlämningen, så de pumpade i mig en morfinspruta till. Hög som en julgran.
Ligger på britsen och väntar. Iklädd minimala underkläder. Och väntar. Inget händer.
Får en briljant tanke att jag ska nog ta reda på vad som försigår.
Iväg knatar jag. Lite lätt förvirrad i morfinruset. Vid något tillfälle får jag för mig att jag måste ringa hem. Knatar iväg till huvudentrén för att ringa.
Ställler mig snällt i kön till telefonerna och väntar på min tur. Så gott som naken. Fånigt leende. Barfota mitt i vintern.
Där hittas jag av en lätt panikslagen sköterska. Behöver jag säga att jag skämdes dagen därpå?
12 timmar sedan
14 kommentarer:
morfin kan göra oss till varelser som vi inte riktigt känner igen...och vad man snackar sen...
Oj vad du har hunnit blogga mycket sen jag var här sist - jag hänger knappt med i svängarna. Måste ju göra liiiiiite annat också....
Alltså, morfin ska man ju inte leka med hur som helst, men jag hade bra gärna velat se dig där i telefonkön! *fnissar vid tanken*
Jag tror inte att man ska följa dina tillvägagånssätt utan att tänka efter MYCKET nog innan...
Utom när det gäller det konstnärliga, där är iaf resultatet avundsvärt!
Men ditt sätt att lösa tillvarons praktiska små bekymmer... tja... jag har fått många goda skratt och en och annan rysning, men jag vet inte om jag ska följa dina exempel! (Ta inte illa upp, jag är nog bara för feg...)
Lena, morfin är farliga grejer det.
Bloggis, ibland så gnistrar det till *s*
Kimmi, tror jag säkert. De tjugotalet byggjobbare som satt i entren och väntade hade väldigt trevligt (sa de iaf)
Humlan, fort går det iaf. Och även där har jag kreativa lösningar om än inte alltid så bra *s*
Å, jag kom in på 9,999! Om jag skyndar mig ut och in igen...
Ja, jag vann! Eller var det fusk??
Monica! Du vann! Åker maken med eller cyklar Du solo? Vart skickar jag tejpen?
Å, jag skrev in kommentaren på fel ställe, blev så ivrig...
Han trampar och jag sitter och vilar där bak utan att han vet.
Vad kan man nu använda silvertejp till?
Monica, har Du inte läst mina 2 inlägg om silvertejp? De är på tal om att få Nobelpris...*s*
Jodå, jag har läst. Det var mer en fundering om vad jag skulle använda den till. Vet du, jag tycker att du har så mycket användning av den själv att du får behålla den. Skulle inte ha hjärta att ta emot den. Den är ju ditt allt.
Jag kan väl låna dykardräkten någon gång när jag vill vara anonym istället?
Jag väntar på filmen om Batbuts liv o leverne.
Frågan är om filmen skulle bli en tragedi, komedi eller en dokumentär? *s*
Jag tror det skulle bli en sån där totalfilm = komedi, tragedi, jag livet helt enkelt.
Jag ser i alla fall alltid dina dråpliga berättelser som filmer i mitt huvud.
Skicka en kommentar