Åren gick i Trollskogen. Trollmannen och trollkvinnan kämpade på. Behandlingar och operationer, sprutor och kurvor. Alla metoder prövades, men ingen lyckades. Hoppet gavs upp.
Som tröst unnade sig de två trollen en lyxig resa till Spanien. Dyrt hotell, många drinkar och osunt leverne. Men roligt, trots sorgen. Soliga dagar och romantiska nätter. Gråt och kärlek om vartannat. Beslut togs. Adoption.
Hemma i Trollskogen igen blev trollkvinnan sjuk. Ordentligt. Trollmannen blev orolig. Doktorn tillkallades. Gravid! Qué? Omöjligt! Sa trollmannen. Sa trollkvinnan. Sa doktorn. Men faktum var konstaterat. Ett litet troll grodde i trollkvinnans mage. Hade bott där i 2 månader. Genom det vilda levernet.
Lyckan var stor. Ett mirakel hade skett. Undersökningar gjordes. Hur var detta möjligt? Det var det inte, men ändå. Lilltrollet växte och frodades. Tiden närmade sig. Spänd förväntan. Bara veckor kvar.
Då ringer telefonen. Okänd röst. Mormor troll finns inte längre. Hon hade bestämt sig för att uppsöka trollhimlen. Inte vänta på lilltrollet.
Återigen blir trollkvinnan sjuk. Och trollmannen orolig. En jobbig tid väntade.
To be continued....
Inlägg
5 timmar sedan
10 kommentarer:
Detta visar ju helt klart pa att det onodigt med sunt leverne...skooont att hora.
Det är nog så att i en värld där ingenting är givet är allting möjligt när man minst anar det...
Säger som Ilva! Exakt diagnosen steril, fick både Stephan och jag. Vi gav upp... gick till sjöss... och någonstans runt ekvatorn blev jag gravid... fast jag trodde jag var sjuk. Fick vänta i tre månader innan jag fick reda på att så var fallet. Snacka om att vi blev förvånade.
Nästa höna, tog bara tre veckor att tillverka.
ibland när man släpper taget.. så blir det som man önskat sig...
Spanien tycks kurera det mesta.... :-)
Men om du frågar mig så tror jag mormorstrollet är ständigt närvarande..... en kropp är inte alltid nödvändig för att finnas
Tror också att saker och ting händer när man minst anar/väntar sig det. (Ps, du har du fått kläm på det här med att sluta en story mitt i, så att man blir så nyfiken som möjligt, he,he..när kommer forsättningen?)
Sorg och glädje om vartannat, du skriver så bra om livet.
Ilva, exakt det jag ville påvisa. Vi behöver lite osundhet ibland *s*
Lena & Mamse, livet är mysko och ibland sköter det sig själv.
Grodan, det mysko var att jag inte hade dugliga ägg. Det skulle inte gå. Men det gjorde det! 2 ggr
Marmelad, de e ba å åk!
Mamma Mu, vill ju att ni kommer tbx! Så då lämnar jag en liten clue i slutet *s*
Tackar Cornelia! Det värmer
Marmelad och Jenny - när åker vi?! Oj då, vi kanske behövde ha med karlar också?! ;-)
Jenny, lite osunt leverne mår vi alla bra av ibland *S*
Astillbe, karlar är en viktig ingrediens. Antingen tar man med egna eller så ordnar man på plats *s*
Skicka en kommentar