Egotripp!

Fick höra några kloka ord idag, som jag tror vi alla skulle kunna lära av:

Älska de du kan, rör vid de du kan nå ut till och låt de andra gå sin egen väg.

Har tillbringat hela dagen i Mellantrollets skola, omgiven bland 6 & 7 åringar i klart varierande mognads-stadier. Killar med bus i blicken och tuffa ord, tjejer som är kaxiga och med ett enormt självförtroende. Andra blyga, några osäkra och somliga sorgsna. Men ett hade de alla gemensamt - ett enormt behov av uppmärksamhet. Av lärare och även av mig. En vuxen som talade med dem och inte till dem. En vuxen som gick in i deras värld och såg den verklighet de ser. Som hade tålamodet att lyssna, på såväl stora som små tankar. En famn att krypa in i när ömheten pockade på, en hand att hålla i när kraften tröt. En trygghet att söka upp när oron kom krypande.

Många barn finner den tryggheten hos mig, vilket jag är tacksam för. Och att kunna vara en trygg, vuxen för ett barn kan betyda mycket. Och det ska jag ta tillvara på. För de som behöver det.

Ur led är tiden!

Ursäkta, men vem fan har rört ihop det här? Det är slutet av MAJ! Och det är höst! Något är väldigt Rotten in the state of Denmark! Och jag är förkyld. Fortfarande. Eller så har jag möglat i den här fukten. Någon som har gömt den där gula tingesten som är tänkt att förgylla våra dagar så här års? Kan denna någon isf släppa ut den där gula tingesten igen. I need it! Typ nu!

Bortamatch

I början av 20 rycket så pendlade jag långt till mitt jobb. Föreställ er då min glädje, när jag blev utsedd till den mäktiga VD sekreterarens favorit. Och som en av förmånerna fick låna hennes bil och lägenhet i en hel vecka, när damen själv åkte på en upplyftande semester.

Glad i hågen packar jag trunken full med diverse attiraljer och tar hennes lägenhet i besittning. En stor läcker vindsvåning, med milsvidd utsikt över Stockholm En lägenhet som hon delar med sin make, flygkaptenen, som vid detta tillfälle är stationerad i USA under en längre period.

Efter en partykväll på stan vinglar jag hem och kryper till kojs i king size sängen, precis såsom gud har skapat mig. Hinner väl tänka en tanke eller två innan någon släcker ljuset, och jag snarkar gott.

Vaknar mitt inatten av ett ljud! Sätter mig spikrak upp i sängen med ett hjärta som går i 180. Men hör inget mer så jag lägger mig ned och somnar om. Vaknar med ett lite lätt bultande huvud och snubblar naturell ut i köket.

Och gallskriker! Vid bordet sitter en främmande karl. Som tappar kaffekoppen när han får syn på min nakna uppenbarelse. Själv tvärvänder jag och kutar in på toaletten, där jag låser in mig.

Efter ett ögonblick kommer det en försynt knackning och på stapplande svenska berättar mannen att han är flygkaptenen. Vars stationering börjar en vecka senare. Den mäktiga VD sekreteraren har blandat ihop datumen.

Behöver jag nämna att jag bara sov 1 natt i lägenheten?

Tomt var det här!

Måste bränt allt mitt krut idag, för här finns det inte den minstaste lilla kloka (eller tokiga) tanke att delge er.

Annars kan jag informera om att det första halvkilot lakritsbåtar är kanon. Men det andra.... då börjar magen gurgla lite oroväckande. Ergo, nöj er med ett halvt kilo åt gången!

Nu ska här sövas troll! Med mutor, "våld", övertalning, utmattning eller vilken metod som krävs idag *s*



ps: vän av ordning behöver inte vara orolig, det "våld" som praktiseras i det här hemmet är tvångskramar och tvångspussar

Epilog för dagen

Men gudars skymning vad jag har tyckt idag då! Nästan lite i gasen och med en lite lätt aggressiv touch. Å andra sidan, börjar man dagen med att bli påkörd kan det lätt bli så *s*.

Den här våren har jag träffat ett gäng bloggare IRl. Och det har varit kanontrevligt! Och jag gör gärna om det. Men samtidigt har det lämnat en mysko känsla hos mig. Inte något som bloggisarna har framkallat utan känslan ligger helt och hållet hos mig.

Det känns som om jag lurats! Som att den jag är på bloggen inte är den de möter i verkligheten! Eller rättare sagt, den jag är på bloggen är JAG men sedan IRL så släpper jag inte fram det. Utan kliver in i ett skal. Och så känns det som om jag gör de jag möter besvikna. "Asch, men hon är mycket trevligare på bloggen".

Mitt logiska jag förstår att det inte är så, men mitt emotionella jag regreerar till 8 års stadiet! Hur trött blir jag inte på mig själv? Tror jag ska jobba lite med min självbild. Igen! Intensivkurs den här gången.

Nu slår gongongen! Nu stänger jag butiken och håller käften hela långa natten.
Och med dessa ord säger jag godnatt och överlämnar ordet till nattpatrullen

Gamla troll

Mellantrollet: Mamma, jag har en jättebra idé?
Trollmamma: Jaså gumman, vad för något?
Mellantrollet: Du vet det där stora fina huset där vi bodde förut?
Trollmamma: Ja..?
Mellantrollet: Där får man bo när man blir gammal. Så då kan Du och pappa bo där.
Trollmamma: Det är smart, men det dröjer nog ett tag.
Mellantrollet: När Du blir vithårig får Du flytta dit.
Trollmamma: Jaha, och pappa då?
Mellantrollet: När han blir gråhårig. Och det blir snart för han har redan slingor!
Trollmamma: Var ska Du bo då?
Mellantrollet: Hemma såklart
Trollmamma: Det är nära och bra. Kommer Du och hälsar på då?
Mellantrollet: Njae, det tror jag inte.
Trollmamma: Jaså, varför inte?
Mellantrollet: Jag kommer nog inte ha tid. Men jag kan ringa på söndagar!

Respekt anyone?

Nu har det väl ändå brunnit hos Linda Skugge! Jag hyser en slags hat-kärlek till den här madamen, som pendlar mellan högt och lågt. Hennes krönika om Dogge förra veckan tycker jag var lysande. Så jag tog en tur till hennes blogg (den som ännu är gratis *s*). Och hittar det här!
Fine, jag förstår om hon inte delar killens uppfattning. Men hur i helvete uttrycker sig människan? Någon form av respekt bör man ha för sina medmänniskor! Visst, nej hon behöver inte vara någon jourhavande kompis men att vara medmänniska anser jag vara allas vår plikt. Tror att vår värld skulle vinna på det.

Tack och lov!

Rosa elefanter har jag hört talas om. Men detta?
Hade jag varit på fyllepromenad i Borås hade jag blivit nykterist! På stört!

Yippiekajej part II

Snacka om mespropp jag är! Fastän jag i både hjärta och hjärna visste att jag gjorde rätt som ringde polisen så började jag ändå tveka. Men ringde det gjorde jag. Och visst, hade jag haft tillräckligt med civilkurage så hade jag hållt gubben kvar som Deep/Ed tyckte. Men så mycket civilkurage fick jag inte i mig den här morgonen! Dels med barn i bilen och dels som ensam tjej. För OM gubben var onykter och OM gubben hade tänt till - vem hade stannat och hjälpt mig i Stockholms innerstad? Typ ingen.... Här i den stora staden rånar vi t o m bebisar! Och ingen reagerar! Ursäkta, men vad i helvete är det som pågår i den här staden?

Det horribla som hände i Haninge ska vi bara inte tala om. Grannar hör att det är ett herrans liv, men INGEN ringer polisen! Ingen ringer på och undrar vad som händer.

Var i helvete är människors civilkurage? Okej om man inte går in och törs stoppa slagsmål, men BLUNDA för fasiken inte. Gör något! Skrik, ring, vråla, sparka, slåss. Vad fan som helst är bättre än att stoppa huvudet i sanden och leka struts! Har vi blivit så otroligt fega? Eller självupptagna? Jag hoppas verkligen inte det! För det är våra medmänniskor som pröjsar straffet, och inte alltför sällan våran barn - dina och mina!

Hade jag fostrat de två 18 åringarna som rånade en mamma genom att knivhota barnet så hade jag pryglat dem blå! Trots att barnaga är förbjudet! Inte fasiken hade jag försökt att pedagogiskt förklara det oriktiga i deras beteende. Nej då, skogstokig hade jag blivit.

Nej, nu ska jag lugna ned mig. Dags för en koffeinkick! Btw hade jag en dejt på lunchen idag. Men en eldfängd tös. Bara så att ni vet! (och ja, jag vet - fel länk... men den nya hittar jag inte just nu...)

Dock ska jag tillägga att om jag varit helt övertygad om hans berusning då hade jag ringt ögonaböj. Och satt mig på karln i väntan på polisen. Nu var det mer en diffus misstanke, en känsla och en svag doft av gårdagens fylla. I värsta fall så blev gubben stoppad, blåste grönt och blev lite sur. I bästa (?) fall blåste gubben rött och de sög in honom.

Reklamavbrott

Nu är det löning för de flesta. För ni som har en eller annan krona över så kan jag rekommendera ett bra ställe att "slösa" pengar på. Nu åter till de regionala sändningarna....

Yippiekaiey!

Snacka om smakstart på dagen! Solen skiner, trollmor lite extra piffig pga lunchdejt, i tid för lämning i skolan och allt rullar på som det ska.

PANG! BOM! KRASCH!

En liten liten bil kommer på att den är på fel plats. Vid fel tillfälle. Och den lille lille gubben vid ratten kastar sonika om densamma för att göra en u sväng. HALLÅ! På högtraffikerad innerstadsgata i morgonrusningen. Tjena, hur smart är man då? Framförallt om man INTE tittar i back- eller sidospeglar!

Resultat? Jo tack, en lite lätt skrynklig bil tillhörandes trollfamiljen! Höger sida helt intryckt. Inga personskador dock, mer än ett fly förbaskat mellantroll som inser att hon kommer försent till skolan.

Papper skrivs och den lille gubben är lite lätt skakis. Ber mig att inte skriva u-sväng för "då kommer körkortet ryka som en avlöning". Inser samtidigt att den lille gubben luktar något. Som man inte ska lukta när man kör bil. Men jag fegar. Ringer inte polisen där och då, utan väntar tills jag åkt iväg. Hade jag varit själv hade jag nog ringt, men inte med dotter i bilen.

Nu sitter jag här och har lite ångest. Tänk om det bara var ett otroligt starkt rakvatten? Tänk om mina näsborrar bedrog mig? Tänk om gubben inte alls luktade sprit? Och så kommer polisen och viftar in honom. Fast å andra sidan, tänk om han verkligen var onykter?

Gjorde jag rätt? Vad skulle ni gjort?

Back to reality

Så var då Trollskogen lämnad för denna helg. Tur att vi nalkar oss ännu en storhelg, när vi kan släppa ut de små Trollen på grönbete. Enda problemet är att man efteråt inte kan ha dem i möblerade rum. Ibland undrar jag hur människor uppfostrar sina barn? Det finns de som går med dem på restaurang. Gulp! Både jag och Trollen skulle vara proppade med valium för att klara det. Jag har en checklista jag anser barn på restaurang bör klara av:

- sitta still på stolen - NO GO
- äta med kniv och gaffel - NOT ALWAYS
- tugga med stängd mun - NEARLY THERE
- inte rapa - WE MUST TRY HARDER
- inte prata oupphörligen - UNREALISTIC?

Någon som har bra tips på hur jag ska göra? Jag måste missat någon grundläggande kurs, för jag har ännu inte lyckats få de små ätteläggen att få in ovanstående i sina söta små huvuden.

Jag vet inte om det är avsaknaden av värme eller de tidiga tonåren som satt igång hos min 7 & 6 åring, men här skriks det, stampas i golven och slängs i dörrar. Jag är inte bättre jag. Mitt tålamod är oftast hyffsat långt, men i förkylningstider är det S Y N D om mig och då brinner stubinen direkt! Och jag har en kraftfull stämma när jag blir förbannad. Tror försvarsmakten skulle haft en ypperlig general i mig. Jag pekar med hela handen och talar med hög & kraftfull röst. Vad tror ni om det? Kvinnlig general? Är det för sent att sadla om? Annars tycker jag General Batbut låter lite klatschigt. Eller än bättre General Batbitch!

Hur som, just nu råder friden en liten stund. Leken är oroväckande tyst, vilket brukar betyda fara å färde. Men what the heck, jag passar på att njuta av lugnet så får Trollfar reda ut eventuella missöden när han kommer hem. Det är ju min dag idag eller?

Min mors dag

Det har väl knappast undgått någon att imorgon är det Mors Dag. En dag som hängt med i evigheters evighet. I mitt tycke har andemeningen försvunnit för att istället övergå till ännu en komersiell högtidsdag.

När jag var liten var det en stor dag. Kanske inte lika mycket för min mor som för mig. Redan i början på våran började de hemmagjorda konstverken skapas. Jag skrev dikter och illustrerade dem med färgglada blommor. Veckopengen sparades i veckor och tidigt på söndagsmorgonen smet syrran & jag ut. Ned till blomsterhandeln på hörnet, där Fru Nilsson hade extra öppet för kvarterets alla barn. Då sålde hon ut de lite halvvissna blomsters som blivit över från veckan. Och oavsett hur mycket eller lite pengar vi hade så räckte det alltid till en fin bukett.

Nästa anhalt var köket, där kaffe bryggdes och smörgåsar breddes. Med blommor och egna alster i näven smög vi in i det mörka sovrummet. Väl där sjöng i högt, falskt och länge "For she's a jolly good fellow" med egenkomponerad lyrik (för hon är en jättebra mamma, för hon är en jättefin mamma osv.)

Trots att det gått en del år sedan dess, kan jag fortfarande komma ihåg spänningen av att tyst smyga ut genom dörren. Den lite fuktiga barnhanden som höll hårt om de hopsparade kronorna och den lite fuktiga & söta doften i blomsteraffären. Nervositeten för att pengarna inte skulle räcka, och lyckan när vi gick därifrån med en fin bukett. Den stora och varma känslan av kärlek till mamma. Och stoltheten i att kunna visa det.

Jag hoppas att det är den känslan som barnen har imorgon när de uppvaktar sina mödrar. Kärleken och inte tvånget. Stoltheten och inte plikten. Glädjen och lyckan, inte otillräckligheten. Om de har det så har vi lyckats en bit med vår fostran.

Sjukjournalen rapporterar

Johejdu så bra det går att vara sjuk! Jag är för fasiken en katastrof! Kan någon inte klubba ned mig och fylla mig med något lugnande?

Status på sjukfronten är följande: hesa Fredrik har fått en kvinnlig motsvarighet i form av en trollkvinna, Rudolf kan fortfarande slänga sig i väggen. Min nos är inte bara röd, den är som ett veritabelt vattenfall! Huvudvärk? Jo tack, den biten grejar jag med. Feber törs jag inte ens ta. Man kan väl klart konstatera en sjujäkla förkylning.

Och vad gör jag då? Ligger i sängen och softar, läser böcker och blir uppassad? Typ not at all. Är inte ens i närheten. Nej då, igår så softade jag med att kratta gräsmatta, måla en bokhylla och rensade ogräs. Idag har jag tagit det lugnt med att såga ned trän, kratta löv, måla en stol, rensa ett dike och återfört några syrenhäckar till livet.

Jag är en totaldisaster på att vara sjuk!

Don't worry

Be happy osv. Jag har inte försvunnit från Bloggosfären, inte heller hamnat vilse härute i Trollskogen. Ej heller har jag blivit totalnarcissistisk när jag beundrat mina fötter, och hamnat i koma. Om nu någon undrade alltså. Kanske förmätet av mig att tro att ni skulle sakna mig, fast min hybris idag tillåter mig att tro sådana tankar.

Nej då, här har det varit fullt upp. Igår låg jag däckad med FEBER och FÖRKYLD! Och hur kul är det? Ledig dag och vad händer? Jo tack, alla de små elaka baskelskerna som kidsen bombaderade mig med i onsdags tog fäste och däckade denna sköra lilla lekamen.

Idag har jag iaf hållt mig uppe, med rediga doser av Alvedon. Visserligen med en och annan svettattack, ögonen i kors och nysningar som skulle göra vem som helst stum av beundran. Hajja hur förkyld jag är! Ögon små som rått....r och en näsa som skulle få vara med i vilket julspel som helst. Rudolf med Röda mulen - släng Dig i väggen!

Men till syvende og sist - I'm alive! And kicking!

Snacka om urping!

Londongirl gav mig en idé och jag har nu tillbringat 24 timmar (nästan) framför spegeln för att försöka hitta likheter med den Gudomliga Garbo. Trots idogt stirrande i en positiv anda så lyckades jag enbart hitta de nedåtgående mungiporna. Men what the heck!

Jag vände blicken nedåt och guess what? Nu riskerar jag att bli förföljd av fetischister, men lite smällar får man ta: Jag har otroligt snygga fötter!

Tripp trapp trull tår, utan skavanker och totalt rynkfria. Ingen ludenhet heller. Släta, porslinsfärgade med smäckra tår och riktigt snygga naglar. Tror jag ska ta ett idolkort på dem och sälja. Med autograf kommer de bli något dyrare. Men jag lovar - riktiga dyrgripar!

Handen på hjärtat, visst blev ni lite avundsjuka?

Gissa vad?

Idag har jag:
1. praktiserat krishantering
2. bedrivit cateringverksamet
3. agerat terapeut
4. medlat på hög nivå
5. föreläst
6. haft studiecirkel
7. ett litet lätt gympapass
8. varit befälhavare och pekat med hela handen

Gissa vad jag gjort idag?

Vad man vinner? Här är det generöst, man kan välja mellan:
1. Fri tillgång till silvertejp för resterande livstid
x. En veckas isolering med 2 sjövilda troll
2. Ett ansiktslyft utfört av Batbut à la korsstygnsprincipen

Teolog trollet

Lilltrollet: Mamma, Gud är ju kung i himlen. Är Jesus prins i himlen då?
Trollmor: Gumman, jag tror nog inte att Jesus är prins direkt.
Lilltrollet: Är han chef då?
Trollmor: Njae, inte det heller. Han är nog mer som en dagisfröken
Lilltrollet: Hur då mamma?
Trollmor: Som en vuxen som lyssnar och förstår, förklarar och tar hand om. Tröstar när någon blir ledsen och hjälper till när man blir osams.
Lilltrollet: Som mina fröknar då?
Trollmor: Ja gumman, som Dina fröknar
Lilltrollet: Röker han också?

En tanke

Om jag kastar 2-3 snabba stygn bakom ena örat skulle mina mungipor stiga betänkligt. Tror ni det är en dum idé? Det kanske gör ont? Fast om jag bedövar mig med 1 liter Kahlua innan kanske det går. Fast å andra sidan lär det bli attans sneda stygn.

För vän av ordningen så har jag inget emot mina rynkor även om jag ibland tycker att tyngdlagen är lite väl brutal. Nej, jag är tyvärr född och utrustad med nedåtgående mungipor. Ett släktdrag som avlats fram genom årtusenden för att slutligen hamna hos mig. Så om jag inte går omkring och tänker "smile för fan" så ser jag sur ut. Även när jag är glad.

Så vad säger ni? Bra eller dålig idé?

Jag vill bli storebror!

Fick ett litet vitt kuvert idag. Från Vägverket. Angående de numera riksbekanta vägtullarna. Som iofs kan diskuteras en hel del. Som t ex varför man ska betala för att LÄMNA staden, när man vill minska biltrafiken I staden? Det är inte direkt logiskt. Men shit la meme, det var inte det saken gällde.

Nej, här var det allvarligare saker. Stora pekpinnen fram! Min transponder skickar INGA signaler! Har jag slarvat bort den? Monterat den fel? Eller kan den månne blivit stulen? Svaret på frågorna är nej, inte mig veterligen. Kollar snabbt kontoutdraget och ser att gårdagens sväng genom tullarna blivit noterad. Men hur gick då det till? Om jag är transponderlös? Vilket jag iofs inte är.

Ringer vägverket vars kundtjänst måste vara rekordsnabb. Pratar med en levande människa efter dryga 30 sekunder. Nej men sörru, någon har tryckt på den felaktiga knappen så det har råkat gå ut några tusen sådana här brev. Så det är inte så mycket att bry sig om. Kolla bara att numret på transpondern stämmer så kan jag somna om igen. Glöm den hotfulla tonen om indraget tillstånd och hela biddevitten. Det var bara ett litet misstag. Sådana som storebror får göra och komma undan med det. Shit happens liksom.

När jag blir stor ska jag också bli storebror. Göra massor med fel och aldrig behöva stå till svars för det!

Icke sa Nicke!

Inget förlag ville ha mig..."snyft snyft". Iaf inte det jag skickade in nu, så frågan är - ska jag ge upp eller ska jag "på't igen"? Måste nog vårda mitt sårade ego ett tag och fundera på om jag verkligen har något att komma med på den litterära fronten eller inte? Öppen kritik mottages gärna, smicker är också helt okej så länge den är ärlig. Men om ni bara är tysta så blir jag knäckt! Att inte synas är mitt värsta.

Så, detta var dagens "usch vad det är synd om mig". Nu ska jag transformera mig till Batbut, den flygande kocken. Om jag inte flyger vilse så lär jag vara tillbaka förr än ni tror.....

Ekonomiskt mellantroll

Trollmamma: Gumman kom nu och borsta tänderna!
Mellantrollet: Jag har borstat tänderna mamma
Trollmamma. Du vännen, tandborsten är inte blöt
Mellantrollet: Men mamma, den har ju torkat.
Trollmamma: Gumman, så snabbt torkar den inte.
Mellantrollet: Men mamma, jag har borstat tänderna.
Trollmamma: Vännen, varför är då all tandkräm kvar?
Mellantrollet: Men jag borstade försiktigt för att spara pengar.

Måååååååndag morgon....

och mitt huvud känns sååå tungt..... Inte så att jag är bakisskakis, men jag är klart inte i samma form som när mitt suspekta rekord sattes. En liten GT och så får jag klara känningar. Möjligen att torsdagens bus satt kvar i kroppen, kan det vara så? Whatever, trött trött trött.

Undertecknad blev inbjuden på releaseparty. Kan väl säga som så att jag egenhändigt höjda medelåldern med ett icke föraktfullt antal år! Deep/Ed, jag är ledsen att desillussionera Dig men jag är ingen rosenkindad 25 åring. Fråga Sandra får Du höra.

Var med henne (Sandra alltså) igår på en liten dejt och Gammelmamman. Vilket var kanontrevlig. Kan väl säga som så att hade vi varit fler hade vi varit tvungna att införa kösystem. För det var inte många tysta stunder här inte. Utom jag förstås - tyst, timid och tillbakadragen som alltid. Kanske ska döpa om mig till BigT?

Nu ska jag försöka jobba lite.... huvva!

Schlageryra?

Lilltrollet: Mamma, har Du varit med i Melodifestivalen någon gång?
Trollmamma: Nej Du gumman, det har jag inte.
Lilltrollet: Vill Du inte det?
Trollmamma: Vet Du vännen att det handlar inte bara om man vill. Det är en tävling och den som vinner får vara med.
Lilltrollet: Kan inte Du tävla någon gång då mamma?
Trollmamma: Jag tror nog inte det skulle bli så bra, för jag kan inte sjunga.
Lilltrollet: Men Du kan ju dansa mamma. Så kan Du låtsas sjunga.
Trollmamma: Tror Du verkligen att det skulle fungera?
Lilltrollet: Men mamma, Du är mycket sötare än dom på TV:n.
Trollmamma: Du är väl för rar gumman.
Lilltrollet: Och så har Du mycket finare kläder också.
Trollmamma: Tycker Du inte att dom har fina kläder?
Lilltrollet: Men mamma, dom har ju nästan inga kläder alls!

Nu blir jag nervös!

Undrar om det är försenat bakrus jag fått eller möjligen ett liten lätt släng av ålderdom? Hur trött är inte jag? Å andra sidan, målar man balkongmöbler, hyllor och tavelramar mitt i natten så kanske man ska vara trött dagen därpå?

Har en liten fundering på vad det var i målarfärgen för jag hade värsta psykadeliska drömmen. Antagligen var jag väl hög som en julgran av färgångorna, och så blev natten därefter. Eller hur ska man annars tolka följande:

Jag sitter på en hög pall med ett tidtagarur. En av mellantrollets kompisars mammor står och gör hamburgare. Framför sig har hon jordens största bunke, modell badkar typ. Och jag ska klocka hur lång tid hon tar på varje hamburgare. Mamman är utrustad med solglasögon à la Stevie Wonder och ett förkläde med trivsel Ernst på. I bakgrunden spelas hög techno musik och mamman rör frenetiskt i bunken.

Så ska tidtagningen starta och mamman klatschar upp först klutten köttfärs på en stor häll och steker den, fort som attan går det. Hamburgare efter hamburgare blir klar. Men det mest mystifika i det hela är att hon inte lägger dem på varanda utan bredvid. Och så limmar hon ihop dem. Med Karlssons Klister! Så till slut har hon en hamburgare stor som en studsmatta. Då äntligen tar hon av sig glasögonen och ler lyckligt. Och så vaknar jag.

Visst låter det som alkoholförgiftning? Eller färgångor?

Nostalgitripp

Igår var jag på krogen. I rent socialt sammanhang. Inte jobb, inte representation, inga jubileumsbegivenheter utan bara rent & skärt nöje. Och det var inte igår direkt. Något ringrostig. Turligen nog var det ingen som flirtade med mig, för då hade jag antagligen fått hjärtsnörp och/eller flytt i panik. Skulle det mot förmodan varit någon som flirtade med mig så märkte jag det iaf inte.

Men trevligt var det. Mycket flams & trams. Sanslösa diskussioner som startade seriöst med hälsa och slutade på en totalt annan nivå. Way below the belt, som man kan uttrycka det. My lips are sealed, inget skvaller här inte.

Det enda som var mindre angenämnt var att några i sällskapet lyckades erinra sig ett inte helt roligt rekord som undertecknad innehade i sin ungdom. Och så kom givetvis önskemål om en repeat. Jag lovar dyrt och hederligt att jag inte ens var i närheten av att tangera rekordet, men lik förbaskat var jag tvungen att trycka i mig (håll i er nu) HOT SHOTS! Hajar ni hur länge jag varit med i svängen. Hot Shots går bort! Eller som bartendern lite ironiskt uttryckte det "love, it is soooo 80's".

Den seriösa sidan i mig insåg att jag inte skulle köra nostalgitrippen to the bitter end, utan avvek när de övriga drog iväg på Caféet. Annars hade det väl slutat med GT och luftgitarr av stora mått. Och det hade inte varit helt lyckat med tanke på tokintensiva dag. När jag skulle tänka. Mycket. Det gick väl sådär kan jag säga.

Dagen har nu avslutats med mys med lilltrollet (mellan och stort troll tog sig en tur till Trollskogen). Det har ätits middag i soffan, dansats till Så ska det låta och nu snusar lilltrollet sött. Trollmamma har haft ett litet tokryck och målat balkongmöblerna. Helt normalt att börja med kl 21.30 en fredagkväll. Nu velar jag mellan en dejt med JB eller en fight med Zelda? What you say?

En kortis

Igår på tunnelbanan läste jag en dikt, som grep tag i mig. Jag kommer inte ihåg den ordagrant eller vem som skrev den. Det var några ord som jag kände att just så här är det jag vill vara.

"Inte genom att låsa dem inne, inte genom att stänga dem ute men med sin värme hålla dem kvar"

Det tyckte jag var vackert och kärleksfullt.

Batbut goes bikini

Nu har jag knåpat klart. Bikini 2007 är skapad. Och ja, jag vet att det är 2006, denna sommar gäller dock dykardräkt. Jag kom igång med träningen lite sent. Och den är vad man kan kalla sporadisk.

Efter som jag är en effektiv människa (sometimes) så slog jag 2 flugor i en smäll. Deep/Ed tyckte att jag skulle outa mig och det har jag nu gjort. Så frågan är då om han fortfarande tror att jag är en 25 åring in disguese? (Hoppas nu att jag stavade rätt så jag slipper rättstavningspolisen på mig. Det blir så höga böter!)

Så vad tycks? Någon som vill lägga beställningar? På bikinin alltså. Inte på mig! Jag är inte till salu. Iaf inte min kropp. Möjligen till forskningen när den dagen kommer.

Alles in ordnung!

Var på möte med en revisor jag jobbar ihop med. Och det visade sig att de deklarationer som revisorn skulle göra inte alls var gjorda. Utan revisorn trodde att det var jag som skulle göra dem (men jag har skriftliga bevis...ha!). Resultatet blev iaf att jag sitter nu här med en soppa som berör 3 killar, 2 handelsbolag och 3 enskilda firmor. Snacka om att hålla tungan rätt i mun. Hallå - jag bara skojade, jag kan inte alls det här. Kan jag få jobb som något mindre krävande istället? Pleazzzeee?

Men ångesten jag snurrat runt med de sista dagarna släppte! Förmodligen för att jag har haft för lite att göra. Jag är som sagt så otroligt dålig på att ta det lugnt. Ligga i soffan och läsa en bok. Min lägsta "ta det lugnt" nivå är much too high! Valium anyone?

Kan väl avsluta med veckans tabbar so far:

1. Gått in i duschen på gymmet MED HANDDUKEN på! Gissa hur lätt det är att torka hela kroppen under den där lilla handblåstorkaren? Inte alls lätt!
2. Skulle impa på mellantrollets klasskompisar och snurra runt på den däringa "tripp trapp trull" metallställningen som finns. Och snurrade bra gjorde jag! Så att det snurrade rejält i planeten så när jag gick därifrån gick jag IN i ställningen. Bulan? Jo tack, den blev stor!
3. Gick gatan fram som vilken normal människa som helst. Helt fokuserad på mitt gående, men någonstans måste jag tagit en power nap för jag vaknade plötsligt när jag gick rakt in i en lyktstolpe. Pang! Och så fick bulan en kompis.

Voine voine, det är bara onsdag idag.... vad ska hända härnäst?

Är månen full eller?

Något har hamnat snett i mitt universum. Ett lågtryck som ligger som ligger på lut och jag kämpar med att hålla mina gamla nojor i schakt. Ser dem, bekräftar dem men försöker samtidigt säga "oh no, inte denna gång. Ni kommer inte fånga mig i fällan igen". Och jag hoppas det stämmer.

Jag har surfat runt så skönt på en våg av välmående. Och egentligen borde välmåendet vara kvar, men så kommer den där oron pockande. Typ "för bra för att vara sant" känslan.

Men den här gången tänkte jag försöka låta bli att motarbeta den, inte vara rädd för den utan låta den vara. Till den går över. För det gör den (även om jag känner mig lite osäker). Jag måste ju inte alltid må på topp? Det räcker att bara vara ibland eller? Men det är väl den biten jag har kvar att kämpa med. Att bara vara. I nuet. Och njuta av stunden.

Jag har träffat en hel del nya människor på sista tiden. Som gett mig personliga förtroendet och visat mig tillit. Som jag gillat och velat öppna mig tillbaks. Men jag känner med mig själv att jag inte riktigt är där. Inte riktigt kan kliva in, utan håller en viss distans. Varför är det så svårt att vara nära? Kan man gå en kurs månne?

En helt vanlig dag....

Kom sent i säng efter gårdagens bravader. Även om jag inte direkt hade någon nära relation till katten så blev jag berörd av stunden. Vaknar tidigt med en lite kryptisk känsla av att inte riktigt veta var jag är. Var inte ens säker på vem jag var heller.... Men det räckte med en snabb blick i spegeln så blev jag varse. Hur puckad är jag som har en spegel placerad så att man ser sig själv i kroppsformat det första man gör när man vaknar? Och som kronan på verket har jag möts jag av min kropp i helfigur när jag kliver ut ur badrummet. Snacka om chockstart på dagen.

Idag har jag tagit det lugnt - hade bokat in en "ledig" dag, men ändå hunnit med en hel del:
1. Inskolning av lilltrollet i 6 års
2. Brännboll med mellantrollet & hennes klass
3. Promenad med lilltrollet och hennes förskola
4. Terapisamtal med nyseparerad väninna
5. Påfyllning av skafferiet
6. Tröstsamtal med ledsen systerson
7. Lite jobb
8. Pepping till ledsen kamrat med otrogen livspartner
9. Kundmöte
10. Hämtning av lilltrollet med tillhörande kamrat

Och om inget oförutsett inträffar så kommer jag ta mig till träningen idag! Snacka om att bikini 2007 börjar bli verklighet..... not!

En stilla ögonblick

Systersonen ringer, med tårar i halsen. En tonåring på väg att bli man, med en röst som spricker av rörelse. Hans älskade katt är dålig, trött och vill inte mer. Och hans mamma är inte hemma.

Jag hämtar honom och i famnen bär han den vackre trotjänaren, som funnits i familjen i hela systersonens liv. Den stilige katten har blivit gammal nu, men burit sin ålder med heder. Men nu vill han inte mer. Nu vill han få vila.

Och vi låter honom få sin vilja fram. Han somnar in för evigt i systersonens famn, som krupit ihop i mitt knä. Huvudet längre än mig, men fortfarande ett barn i behov av omsorg och tröst.

Det är en vacker stund, trots lysrörsbelysning och institutgula väggar. För där sitter vi i total närhet, känslor och harmoni. Ibland är döden vacker, när man är beredd. När den ger lättnad och ro i sinnet. Det här var en sådan stund.

Statlig effektivisering

Jag och Skatteverket är såååå tajta! Har just tillbringat hela förmiddagen med att ringa sjuttioelva olika instanser för att rätta till ett fel. Som Skatteverket gjort. Genom att stoppa pengarna på ett slaskkonto istället för ett skattekonto. Stökigt blev det. Men nu är det gjort.

Vad som fascinerar mig så här i dataålderns tidevarv är att jag måste prata med sjuttioelva instanser för att korrigera ett misstag. Som inte ens jag begått. Varför kan inte de själva ringa runt? Undrar om de någonsin funderat på en slags helpdesk, typ felanmälan?

Hur skulle det se ut om en kund ringer mig angående ett fel, varpå jag svarar "jovisst har vi gjort fel, jag har noterat det. Nu får Du ringa till teknikern". Och så ringer kunden teknikern, som svarar "jo visst har jag gjort fel, jag har noterat det. Nu får Du ringa lagret". Kunden ringer lagret, som svarar "jovisst har vi gjort fel, nu har vi justerat det. Nu kan Du ringa teknikern igen och säga att det är löst". Och så ringer kunden teknikern som säger "tackar, nu har jag noterat det. Nu kan Du ringa kundtjänst igen och göra en felanmälan igen". Osv. Har ni hört talas om "Katten på råttan"?

Up where we belong!

Himlen är inte heller så dum! Ibland lite skrämmande pampig & hotfull, andra gånger varm och omfamnande. En sak vet vi alla fall säkert - den finns alltid där.

Sol i sinnet

Tror ni att sommaren kommit nu? Detta mötte mig idag på en kort promenad genom Trollskogen. Idag kom jag ihåg kameran, så nu kan Mamse få bilder i kubik & kvadrat!

Eftersom den verbala inkontinsensen har släppt, och den skriftliga lyser med sin frånvaro får jag istället fylla bloggen med bilder från Trollskogen.

Lilltrollet bokstaverar

Lilltrollet: Mamma, kan vi göra alfabetsleken?
Trollmamma: Absolut gumman, säg något som börjar på A
Lilltrollet: Apa
Trollmamma: Något som börjar på B
Lilltrollet: B..b...bada
Trollmamma: Och så C
Lilltrollet: Kan jag få ledtråd?
Trollmamma: Något som är surt
Lilltrollet: Citron!
osv osv
Trollmamma: Något som börjar på O?
Lilltrollet: O...o... ledtråd!
Trollmamma: Gott på smörgås
Lilltrollet: Kaviar!

Konstiga trollungar

Mellantrollet gillar kaviar.
Inte så konstigt.
Men vi pratar rysk sådan.
Hon är 7 år.

Lilltrollet gillar ost.
Inte heller konstigt.
Nu snackar vi chevre.
Till allt, även till fiskbullar.
Hon är 5 år.

Vad är det för fel på fiskpinnar?

Batbut utmanar ödet

Igår plågade jag mig själv big time! Snacka om självplågare. Med dödsförakt gick jag in i faran med bestämda kliv. Hjärtat bultade och jag kunde knappt andas av nervositet.

Jag höll ögonen stängda och arbetade fokuserat, koncentrerade mig på andningen för att hålla tankarna borta från det som väntade.

Så var stunden inne och jag kunde inte förhala det längre. Först öppnade jag ena ögat lite försiktigt, och så det andra. Kisade lite försiktigt, för att sakta komma till vidöppet läge.

Pang! Där satt den. Chocken alltså. Same shit every year. Inte nog med att jag tappat aptiten för de närmsta veckorna, jag har även för evigt uppspärade ögon. Ingen lyftning här inte. Dock är frågan vad jag kan göra åt den tappade hakan?

Vad jag gjorde? Jamen hallå, det är väl självklart. Bikiniprovning! Utan lugnade medel, helt naturelle med blekfet blåvit lekamen mötte jag mig själv i provrummets elaka lysrörsbelysning. Säger bara en sak - framledes kommer jag enbart köpa bikinis på postorder! Eller så blir det hemmabygge av silvertejp.

Jag är tillbaka!

Fredag. Landet. Stillhet och lugn. God middag inmundigad. Vad sägs om scampi, saffransris och aioli, följt av lite franska ostar? Inte så dumt alls. Nu har stillheten lägrat sig. De små trollen sussar sött och själv har jag lyckats ta mig en tur i bloggarnas värld. Har varit otroligt dålig på det den senaste tiden.

Efter min subtila lilla vink igår fick jag en drös med grattis, vilket jag tackar och bugar för. Stortrollet är nu begåvad med två fruar för samma pris som en. En tjugoåring på dryga 30 pannor och en 25 åring med några få kilon till. Snacka om tur han har! Fast han hade nog nöjt sig med energin och psyket hos en......

Ligger här i soffan med laptoppen i knäet, utrustad mysdress och raggsockor, ett glas vin och lite ost on the side. Ute är det kolsvart och det känns som om vi är ensamma ute i skogen. Hur nice som helst.

Jag tror mitt huvud har sagt upp sig. Inga kloka tankar, inga vassa inlägg bara lite mys pys. Undrar om det är ett sundhetstecken? Whatever, jag lider inte iaf även om jag kan tycka att jag är lite trist. Men please, överge mig inte - jag behöver er!

Take a guess!

Torsdagen den 11 maj i nådens år 2006:

- är min födelsedag
- är en astmadag utav historiska mått
- är jag bloggtrött

Gissa vilken?

Mellantrollet effektiviserar

Läraren: Ja Du mellantrollet, nu sitter vi här igen.
Mellantrollet: Varför det?
Läraren: För att vi ska prata om hur Du trivs i skolan och hur det går. Precis som vi gjorde i höstas.
Mellantrollet: Varför det?
Läraren: För att vi brukar göra det på hösten och våren.
Mellantrollet: Varför det?
Läraren: Så att vi vet att allt är bra.
Mellantrollet: Det sa jag ju i höstas. Jag lovar att säga till om det ändrar sig. Får jag gå nu?

Laglydigt Mellantroll

Trollkompisfar: Har ni haft kul idag mellantrollet?
Mellantrollet: Ja, ganska så
Trollkompis: Pappa, får mellantrollet följa med oss hem nästa gång?
Trollkompisfar: Absolut, vill Du det mellantrollet?
Mellantrollet: Det går nog inte.
Trollkompisfar: Jaså, varför inte det?
Mellantrollet: För jag känner inte Dig, och jag får inte följa med okända hem.

Intresseklubben kan anteckna nu

Det är sommar! Iaf några dagar till och jag njuter för fulla muggar. Hjärnan har tagit semester, jag tror den försvann någonstans bland alla kredit och debetposter. Hittar Du en minuspost någonstans i Din Balansrapport är det förmodligen min! Avskriven och klar.

Funderade ett tag på att transformera mig till en fashionista, men hur skulle det bli?
"dagens outfit är fotvänliga gymnastikskor, väl ingångna med där tillhörande doft. Dagen till ära bytte jag ut den lite halvtrasiga, grådaskiga vita t-shirten mot en svart. Jag doftar nyduschad idag, med ett stänk av tandkräm. Håret har jag haffsat upp i en moderiktigt skurkäringtofs". Intressefaktor noll.

Nej, jag håller kvar vid mitt gamla vanliga svammel, ibland upp och ibland ned. Somliga dagar, som idag är det tämligen intetsägande. Men hallå.. jag fyller år ... snart.... 5 år kvar till den stora bemärkelsedagen när jag inträder vuxen (?) ålder. Jag som fyllde 20 för en kvart sedan. Mycket mysko det där.

Idag har jag fuskat lite, bara jobbat några få ynka timmar och nu ska jag ut på makeover. Håret ska ansas och trimmas för att klara sommaren. Går man omkring med mitt hår kan man lika gärna ha rysk pälsmössa på sig. Så attans varmt blir det.

Återigen ett mediokert inlägg från Batbut som leende går ut och möter sommaren. I en stad nära Dig.

Batbuts empiriska erfarenheter

Vetenskapliga undersökningar utförda på Batbuts Beteendevetenskapliga Bakademi har konstaterat att åksjuka mot karuseller inte kan botas med kogniktiv terapi. Det spelar ingen roll hur många varv man åker, det blir inte bättre.

Tvärs om blir det värre.
Och värre.
För att till slut bli grönjävligt.

Ergo, blir Du åksjuk av karuseller - gilla läget och ge fasiken i allt som snurrar! Eller så får Du stå Ditt kast och spy i buskarna som värsta fyllot, medan halva Gröna Lund tittar på. Att i detta läge försöka bibehålla en viss stolthet är tufft, när andedräkten luktar apa och hudfärgen drar sig åt det grönvioletta hållet. Har Du tur gör Du som jag och svimmar, då blir folk i alla fall oroliga och tycker synd om Dig.

M a o, barn med balanskänsliga föräldrar bör uppsöka tivolin med mer balanserade släktningar och vänner. Eller så går man på bio!

Varudeklaration

För er som läst tidigare inlägg så är det redan för sent. Men för nytillkomna tittare och återvändande besökare så utfärdas här en allmän varning.

Denna blogg har otroligt högt glukosindex idag. Snudd på sliskig. Ingen som helst aning om varför, men det kan kanske vara en kombination av sömnbrist och sommarvärme. Hur som, den som är varslad är varnad så nu läser ni på egen risk.

ps: fasiken jag blir generad för mig själv när jag är sådär "puttinuttig". Undrar om jag ska jobba på min självbild igen?

Sentimental journey

Gröna Lund en vacker försommarkväll för 30 år sedan, nästan på dagen. Jag har olovandes tagit mig dit från den lilla småstaden strax utanför Stockholm tillsammans med några väninnor. I vimlet stöter jag på ett bekant ansikte, en gammal pojkvän till bästa väninnan. Och som det ibland kan bli blev det också här. Vi tillbringade kvällen tillsammans och jag blev så förälskad som bara en romantisk tonåring kan bli. Men det blev en vacker kväll och inget mer. Han gick vidare till nya äventyr och själv grät jag mig till sömns några veckor, innan nästa förälskelse spirade. Men en del av honom fanns ändå kvar.

Några år senare var det dags igen. Några erfarenheter rikare stötte vi på varandra igen, och den här gången blev det mer varaktigt. Men en ung kompromisslös envishet satte hinder i vägen och vi skildes åt igen. Jag flyttade till Stockholm medan han bildade familj, och här borde vår saga tagit slut.

Men så skedde inte denna gång. Efter en kort och intensiv historia för nästan 20 år sedan bröt vi upp för en tredje gång. Inte alls som vänner, utan med en viss bitterhet i bagaget.

En del sagor får dock ett lyckligt slut, och så även denna. Vi stötte på varandra en fjärde gång och satsade allt på ett kort. Och än så länge håller det, för i dagarna är det tio år sedan vi förlovade oss.

Jag älskar Dig Trollfar!

En snabbis

Ibland hinner man inte med så mycket mer än en snabbis. Men det behöver inte vara så illa det heller. Kort och intensivt. Pang på liksom. So here it is, dagens snabbis:

- Jobba jobba jobba fort och intensivt. Förhoppningsvis blev det rätt också.

- Shit! Har ni märkt? Högsommar! Hur attans skönt är inte det, men tyvärr har min personliga assistent missat att uppdatera garderoben. Allt ska man göra själv! Så det bidde en snabb tur i stadens butiker. Viftade loss med kreditkorten här och där så fick jag med mig en kasse hem. På T-banan hem muttrade jag L'Oreal devisen om och om igen "cause I'm worth".

- Trollhämtning i strålande sol med färden styrd mot badhus. Tanken var det lilla badhuset, men där var det NAKENBAD. Tack, men nej tack. Inte nog med att jag ska stå ut med mig själv naken, ska jag även pådyvlas andra människor au naturelle också?

- Hem hämta packning och dykardräkt. Visserligen tjatar de små trollen om att det är skämmigt med trollmor i dykardräkt. Men hallå! Av 2 onda ting... och bikini 2007 är inte här än.

- Vråååål och mycket blod. Har ni aldrig sett en snabb fladdermus så skulle ni sett en nu. Som en blixt var jag ute i köket.

- Små barn och vassa knivar är ingen bra kombo . Jag slår vad om att nu tänker säkert somliga "sådan mor sådan dotter". Till er vill jag bara säga att ni har så rätt så rätt!

- Inget badhus däremot ett sjukhus. Börjar snart bli dags för rabatt kort även där. Undrar om de har VIP kort?

- Mycket tejp blev det. Försökte mig på en kampanj för silvertejpens eminenta fördelar, men fick en mycket konstig blick från personalen. Jag tystnade och nöjde mig med att vi slapp att sy. Trollmors eminenta tryckbandage och nedkylning var av första klass! Gud så jag älskar att få beröm

- Hemfärd med mellantroll iförd stort bandage. Mellantrollet grät hejdlöst för att det gjorde ont och lilltrollet fick tuppjuck för att det hett efterlängtade badhusbesöket fick kancelleras. Vad gör man då? Jo tack, man mutar barnen. Hårt och intensivt med emsede på meny och krambjörn som muta

- Hem & i säng. Ja, ska jag vara riktigt ärligt så är det väl sänggång nummer 2, för jag tog en powernap i mellantrollets säng. På ca 3 timmar! Så nu lär min dejt med JB vara lååångt borta, för inte ens han har så stort tålamod.

Så har min dag varit, hur var er?

PS 1: Jag hade varit kanon som miljonärsdotter och/eller hustru. Jag har en naturlig talang för att bränna pengar.

PS 2: Kimmi, kalla tillbaka patrullerna. Jag har rapporterat

PS 3: För att vara en snabbis blev det ganska länge ändå

Godnatt i Trollskogen

Trollfar: Har Du borstat tänderna nu?
Lilltrollet: Ja pappa
Trollfar: Och borstat håret
Lilltrollet: Färdigt
Trollfar: Nattkissat?
Lilltrollet: Behövs inte
Trollfar: Jo men gör det nu innan sängen gumman
Lilltrollet: Jag behöver inte.
Trollfar: Gumman, Du har inte kissat sedan före maten.
Lilltrollet: Har jag visst.
Trollfar: När då?
Lilltrollet: När vi badade!

Lilltrollet talar

Lilltrollet: Är Du tjock mamma?
Trollmamma: Gumman, jag tycker inte vi säger tjock. Det låter trevligare att säga kraftig.
Lilltrollet: Ja just det, förlåt mamma.
Trollmamma: Det är lugnt gumman. Ingen fara.
Lilltrollet: Mamma, jag tycker inte Du är kraftig.
Trollmamma: Tack gumman.
Lilltrollet: Jag tycker Du är tjock!

Det är jag igen...

Batbut och krattor är inte kompatibla. Inte ett endaste dugg. Vet ni hur ont jag har i ryggen? Det är ingen lek. Jag är nog skapad för att fläka min lekamen i en solstol, med en god bok. Jag är inte skapad för hårt kroppsligt arbete.

Föresten så är jag sur! Inte så seriöst, men iaf lite. Här har jag inte bloggat på hela 24 timmar. Men har någon märkt det? Typ inte alls. Inte en kommentar. Förmodligen inte en ynkaste besökare heller. Hallå? Har ni ett liv eller?

Nu tänker jag läsa Bamse! För mellantrollet. Och strunta i att blogga. Kan ni så kan jag, pilutta er!


ps: jag kommer nog inte vara sur så länge, men en ska försöka en liten stund iaf

Batbut goes spinage

Vet ni hur många löv som ryms på 3000 kvm gräsmatta? En hel del kan jag väl säga. Vi har en komposthög som skulle räcka att odla upp hela Sahara! So kära Sahariter, behöver ni lite mull - you just call me!

Annars kan jag skryta med att jag tillbringat dagen i BIKINI! Än så länge är det inga grannar här så jag tordes hänga in dykardräkten och förevisa min blekfeta lekamen för de stackars fjärilar och andra flygfän som passerade förbi. Kan väl lite försynt påpeka att jag skulle kunna få jobb som fågelskrämma anytime.

Just nu sitter jag nyduschad i morgonrock och sippar på ett glas rött, på altanen. Termometer visar hela 19 grader! Hajar ni - sommarvärme! Finally och jag bara njuter.

Enda nackdelen är att vädret har triggat mina "Ut i naturen" gener så jag har krattat, ansat, klippt, sågat, rensat, grävt, planterat, vattnat så det står härliga till. Fråga min rygg får ni höra. Jag är antagligen vill för gammal för sådant här... Voine voine, vilken värk. Å andra sidan, vilken snygg tomt vi börjar få nu!

Och maken är glad för jag har inte hunnit med att måla idag. Har ett klart sug efter att måla vårt bastuträfärgade tak vitt. Efter att ha bearbetat maken i ett helt år har han äntligen sagt ja, men han fasar för när jag börjar. Det brukar bli färg inte bara där det ska vara, även jag brukar bli lite påverkad so to say.

Over and out from naturbarnet Batbut

Trollets bön

Mellantrollet: Mamma, jag tycker morbror Troll borde gifta sig nu.
Trollmor: Ja det vore kul. Med bröllop
Mellantrollet: Han måste ju faktiskt tänka på oss också
Trollmor: Hur då menar Du?
Mellantrollet: Jo så att jag och lilltrollet får vara brudnäbbar medan vi fortfarande är små och söta.
Trollmor: Vi får väl hoppas att han gör det då
Mellantrollet: Men mamma, han måste ju faktiskt det.
Trollmor: Och varför måste han det?
Mellantrollet: Men han har ju barn och så. Då ska man gifta sig.
Trollmor: Man måste inte, men många gör det.
Mellantrollet: Då tycker jag Du ska säga åt honom.
Trollmor: Tror Du att han lyder då?
Mellantrollet: Men mamma, Du är ju storasyster. Han måste lyda.

Good Morning folks

Om man drömmer att man är på raveparty med Sex in The City tjejerna, sjunger offentligt och super bort handväskan samt anställer Mauro Scocco som barnflicka - vad betyder det?

När ingen ser

Vem har kunnat undvika att läsa om och bli berörd av det oerhörda som Bobby råkade ut för? Och ingen såg. Eller var det så att ingen ville se, bli involverad, rädd för att ta ställning? Och Bobby, ett oskyldigt barn fick betala priset.

Det händer just nu! Kanske inte lika brutalt eller med samma tragiska slut. Men just här och just nu far barn illa. Hela tiden. Och vi väljer att inte se. För att vi inte vet hur vi ska agera, för att vi inte är säkra på att det händer, för att vi inte vill ta konsekvenserna av att agera. Förklaringarna är säkert många och det dövar samvetet en liten stund. Men lik förbannat så råkar barn illa. För att den vuxna världen sviker dem.

Jag kan inte påstå mig vara någon expert för att lösa problemet. Vore jag det hade jag varit den första att ställa mig på barrikaderna och skrika för barnens rättigheter. Att få vara just det, barn. Att få växa upp i en trygg miljö, där vuxna tar ansvar för sina barn.

Tyvärr finns det inga enkla lösningar, inget magiskt trick för att fixa det hela. Och ingen kan göra allt. Däremot kan alla göra något. Och det är att se barnen! Vet Du med Dig att barnen far direkt illa, så är det Din förbannade plikt och skyldighet att anmäla. Hur obekvämt det än må vara.

Jag växte upp i en inte helt harmonisk miljö, med föräldrar som inte förmådde att ta sitt fulla ansvar för oss barn. Vi for inte direkt fysiskt illa, men miljön var inte heltigenom optimal. Vad som fanns där istället var empatiska lärare som gav det lilla extra, en snäll grannfru där det fanns en stunds vila, kompisars föräldrar som hade en trygg famn osv.

Och det kan vi alla erbjuda barn i vår närhet. Även om vi inte kan / vågar / vill gå in och försöka hjälpa till i deras situation så kan vi iaf finnas där. Och ge dem lite extra trygghet, värme och närhet. Det räcker en bra bit på vägen, känslan av att det finns en vuxen där som ser dem och som bryr sig om. Många barn har vuxit upp i trasiga miljöer, men ändå klarat sig bra med hjälp av denna enkla lilla hjälp. Att de har blivit sedda.

Så förmår ni inte att göra mer - gör iaf detta! Det kan vara räddningen för många barn.

Ibland undrar jag...

Undrar hur det kommer sig att jag klarar mig helskinnad genom glashala vintergator och branta slalombackar utan att göra illa mig? Men när jag gör normala saker så går det åt pipsvängen. Kan ni förklara hur jag lyckas med följande:

- Jag åker lift och får jag en sträckning i ljumsken.
- Stukar fingrarna när jag spelar kort.
- Får en ledbandsskada i knäet när jag öppnar dörren
- Spräcker läppen när jag dansar med dottern
- Får blåtira & hjärnskakning när jag revar segel
- Hjärnskakning när jag somnar vid köksbordet
- Hjärnskakning när jag byter blöjor (glömde fästa det väggfasta skötbordet...inte bra!)
- Hjärnskakning när jag tömmer diskmaskinen (grytlock som ramlade ned, mässing)
- Sargat finger när jag ska ta ut våtservetten ur tuben. Inte bara en gång, utan två. Ur samma tub!
- Stukar armbågen när jag sover

Listan kan nog göras hur lång som helst. Snälla, vem som vill får gärna bräcka den. Då kanske jag kan känna mig lite mer normal.

ps: för vän av ordningen - jag vet att jag upprepar mig ibland, men jag är gammal. Jag får vara gaggig!

Opinionsundersökning

Dunjacka. Och sommarshorts. Barbent. Med cowboy boots.

Såg lite eeeh.. konstigt ut. Tycker jag.

Vad tycker ni?

Tokig trollkund

Trollkund: Hej, jag ringer angående en fakturafråga. Vem kan jag tala med?
Trollmor: Vad gäller det? Jag kanske kan hjälpa till?
Trollkund: Jo vi beställde patroner till vår skrivare.
Trollmor: Jaha, och Din fråga är?
Trollkund: Hur många papper kan jag skriva ut innan patronen tar slut?

Iofs har det väl med ekonomi att göra, men det känns inte direkt somen fakturafråga.... Eller är jag kinkig då?

Men vad tänker jag på!

Kan någon förklara varför jag har en sång som fastnat i mitt huvud? Och den bara mal och mal så jag blir nog knäpp (läs knäppare).

Och vet ni vad? Det är inte vilken sång som helst. Det är:

"ingen tycker om mig, ingen håller av mig för att jag äter mask"

Hur strange som helst för jag är glad & pigg med jordens självförtroende just nu. Kan det vara så att jag har ett undertryckt behov av att äta mask månne?

Trollmormor flyger fritt

Lilltrollet: Mamma, tror Du att mormor ser att vi satt vitsippor på graven?
Trollmor: Det tror jag absolut.
Lilltrollet: Men hur ser hon det? Har hon en kikare uppe i himlen?
Trollmor: Det tror jag inte gumman. Men jag tror att alla som bor i himlen kan se vad deras kära på jorden gör. Utan att se liksom. Mer som att de känner det inom sig.
Mellantrollet: Men mamma, nu glömmer Du ju bort.
Trollmor: Vad glömmer jag gumman?
Mellantrollet: Att mormor är ju en stjärna på natten. Den där stora som vi hittade i Frankrike.
Trollmor: Visst är hon det.
Lilltrollet: Men var är hon på dagarna då? När man inte ser henne?
Trollmor: Hon är en stjärna då också, men då kan vi inte se efter som det är så ljust på himlen.
Mellantrollet: Vet Du vad jag tror mamma?
Trollmor: Nej gumman, vad tror Du?
Mellantrollet: Jag tror att dom som bor i himlen kommer hit på natten när vi sover.
Trollmor: Tror Du? Vad gör dom här då tror Du?
Mellantrollet: Jag tror dom flyger omkring och hälsar på alla dom känner. Bara sitter där och tittar på dom när dom sover.
Trollmor: Det kanske dom gör. Det är nog därför man känner sig så lugn och trygg när man sover.
Lilltrollet: Mamma, kan inte vi få vara uppe inatt då? När mormor kommer?
Mellantrollet: Dumbom, det går ju inte. För om vi inte sover så kommer hon inte.
Lilltrollet: Jag är inte alls dumbom. Och föresten tänker jag bara låtsas sova inatt! Så jag får träffa mormor.

Trollmor tänker till

Tänk så mycket lättare det är när man (= jag) gör rätt från början! Tror min nya paroll ska bli att tänka efter innan jag handlöst kastar mig ut i saker och ting. Jag kanske kan undvika lite blessyrer t o m. Fan trot men det kan vara värt ett försök!

I helgen rensade jag, storstadsmänniska med asfalt i lungorna, rabatter. Läs en gång till: jag rensade rabatter! Fast jag tog inga trädgårdshandskar på mig. Tyckte det verkade lite väl pretto att dra på sig värsta expertprylarna för de ynka rabatter vi hade. Idag förstår jag varför man ska ha trädgårdshandskar.

När jag väl höll på med detta rabattrensande frågade grannen om jag inte skulle ha en liten kudde eller dyna under knäna. Me? What for? Är väl ingen klenis heller! Å andra sidan har jag större knän än bröst idag.

Som jag så försynt påpekade för några dagar sedan så fyller jag år snart. Kanske ett par trädgårdshandskar och en tantvänlig liten kudde kunde vara något? Jag kommer gå ut på balkongen och vinka kring 12 snåret, så kom gärna förbi. Mina adjunktanter (lilltroll och mellantroll) kommer gå runt och samla in eventuella hyllningsgåvor.

Är ni osäker på om ni hittat rätt trollmor behöver ni bara tänka; dykardräkt - silvertejp. That's me!

En stilla stund

Skymning och mörkret sveper sakta in oss i sin mjuka värme. En och annan stjärna blinkar saktmodigt godnatt. Vi sitter i skenet av stearinljus, lyssnar på tystnaden och finner frid.

Då kommer de sakta smygande, från skogens kant. Försiktigt steg för steg. Stannar upp och lyssnar. Oändligt stilla och graciöst rör de sig över den spirande gräsmattan. Och så är de borta. Tillbaka in i skogens dunkel, en mamma med hennes kid.

Naturens skönhet är obetalbar, men så otroligt lätt att glömma bort. Men då och där fick vi oss en påminnelse. Och en vacker syn att ta med oss in i drömmarnas värld.