Något har hamnat snett i mitt universum. Ett lågtryck som ligger som ligger på lut och jag kämpar med att hålla mina gamla nojor i schakt. Ser dem, bekräftar dem men försöker samtidigt säga "oh no, inte denna gång. Ni kommer inte fånga mig i fällan igen". Och jag hoppas det stämmer.
Jag har surfat runt så skönt på en våg av välmående. Och egentligen borde välmåendet vara kvar, men så kommer den där oron pockande. Typ "för bra för att vara sant" känslan.
Men den här gången tänkte jag försöka låta bli att motarbeta den, inte vara rädd för den utan låta den vara. Till den går över. För det gör den (även om jag känner mig lite osäker). Jag måste ju inte alltid må på topp? Det räcker att bara vara ibland eller? Men det är väl den biten jag har kvar att kämpa med. Att bara vara. I nuet. Och njuta av stunden.
Jag har träffat en hel del nya människor på sista tiden. Som gett mig personliga förtroendet och visat mig tillit. Som jag gillat och velat öppna mig tillbaks. Men jag känner med mig själv att jag inte riktigt är där. Inte riktigt kan kliva in, utan håller en viss distans. Varför är det så svårt att vara nära? Kan man gå en kurs månne?
Inlägg
3 timmar sedan
6 kommentarer:
det kommer..
Månen är nästan full o livet är en ständig gåta.
Är det inte det man ska lära sig? Att hitta kraft i att bara vara, kraft till att klara det svåra och kunna njuta av det fina.
Känner igen mig väldigt väl... Det låter som om du ändå "håller i din nyckel" - det krävs en del styrka och mod att bestämma sig för att bara vara i det oroliga! Det är också en framgång! :-)
Med åldern blir man mer och mer kräsen och försiktig med vem man öppnar sig för, har jag märkt. Rätt som det är slår det tillbaka och man får äta upp en hel massa saker som man sagt och gjort. Tror det är vist att känna sig för en gång extra.
Klappa bulorna!
Jag litar på er! Och mig själv. Bara det att kunna stanna kvar i oron är ett framsteg. Att inte konsumera eller aktivera mig bort från det. Att öppna mig gör jag ganska lätt - men alltid med en stor distans och inte med riktig närhet. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men jag måste lära mig att släppa in människor i mitt liv. Ensam är inte stark!
Skicka en kommentar