Systersonen ringer, med tårar i halsen. En tonåring på väg att bli man, med en röst som spricker av rörelse. Hans älskade katt är dålig, trött och vill inte mer. Och hans mamma är inte hemma.
Jag hämtar honom och i famnen bär han den vackre trotjänaren, som funnits i familjen i hela systersonens liv. Den stilige katten har blivit gammal nu, men burit sin ålder med heder. Men nu vill han inte mer. Nu vill han få vila.
Och vi låter honom få sin vilja fram. Han somnar in för evigt i systersonens famn, som krupit ihop i mitt knä. Huvudet längre än mig, men fortfarande ett barn i behov av omsorg och tröst.
Det är en vacker stund, trots lysrörsbelysning och institutgula väggar. För där sitter vi i total närhet, känslor och harmoni. Ibland är döden vacker, när man är beredd. När den ger lättnad och ro i sinnet. Det här var en sådan stund.
Inlägg
4 timmar sedan
9 kommentarer:
Vilken tur, att du fanns till hands.
Och man får vara liten, även om man är stor. Det är väl först då, som man verkligen är stor... :)
(varför skriver jag så krångligt, tro? Men du som är så klok *flirt, flirt* förstår ju vad jag menar. *s* )
Nej nu gråter jag! Så skönt att du kunde hjälpa till med detta så viktiga ögonblick. Har själv varit i hans kläder och suttit med en sån trotjänare och älskad kisse flera gånger i knät när sista andetaget tagits. De finns där i våra liv men det är vårt ansvar att hjälpa till när det är dags. Men oj vad tårarna kom här!!! :( *snörvel*
Your are Excellent. And so is your site! Keep up the good work. Bookmarked.
»
Så fint, på så många vis. Livet i koncentrat.
Så fint du beskriver, fast det är så trist *tårögd*
Som den lilla tanten säger - livet i koncentrat. En stund att bevara i hjärtat
Å vad fint... vilket förtroende han har för dig, systersonen, och vad fint att få finnas till hands! Riktigt hjärtevärmande, tack för att du delar med dig av detta...
Tack Visionary, kul att Du hittat igen (fast Du kanske varit här förr) I vilket fall som helst så är Du välkommen*s*
Jag har nog surfat förbi några gånger förut tror jag... men tack! :-)
Skicka en kommentar