Skymning och mörkret sveper sakta in oss i sin mjuka värme. En och annan stjärna blinkar saktmodigt godnatt. Vi sitter i skenet av stearinljus, lyssnar på tystnaden och finner frid.
Då kommer de sakta smygande, från skogens kant. Försiktigt steg för steg. Stannar upp och lyssnar. Oändligt stilla och graciöst rör de sig över den spirande gräsmattan. Och så är de borta. Tillbaka in i skogens dunkel, en mamma med hennes kid.
Naturens skönhet är obetalbar, men så otroligt lätt att glömma bort. Men då och där fick vi oss en påminnelse. Och en vacker syn att ta med oss in i drömmarnas värld.
Inlägg
18 timmar sedan
6 kommentarer:
Härligt!
Magiska stunder att spara i minnesbanken!
Åhhh...sådant som är så andlöst vackert!
Det är så vackert och fridfullt! I mina två senaste lägenheter hade jag allt som oftast denna utsikt. Saknar det.
här i stan finns bara flugor, skator och hundskit :)
Visst är det vackert! Neppy, Du får komma på studiebesök *S*. Har Du bra hand med små troll? *S*
Skicka en kommentar