Fick ett litet vitt kuvert idag. Från Vägverket. Angående de numera riksbekanta vägtullarna. Som iofs kan diskuteras en hel del. Som t ex varför man ska betala för att LÄMNA staden, när man vill minska biltrafiken I staden? Det är inte direkt logiskt. Men shit la meme, det var inte det saken gällde.
Nej, här var det allvarligare saker. Stora pekpinnen fram! Min transponder skickar INGA signaler! Har jag slarvat bort den? Monterat den fel? Eller kan den månne blivit stulen? Svaret på frågorna är nej, inte mig veterligen. Kollar snabbt kontoutdraget och ser att gårdagens sväng genom tullarna blivit noterad. Men hur gick då det till? Om jag är transponderlös? Vilket jag iofs inte är.
Ringer vägverket vars kundtjänst måste vara rekordsnabb. Pratar med en levande människa efter dryga 30 sekunder. Nej men sörru, någon har tryckt på den felaktiga knappen så det har råkat gå ut några tusen sådana här brev. Så det är inte så mycket att bry sig om. Kolla bara att numret på transpondern stämmer så kan jag somna om igen. Glöm den hotfulla tonen om indraget tillstånd och hela biddevitten. Det var bara ett litet misstag. Sådana som storebror får göra och komma undan med det. Shit happens liksom.
När jag blir stor ska jag också bli storebror. Göra massor med fel och aldrig behöva stå till svars för det!
Inlägg
4 timmar sedan
5 kommentarer:
När jag var liten ville jag HA en storebror...men efter ditt inlägg inser jag till fullo vilken tur jag hade som aldrig fick det!
;-)
Jaa... jag är storesyster, då kan jag väl snabbt transformera mig till storebror och göra som jag vill också!
Vi bestämmer och andra bara lyder och fixar det åt oss...
Kimmi, tänk vilken tur att jag kan inge en viss klarhet ibland *S*
Humlan, apselut! Börja med att testa på storebror och se om det fungerar
...skönt när det är andra gör fel, då har man en upp! (gäller dock inte alltid i byråkratisammanhang, så du har en poäng där!)
Exactamente Ulrika!
Skicka en kommentar