Ibland undrar jag vad jag gör här i storstaden. Tokholm. Fullt med maniacs på gatorna. Som inte mår bra, visst vet jag väl det men det gör mig inte direkt tryggare. Att de går omkring och mår dåligt. Och ibland sprakar det till i skallen. Vem som helst i deras närhet kan bli ett offert.
Igår. Går på trottoaren med mellantrollet, som har spring i benen. Såsom 6 åringar har. Hon zickzackar sig fram på trottoaren. Råkar komma emot en påtänd kvinna med sin arm. Inte hårt, bara en liten touch. Och kvinnan vänder sig om. Vrålar efter henne "se upp Din jävla unge". Skam till sägandes agerade jag inte speciellt moget i den situationen. Reptilhjärnan gick igång och jag vrålade tillbaka "det vore väl bättre att Du som vuxen såg Dig för. Du borde iaf ha lite mer stabilitet i kroppen, för att inte tala om huvudet".
Idag. Går återigen på trottoaren. Fast en annan trottoar. Pratar med stortrollet om allt och inget. "Se Dig för Din jävla idiot" och tjong! En rak höger, förstärkt med en väska. I ansiktet. Av en annan kvinna. Som sedan lugnt promenerar därifrån. Får hindra stortrollet från att lubba efter.
Nu klarade vi båda incidenterna utan några blessyrer, men tanken kom för mig. Det hade lika gärna kunnat finnas en kniv i näven. Eller något annat. Och vad gör man då?
För deras och vår skull - se till att de får hjälp. Ge både dem och oss tryggheten tillbaka tack.
Inlägg
1 dag sedan
7 kommentarer:
Jag tänker omedelbart på det som hände mig i somras... det kunde också ha varit en kniv.
Det spelar ingen roll var man bor... den skiten finns överallt.
Usch, så det har blivit. Själv ringde jag polisen för något år sedan då en person bosatt sig i en bil i närheten och verkade njuta av att skrämma barn som gick förbi.
Polisen som jag pratade med sa:
"Det är bara en av de psykopater som den här stan kryllar av."
Det är ju tryggt att veta...
ja fy fasen vad trist.
Det var ledsamt att läsa det här. Tänk om ALLA var artiga och så.
Det värsta är inte den fysiska smärtan, utan kränkningen. Allt är återupprepningar... Bra att skriva av sig som du gör! Dela... Tack, BB!
Så obehagligt. Tur att vi klarade oss helskinnade från dygnet i Sthlm... det ÄR lugnare här i småstaden där alla känner alla. Fast visst, det händer saker här med... tyvärr, men inte lika ofta.
Ahh... det går aldrig att gardera sig! Jag har liknande tankar ibland. Men.. det går inte att oroa sig varje dag. Men otäckt är det. För det räcker att det är en sekund av nån annans reaktion som kan få vardagen att förändras med en gång..
Skicka en kommentar