Vems fel?

Nej, nu kan jag inte hålla mig längre. Blir så matt. Måste bara säga något.

Klart puckad att en offentlig person tankar till sådant att personen ifråga inte riktigt kan hantera uppkommens situation. Väljer man att bli offentlig har man vissa förpliktelser. Och i jobbet ingår det att man i princip aldrig är privat. Iaf inte på offentliga lokaler.

Klart puckat att det blir spektakel när personen ifråga ska avvisas. Avvisarna kanske inte hanterade situationen på bästa möjliga sätt.

Vem vet? Inte jag för jag var inte där. Men vad jag blir trött på är att det måste finnas ett offer och en förövare. Varför det? Kanske sanningen är mitt emellan. Båda två uppträdde puckat och dumt. För att använda en klyscha "det är aldrig ens fel när två träter". Något förenklat, men kanske det finns en sanning i det.

Sedan tycker jag det är otroligt löjligt när människor inte står för vad de gör. Oavsett om man är man, kvinna, politiker, läkare, dörrvakt eller what so ever! För vem kan argumentera med någon som säger "sorry, det var otroligt dumt av mig". Varken mer eller mindre. Och vips så försvinner det dumma! För vad ska då media skriva om? Vad ska vi bloggare då hetsa upp oss över?