Back to reality

Så var då Trollskogen lämnad för denna helg. Tur att vi nalkar oss ännu en storhelg, när vi kan släppa ut de små Trollen på grönbete. Enda problemet är att man efteråt inte kan ha dem i möblerade rum. Ibland undrar jag hur människor uppfostrar sina barn? Det finns de som går med dem på restaurang. Gulp! Både jag och Trollen skulle vara proppade med valium för att klara det. Jag har en checklista jag anser barn på restaurang bör klara av:

- sitta still på stolen - NO GO
- äta med kniv och gaffel - NOT ALWAYS
- tugga med stängd mun - NEARLY THERE
- inte rapa - WE MUST TRY HARDER
- inte prata oupphörligen - UNREALISTIC?

Någon som har bra tips på hur jag ska göra? Jag måste missat någon grundläggande kurs, för jag har ännu inte lyckats få de små ätteläggen att få in ovanstående i sina söta små huvuden.

Jag vet inte om det är avsaknaden av värme eller de tidiga tonåren som satt igång hos min 7 & 6 åring, men här skriks det, stampas i golven och slängs i dörrar. Jag är inte bättre jag. Mitt tålamod är oftast hyffsat långt, men i förkylningstider är det S Y N D om mig och då brinner stubinen direkt! Och jag har en kraftfull stämma när jag blir förbannad. Tror försvarsmakten skulle haft en ypperlig general i mig. Jag pekar med hela handen och talar med hög & kraftfull röst. Vad tror ni om det? Kvinnlig general? Är det för sent att sadla om? Annars tycker jag General Batbut låter lite klatschigt. Eller än bättre General Batbitch!

Hur som, just nu råder friden en liten stund. Leken är oroväckande tyst, vilket brukar betyda fara å färde. Men what the heck, jag passar på att njuta av lugnet så får Trollfar reda ut eventuella missöden när han kommer hem. Det är ju min dag idag eller?