Fick höra några kloka ord idag, som jag tror vi alla skulle kunna lära av:
Älska de du kan, rör vid de du kan nå ut till och låt de andra gå sin egen väg.
Har tillbringat hela dagen i Mellantrollets skola, omgiven bland 6 & 7 åringar i klart varierande mognads-stadier. Killar med bus i blicken och tuffa ord, tjejer som är kaxiga och med ett enormt självförtroende. Andra blyga, några osäkra och somliga sorgsna. Men ett hade de alla gemensamt - ett enormt behov av uppmärksamhet. Av lärare och även av mig. En vuxen som talade med dem och inte till dem. En vuxen som gick in i deras värld och såg den verklighet de ser. Som hade tålamodet att lyssna, på såväl stora som små tankar. En famn att krypa in i när ömheten pockade på, en hand att hålla i när kraften tröt. En trygghet att söka upp när oron kom krypande.
Många barn finner den tryggheten hos mig, vilket jag är tacksam för. Och att kunna vara en trygg, vuxen för ett barn kan betyda mycket. Och det ska jag ta tillvara på. För de som behöver det.
9 timmar sedan
5 kommentarer:
Det låter väldigt fint! :-) Något att vara tacksam för, som du säger!
Gott, och så berikande...
Ett riktigt visdomsord.
Som lärare är det ibland svårt att hålla sig till den devisen. Om jag hade fått råda skulle mitt hem vara fullt av "omhändertagna" barn.
I vissa fall tror jag att många av barnen hade haft det bättre hos mig även om vi vore en familj på, sådär 25- 30 pers...
VS, det är fint och jag tar till mig det, även om jag ibland glömmer bort det.
Lena, exakt så.
Mifflan, bra ord! Jag skulle aldrig klara av att vara lärare, skulle bli otroligt frustrerad av de knappa resurser som finns och det oengagemang som många föräldrar verkar visa
I'm impressed with your site, very nice graphics!
»
Skicka en kommentar