Om jag kastar 2-3 snabba stygn bakom ena örat skulle mina mungipor stiga betänkligt. Tror ni det är en dum idé? Det kanske gör ont? Fast om jag bedövar mig med 1 liter Kahlua innan kanske det går. Fast å andra sidan lär det bli attans sneda stygn.
För vän av ordningen så har jag inget emot mina rynkor även om jag ibland tycker att tyngdlagen är lite väl brutal. Nej, jag är tyvärr född och utrustad med nedåtgående mungipor. Ett släktdrag som avlats fram genom årtusenden för att slutligen hamna hos mig. Så om jag inte går omkring och tänker "smile för fan" så ser jag sur ut. Även när jag är glad.
Så vad säger ni? Bra eller dålig idé?
Inlägg
8 timmar sedan
13 kommentarer:
Men varfor Kahlua? nar du kan gulpa GT? Jag menar det tycks du ju redan ha latt for att fa i dig... har man hort.
Kahluan lät bra...men det där med broderier och annat handarbete överlåter jag till andra höhö...
Dom påstår att jag alltid går omkring och ser sur eller arg ut, så jag har liknande problem, men jag tänker inte försöka mig på broderi!
Så därför tycker jag att du också ska avstå, annars får jag väl ett väldans tryck på mig...
Varför inte bara sätta en klädnypa i nacken...? :D
Ilva, man ska inte lyssna på illasinnade rykten *S*
Sandra, kan vara för att jag då talade konstant *s*
Kimmi, okej - jag tråcklar!
Humlan, om det fungerar så lovar jag att sy åt Dig
Myra, äsch - det verkar så basic på ngt sätt *S*
Vaddå sy, kör med vanliga metoden, silvertejp!!
Ta lite mindre Kahlua och blanda med mjölk och häll över ett par isbitar.
Du blir automatiskt gladare - och så räcker literflaskan lite längre!
Jag tycker det låter som en utmärkt idé. Går det att använda symaskinen? Jag är nämligen usel på att sy för hand.
...sen kan vi gå på stan och le glatt!!!
:-D
..att prata oavbrutet är ju också ett sätt, ingen hinner se.
Äh, tjejer! Greta Garbo gick omkring med såna mungipor och hon var ju den gudomliga, vacker som få. När man sen smäller iväg sitt leende så blir ju alla desto mer tagna av det eller hur? :)
Jag tycker det är ett kul fenomen, att vi är så olika just med det draget. De allra gladaste kan ha värsta neråtgiporna - och vice versa. Mina är helt raka när jag är allvarlig, men eftersom alla rynkor pekar neråt ser jag arg ut när jag inte ler.
Tur att jag har lätt för att le. (Och även också för att vara le...:)
Fasiken PGW, jag försöker utvecklas!
Mamse, jag kan sy! Utan bedövning?
Klimakteriehäxan - smart*S*
Humlan, say when and where?
Ulrika, jepp! Och det gör jag ju...
Aha Londongirl, jag ska alltså försöka hitta Frk Garbo i mitt anlete... hm... kan bli svårt *S*
Bloggis, och om man ler så blir man oftast per automatik glad - även om man är le...
Skicka en kommentar