Batbut on the move

Värst vad folk är nyfikna. Funderar på att börja skriva mina memoarer så det blir lugnt *s*. Inte nog med att de vill veta hur dum jag är, och om jag är snäll någon gång. Nu ska boendet med i bilden också. Men okej då Anne Maj, here it goes:
1. När flyttade du senast?Juli 2005
2. Hur många gånger har du flyttat? Från lght till radhus till liten lght, till större lght. Till skånska vildmarken. Till Malmö. Hem till födelsestaden igen. Till 2:a hand, till kompis, till egen lght. Till annan stad. Till ny lght. Till en större lght. Till än ännu större lght. 14 ggr tror jag det blev.
3. Vad tycker du är det värsta med att flytta? När man flyttar till 7:e våningen, det är 30 grader varmt och hissen går sönder. Det är ganska jättetrist faktiskt.
4. Det bästa?Att få kasta gammalt bröte. Och när stortrollet inte ser på åker en del av "bra och ha grejorna". That I like!
5. Vill du flytta nu och i så fall, vart? Egentligen inte, men om någon skulle slänga fram en liten mysig villa på Menorca skulle jag inte nobba. Eller ett penthouse i NY!

Och så ska man ju skicka vidare, vilket jag glömde sist. Men vet ni vad, ni får välja själva! En generös människa är jag idag *S*

Trollmor telefonerar

Okänd: Hallå
Trollmor: Mitt namn är trollmor. Ursäkta, vart har jag kommit någonstans.
Okänd: Dit Du har ringt förstås
Trollmor: Förlåt?
Okänd: Du har kommit till det nummer Du ringde!
Trollmor: Jo, det förstod jag. Men till vem?
Okänd: Vet Du inte det?
Trollmor: Jag trodde det, men förmodligen har jag ringt fel.
Okänd: Du föreslår jag att Du ringer rätt nästa gång.
Trollmor: Ursäkta?!?
Okänd: Då vet Du ju vart Du hamnar!

En verklig historia från en annars ganska ordinär tisdag. Det verkar som en del människor har lite inneboende frustrationer

Inte lätt inte

Antingen beror det på att jag har svårt att säga nej eller inte kan motstå en utmaning, men här svaren på Piastinas undringar. Fem goda egenskaper jag har. Och som jag inte nämnt tidigare. Har tänkt så att peruken ömmar, men så här bidde det:

1. Fantasifull och uppfinningsrik
2. Tålmodig (oftast iaf)
3. Snygga tår, tripp-trapp-trull (är det en egenskap?)
4. Streetsmart
5. Ärlig och uppriktig

Nu ska här läsas sagor i Trollskogen. Och sedan se Desperata fruar. För att avrunda med Million Dollar Baby! Jag önskar mig själv och er en angenäm afton

Äkta beundran!

På väg hem från garaget får jag sällskap av en lätt överförfriskad kille i kring 30 rycket. Som en sann gentleman bjuder han på godis, en citronkola.

Rundfotat troll: Här får Du en godis tjejen.
Trollmamma: Tack så mycket.
Rundfotat troll: Då blir Du söt och glad.
Trollmamma: Det var snällt av Dig. Tack
Rundfotat troll: Fast Du är riktigt snygg
Trollmamma: Tack!
Rundfotat troll: Jag menar det. Riktigt jävla snygg är Du
Trollmamma: Tackar tackar.
Rundfotat troll: Men det är sant alltså. För att vara så jäkla gammal är Du en pingla!

Mitt nya liv!

Inatt började jag mitt nya liv. Exakt hur och varför det blev så kan jag inte svara på. Men annorlunda blev det.

Jag är Svenska Fotbollslandslagets egen alltiallo. Plockar upp deras kläder när de ligger slängda på golvet, dammsugar och fejar. Ordnar med kaffe och mat. Ser till att fruar och flickvänner får blommor på bemärkelsedagar.

Alla är så trevliga och uppskattar det till fullo. Men en en sak är väldigt konstig, både Brolin, Dahlin och Ravelli har gjort come back! Yngre och piggare än någonsin.

Snacka om konstiga drömmar jag har. Undrar om jag borde söka?

Söndagsrapport

Jag fattar inte riktigt hur det hänger ihop. Typ igår gick jag på häftiga 25- och 30 års kalas, hos mina vänner. Och swosch, över en natt är det helt plötsligt 50 års kalas som gäller. Vad tog tiden däremellan vägen? Om någon hittar den, får ni väldigt gärna lämna tillbaka den. Hittelön utlovas (förmodligen silvertejp som ni kanske förstår).

Har ni tänkt på vilka parodier på oss själva vi människor är? Som igår på festen så finns alltid följande karaktärer representerade:
1. Den evige ungkarlen, med bakåtslickat hår och lite häftig outfit. Flirtar vilt med alla, lätt solariebränd
2. Den sökande ungkarlstjejen, ljuv och fin men med en sorgsen blick. Som blir allt dimmigare ju längre kvällen går
3. Det lyckliga paret som äter upp varandra redan vid förrätten
4. Det olyckliga paret som häcklar varandra offentligt
5. Femme fatalen som prompt måste ragga upp någon, oavsett om hon är i par eller singel. Alla blickar på henne, annars är kvällen ett fiasko
6. Vännen, av båda kön. Som är med överallt. Plockar undan och fixar. Tröstar de gråtande, grälande och ilskna. Alltid leende och hjälpsam.

Själv var jag nog inget av det där igår. Mer än åskådare till ett av livets små spektakel.

Nyfikna människor!

Humlan frågade efter mina egenheter. Några sådana kan jag väl alltid uppbringa. En del av mina egenheter trivs jag med, andra jobbar jag på att eliminera. Frågade ni min närmsta omgivningen skulle de säkert säga helt andra egenheter... Men nu är ordet mitt!
1. Gör många saker samtidigt och gärna fort
2. Har svårt att göra ingenting
3. En otrolig förkärlek för att handla ljus, servetter och stora mysiga soffkuddar
4. Spontanhandlar ofta möbler. En dyr ovana
5. Otroligt morgontrött, oavsett när morgonen inträffar
6. Ger goda råd i tid och otid

Usch och fy, nu slutar jag. Finns mer att ta av, men hallå! Jag ska på stort kalas nu. Med ett sprudlande glatt humör och osvikligt självförtroende. Så nu fokuserar jag på mina bra egenskaper som är:
1. En bra hustru, mamma och vän
2. En god människa
3. En mångsidig person
4. Oftast glad och harmonisk

Nu är det party!

ps: jag tycker att Deep/Ed, Marmeladen och Anna ska anta utmaningen

Tankfullt troll

Mellantrollet: Mamma, kommer Stortrollet dö före Dig?
Trollmamma: Det vet man inte. Sådant kan man inte bestämma.
Mellantrollet: Om han gör det lovar jag ta hand om Dig mamma.
Trollmamma: Tack gumman.
Mellantrollet: Men mamma, när tänker Du och pappa dö?
Trollmamma: Inte på många år än.
Mellantrollet: När jag är 20?
Trollmamma: Nej då gumman, det hoppas jag verkligen inte.
Mellantrollet: Men om Du gör det så lovar jag ta hand om Lilltrollet.
Trollmamma: Det är snällt av Dig älsklingen.
Mellantrollet: Men när tror Du att du dör då mamma?
Trollmamma: Människor lever i genomsnitt till ca 80, så isf skulle Du vara över 40 när jag dör.
Mellantrollet: Det är okej mamma, det är lagom.
Trollmamma: Lagom för vad då?
Mellantrollet: För Lilltrollet att flytta hemifrån.
Trollmamma: Först då? Då är hon ju 40 år.
Mellantrollet: Men mamma, hon är ju lillasyster. Dom blir stora ganska sent.

Ursäkta en vanlig människa

Kära politiker,
Läste just KDs idé i DN idag. Att de tycker att det ska inrättas Supernannies och akutrådgivning, för att hjälpa oss att uppfostra våra barn. Får man lite försynt komma på hur ni kom på den puckade idéen?
Visst, när man har barn med speciella behov så kan föräldrarna definitivt behöva extra hjälp. Till det finns det eminenta BUP, som tyvärr är hårt belastade. Se till att de får mer resurser istället.

De flesta föräldrar har vet hur sina barn ska uppfostras. Men vet ni vad? Vi har inte alltid orken och tiden. För vi arbetar. Mycket. Och länge. Även hemma. Så vi pallar inte att ta konflikterna med trotsiga barn, utan ger dem en glass, extra TV tittande, dataspel mitt i veckan osv för att köpa oss lugn och ro. Lite vila.

Varför jobbar vi så mycket då? Gissa 3 gånger! De flesta av oss har inget val! Det kostar att leva. Och även om vi har ett val, så väljer de flesta ändå att jobba. Några för att höja sin standard (de kan få en egen blogg sedan), men för majoriteten handlar det om att vi kvinnor inte ska hamna efter i arbetslivet. Skulle vi vara hemma med våra barn i 7-8 år, vilka jobb tror ni vi skulle få? Och vilken lönenivå skulle vi hamna på? Vad skulle hända om vi sedan skilde oss? Eller när vi går i pension?

Några som garanterat inte har något val är ensamstående föräldrar. Och hur mycket ork tror ni de har när de efter att ha arbetat en hel dag och fixat hemmalogistiken? Inte mycket.

Varför kan vi inte få köpa hemtjänster till en vettig penning? Städhjälp, barnflicka eller gamla tiders "hembiträde" (jo jag vet, otroligt nedvärderande ord). Varför är det okej med en Supernanny och inte med en Superhousemaid? Kanske det som är trixet, vi döper om det till engelska så låter det genast mindre nedlåtande.

Varför kan inte hemarbetet uppskattas efter förtjänst? Oavsett vem som utför det. Det är inget enkelt jobb. Det kräver mångsidigt kunnande, flexibilitet, uthållighet och en sjuattans uppfinningsförmåga. Ett otroligt logistikarbete helt enkelt.

Det finns säkert miljoners triljoners mer och bättre förslag. Men jag vill skarpt protestera mot att ni inkompetensbefriar oss föräldrar. Ge oss istället möjlighet, tid och ork att uppfostra våra barn.

"även fladdermöss har rösträtt"

Panik i kubik

Fredagsmys i Trollskogen brukar av någon mystifik anledning utmynna i ett kittelkrig. Men jag brukar klara mig. Fredad av någon anledning. Kanske pga mitt temperment. Men icke idag. Min amnesti upphörde! Brutalt. Följande har jag just utsatts för:

1. Kittelattack när jag sitter sincellerar
2. Fått en våt trasa nedstoppad i byxorna. En kylskåpskall sådan!

Någon som kan erbjuda asyl till en rymling från Trollskogen?

I huvudet på ett troll

Trollmamma: Mellantrollet, var är Dina nya jeans?
Mellantrollet: I Ditt huvud
Trollmamma: Nej gumman, där är dom inte. Var är dom?
Mellantrollet: Dom är visst i Ditt huvud
Trollmamma: Nej gumman. Det finns inga jeans i mitt huvud
Mellantrollet: Jo, det gör det visst.
Trollmamma: NEJ, det finns INGA JEANS I MITT HUVUD!
Mellantrollet: Mamma, Du pratar ju om mina jeans.
Trollmamma: Jo det gör jag.
Mellantrollet: Och då tänker Du på dem.
Trollmamma: Jo visst.
Mellantrollet: Där ser Du! Du har mina jeans i huvudet!

Vad gör jag? Åker alltid dit! Visst uppskattar jag mina trolls verbala och logiska förmåga, fast ibland kan jag klara mig utan.....

Rapport från en tjejmiddag

Först ska jag kanske förklara order "tjej" i rubriken. Med tanke på att vi kan benämnas tanter allihopa, då medelåldern ligger på 40 rycket. Men när vi träffas regreeras vi till flamsiga tonåringar. Fnittrar och pratar pinsamma minnen. Allt utom skalet är identiskt med våra tjejmiddagar på 80 talet.

Där sitter vi, ett helt gäng mogna tjejer med barn och hela konkarrongen. Äter god mat och en del vin slinker också ned. Största skillnaden mot för 20 år sedan är att vi numera är icke rökare (utom en stackare).

Pinsamheterna då? Ska vi gå in på dem? Kanske inte i detalj men för att locka er fantasi kan jag delge er följande samtalsrubriker:

- Troskastning på Tom Jones (någon gjorde det, men varför? Och vem?)
- Inofficiellt hot shot rekord i Åre (sattes av en deltagare en gång för tiders evigheter sedan)
- Slentrianraggning (har utförts av några av madamer, men vad innebär det? Fick jag reda på igår)
- Badhus i Afrika (Är tydligen en upplevelse av kontemplativ karaktär och kan rekommenderas)
- Präster i Bohuslän (Fanns det en del åsikter om, men varför? Diskussionen var lång och het)
- Slalomåkning på barmark (resulterade i ett tvärnit i tunneln, inte bra inte)

Får väl se om det tycker upp mer i mitt avtrubbade huvud. Den tiden när man persade att jobba med 4 timmars sömn i kroppen är way gone! Sitter här med ansiktsmask och försöker se vaken ut. Är iaf hyffsat trevlig trots den akuta sömnbristen. Nu ska jag bara ta mig igenom en myskväll med Trollen utan att slockna i soffan.

Tiddelo tiddelej leverpastej (brukar mellantrollet säga, jag lånade den idag)

ps: jag fick massor med inspiration till Babblar igår. Undrar om jag ska låna lite?

Usch och fy

Tjejmiddag! Trött! Konstiga siffror blir det idag. Återkommer med rapport

Löftet uppfyllt!

Eftersom jag är expert på att hitta ursäkter för mig själv så behöver jag sätta press på mig. I höstas någongång lovade jag här på Bloggen att skicka in något alster till förlagen, före jul. Vilket jag inte gjorde. Jag ljög alltså!

Så hade jag en tuff dialog med mig själv imorse. Luther torskade så det tjöt om det! Där fick han den lilla jäkeln.
Istället har jag ägnat dagen åt att skicka in Trollhistorierna! Till ett antal förlag.

Och ja jag vet, de kommer inte bli antagna. Och jag kommer bli ledsen. Och jag borde inte skriva om det här. Men på något sätt behöver jag bekräfta det för mig själv, i skrift. Det blir mer verkligt då.

Så nu är det gjort! Nu ska jag förtränga det i några månader till refuseringsbreven börjar komma. Då blir det beklagande bloggar och hopp om tröst.

Filosofiska frågor

Ibland tänker jag stora tankar. Och ibland mindre. Oftast är det mindre, det är enklare. Nu har jag fastnat på följande fråga. Och den mal i mitt huvud. Kan inte någon vänlig själ förklara så jag kan hitta nya saker att haka upp mig på.

Vad är det för skillnad mellan nagelteknolog och nagelskulptör?

Jag har inte tänkt omskola mig, jag bara undrar.

Trollet jobbar

Trollmamma Luther: Kanske ska ta och sätta igång det däringa deklarationsprogrammet och se om jag fattar något.
Trollmamma Lättja: Äcsch då, gör det lite senare. Blogga en stund först.
Trollmamma Luther: Men hallå! Varför tror Du det kallas för jobba hemma för? För att man ska jobba.
Trollmamma Lättja: Ja ja ja, men Du har ända fram till två på Dig.
Trollmamma Luther: Hallå! Nu har Du fått sovmorgon, stortrollet har lämnat barnen. Skärp Dig!
Trollmamma Lättja: Ja men just därför kan jag ju softa lite idag.
Trollmamma Luther: Men om Du softar så hinner Du inte med jobbet
Trollmamma Lättja: Hallå på Dig själv Du! Det ska vara klart i maj!
Trollmamma Luther: Okej om Du inte vill köra deklarationsprogrammet. Men ta och betala räkningarna då.
Trollmamma Lättja: Om en stund, kanske. Först lite blogg.
Trollmamma Luther: Jag sliter mitt hår! Skäms! Andra människor har jobbat hårt i flera timmar vid det här laget.
Trollmamma Lättja: Men jag jobbar med. Jag förbereder mig mentalt för att skicka in material till bokförlag. Bloggen är som en övning.
Trollmamma Luther: Du ge ut en bok! Glöm det! Du är alldeles för lat.
Trollmamma Lättja: Fy vad Du är dum.
Trollmamma Luther: Seriöst, tror Du någon vill läsa vad Du skrivit?
Trollmamma Lättja: Klart de vill. De läser ju här på bloggen.
Trollmamma Luther: Ja men det är ju gratis!
Trollmamma Lättja: Nej, nu skiter jag i Dig! Nu går jag och hämtar kaffe.
Trollmamma Luther: Och sedan börjar Du jobba! Annars får Du inte gå på tjejmiddag ikväll.
Trollmamma Lättja: Det bestämmer inte Du
Trollmamma Luther: Det gör jag visst
Trollmamma Lättja: Gör Du inte
Trollmamma Luther: Gör jag
Sedan avbryts den inre monologen av ett telefonsamtal. Kanske lika bra det *s*

En mångfacetterad mus

Vill vi verkligen ha en sådan här mus? Verkar lite besvärligt tycker jag


ps: ni kanske måste klicka upp bilden för att förstå vad jag menar

Stamgäst på Bolaget

Ibland blir det lite knasigt. Eller ganska ofta faktiskt. Iaf när jag är i farten. Fast egentligen är jag en klok och sansad människa. Utom när jag har bråttom. Eller är disträ. Och det händer väl, typ dagligen.

Hem till oss kan man ta en liten genväg när man kommer från affären. Ut på gatan och in genom en port. Bredvid porten jag ska in i ligger Bolaget. Gissa hur ofta jag går i egna tankar och svänger in en port för tidigt? Och hamnar således på bolaget.

Väl där infaller 2 val:
1. Kliva in och shoppa loss, se ut som detta var mitt mål hela tiden
2. Le generat och kliva ut igen

Med tanke på att det händer flera gånger i veckan får jag väl medge att barskåpet är fullt (inte jag dock, full alltså)! Så idag log jag generat och gick ut.

Sista refrängen

Innan jag tar och förpassar min osmäckra lekamen till "Sheetland" (nej det blev inte roligt, men jag vägrar censur!). Några frågor mal i mitt huvud:
1. Varför måste jag som är kvällspigg och morgontrött få så otroligt morgonpigga barn?
2. Hur kan en dam som är 1 meter lång och väger under 20 kg ta upp en hel dubbelsäng?
3. Varför kan jag aldrig bara svara på frågor utan att komma med otroligt långa utläggningar?
4. Hur botar man verbalmania? (nytt ord för snacksalig, tror jag)
5. Varför måste jag alltid alltid alltid ge människor råd i tid och otid? Alla kanske inte vill ha det?
6. Varför lär jag mig aldrig?

Svaren på punkt 3-6 kan jag själv, men 1 och 2 har jag noll koll på!

Nu så, JB here I come. I'm all yours!

Batbut rekommenderar

Det finns en hel del kloka människor här på bloggen. En del mer än andra. Och den del mindre än andra. Och så finns det en som jag inte blir klok på, om det är en fågel eller fisk. One of a kind, the mistery man, med klart läsvärda bloggar. Som jag ibland fattar nada av, och ibland försjunker i trance över. Ville bara säga det, eftersom utrymme inte ges att lägga till i favvo listan. Tillsammans med iofs en hel drös till. Fast han är en av de få männen som jag vet kommer på besök. De andra eventuella smygarna får ge sig tillkänna innan jag hänger ut dem *s*

Utmaningen antagen

Eftersom jag var så sen i starten missade jag Bloggstafetten, men jag fick en ny utmaning istället. Från den lilla gröna godingen
Fyra platser jag bott på:
1. Skånska slätten, blåsigt så in i bäng
2. Tokstaden, så jag har anlagen i mig
3. Sumpan, säger bara en sak - Grand Garbo!
4. Den kungliga huvudstaden, och den är inte så dum inte. Iaf inte om man håller sig till Söder
Fyra tv-serier jag gillar att se på:
1. ER, har en liten crush på Dr Luka
2. Prison Break, måste ju bara få veta hur i helskotta de ska få ihop det
3. Desperata hemmafruar, fast jag börjar tröttna
4. Bolibompa, gills det?
Fyra platser jag varit på semester:
1. Skottland, och hur läckert var inte det? Kontemplativt var förnamnet!
2. New York, var klart motsatsen. Men vilken nerv. Och puls. Blir jag miljonär flyttar jag dit!
3. Medelhavet, lite här och lite där.
4. Bali, så otroligt vackert och vänligt. Fast numera törs jag inte.
Fyra websiter jag besöker dagligen:
1. Banksajterna (ingen nämnd, ingen glömd)
2. favvolistan och några till (som inte får rum på listan för jag kan inte krympa texten!)
3. google
4. nyligen
Fyra favoriträtter:
1. Ugnsbakade rödbettor med chevreröra
2. Grillad scampi med aiolisås och saffransris
3. Paella à la batbut
4. Piggvar med hollandaisesås och färskpotatis
Fyra ställen du hellre skulle vara på just nu:
1. På en segelbåt i Karibien
2. Hos stort- och mellantrollet på landet
3. I en keramikverkstad
4. New York på en barrunda efter en dags heavy shopping

Och vem ska jag nu passa bollen till? Borde väl vara 4 stycken antar jag.... Vi tar från toppen:
Den italienska madonnan , den bakåtvända kvinnan, den klokaste av oss alla, den själfulla värmlandshuldran

Uppdaterad 22.37 för jag missade ju två.....
Fyra jobb jag har haft:
1. Slaktarbiträde, var en jäkel på att choppa fläskkotletter
2. Kioskbiträde på hockeymatcher, hela 6:50 i timmen! Och nej, det var inte på 1800 talet
3. Key account inom marknadsföring. Undrar om det var för mitt munläders skull?
4. Sekreterare, finns sådant numera?
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Borta med vinden
2. sedan blir det nog Borta med vinden
3. "tänker så det knakar" och så Borta med vinden
4. slutligen, Borta med vinden
for the record, jag hatar att se en film mer än 1 gång för då sitter jag bara och detaljstuderar alla missar och ologiska skeenden. Svinjobbig är jag helt enkelt!

Jag har syndat!

Jag har gjort det oförlåtliga idag. Och har inget att skylla på. Mer än ren och skär lust. Och iver. Det fullkomligt kliade på kroppen. Så med berått mod gjorde jag det. Pang på bara! Och jag ångrar mig inte en sekund.

Men så här efteråt kommer verkligheten ikapp mig. Hur ska jag sona mitt brott? Genom att bekänna offentligt (och eftersom stortrollet läser) så kanske mitt straff mildras. So here it goes:

Älskade stortroll, förlåt mig! Men jag bara ville få upp den där lampan. Och tavlan. Och lite till. Jag vet att verktygsväskan är helig och borren likaså, men jag kunde inte tygla mig. Allt sitter där det ska och ingen blodvite uppstod. Lovar att försöka hålla mig nästa gång.

En liten saga

Det var en gång en rulle Silvertejp, som bodde alldeles ensam i en skog. Silvertejpen var en glad liten tejp, alltid allert och redo för jobb. Ställde upp i alla lägen och seg som attan.

Så en dag vaknade Silvertejpen och kände sig lite ensam. Lite sällskap skulle nog inte vara så dumt tänkte Silvertejpen och begav sig in till den stora staden. Men där var det ingen som brydde sig henom*. Nej då, alla hade fullt upp med flashiga rosa och lila tejprullar, stöddiga klisterflaskor och häftapparater.

Ingen brydde sig om den starka och lojala Silvertejpen så Silvertejpen gick hem igen. Men på vägen hem passerade Silvertejpen en skog. En riktig mysig skog som i John Bauers sagor, så Silvertejpen gick rakt in i skogen för att söka sig ett nytt hem.

Efter en liten stund träffade Silvertejpen på trollfamilj, som skrek och ojade sig. Det var något viktigt som hade gått sönder. Silvertejpen visste inte riktigt vad det var, men klev fram ändå. Fixade situationen och trollfamiljen blev så otroligt lyckliga, så de frågade om de fick adoptera Silvertejpen. Och det ville Silvertejpen gärna.

Och allt sedan den dagen bor Silvertejpen och Trollen tillsammans i största lycka och harmoni. Trollen talar så väl om Silvertejpen så deras vänner och bekanta har börjat uppskatta Silvertejpen efter förtjänst. Sakta men säkert har ryktet spridit sig, så numera är även Silvertejpen med i stora internationella sammanhang. Silvertejpen börjar bli en megakändis.

Men aldrig att Silvertejpen glömmer den snälla Trollfamiljen som tog henom* under sina vingars skugga när Silvertejpen kände sig ensam och övergiven.
Snipp snapp snut så var sagan slut!
*eftersom det är svårt att könsdefiniera Silvertejpen blev det en mix mellan henne och honom, ergo henom

Trollet tramsar

Trollmamma: Lilltrollet, sluta genast att borsta filten! Den går sönder.
Lilltrollet: Ja ja mamma.
börjar istället att borsta mattan
Trollmamma: Snälla rara lilltrollet, borsten ska Du ha i håret, inte i mattan.
Lilltrollet: Ja mamma
men fortsätter borsta
Trollmamma: LILLTROLLET! Hörde Du mig?
Lilltrollet: Dumma mamma. Jag tänker flytta hemifrån!
Trollmamma: Jaså, varför det då?
Lilltrollet: För att Du pratade högt till mig.
Trollmamma: Jag vet det, men Du gjorde inte som jag sa.
Lilltrollet: Jag tänker flytta till Indien!
Trollmamma: Men det är ju jättelångt bort. Då kommer jag längta massor efter Dig.
Lilltrollet: Jag tänker i alla fall flytta dit.
Trollmamma: Men varför ända till Indinen.
Lilltrollet: För det finns ormar där. Och Du är rädd för ormar.
Trollmamma: Jo det är jag, men det finns ju ormar på närmare håll.
Lilltrollet: Gör det?
Trollmamma: Ja, på landet t ex.
Lilltrollet: Okej då, då flyttar jag väl dit då.

En händelserik dag

Idag har nästan hela mitt känsloregister fått sitt lystmäte fullt;
Oro - bilkörning i snorhalka med halvblinda mottraffikanter (medtraffikanterna har jag inga problem med)
Räddsla - isbetäckt kullerstensgata och cowboyboots, oddsen för en vurpa är hyffsat höga
Trötthet - när jag packat 34 flyttkartonger med arkivpärmar. Friskis & Svettis, don't count on me this week!
Sorg - när jag fängshujade (jo jag vet, felstavat) klädkammaren och lite alster åkte i sopen. Snyft
Glädje - Extreem Home makeover. Visst jag vet, patetiskt men jag bölar. Varje gång.
Spänning - Prison Break

Funderar på om jag ska fylla på med lite kreativitet och smälla till med ett kapitel? Eller kanske romantik?

Trollen tänker

Lilltrollet: Mamma, tycker trollfaster om barn?
Trollmamma: Hon älskar barn.
Lilltrollet: Men varför skaffar hon inga barn för?
Mellantrollet: Men det förstår Du väl, hon är för gammal.
Lilltrollet: Men hon kunde väl skaffat innan. När hon inte var gammal.
Trollmamma: Hon ville säkert ha barn, men det är inte alltid man kan få det.
Mellantrollet: Men mamma, Du kunde ju inte få barn och så fick Du det.
Trollmamma: Visst var det så, men jag och stortrollet fick hjälp av doktorn.
Lilltrollet: Kunde inte trollfaster få det då?
Trollmamma: Nej tyvärr inte, för när trollfaster var ung så fanns det inte sådan hjälp att få.
Lilltrollet: Men varför kunde hon inte få några barn då? Hade hon inga ägg?
Mellantrollet: Klart hon hade ägg. Hon var ju tjej då.
Lilltrollet: Men varför fick hon inga barn?
Mellantrollet: Förstår Du väl. Trollfarbror hade tomma fröpåsar.
Lilltrollet: Men hur blev dom tomma då?
Mellantrollet: Kanske som i Hans och Greta.
Trollmamma: Nu förstår jag inte?
Mellantrollet: Han gjorde hål i påsen och så rann fröna ut!

Batbut biktar

Lördagskvällen var ganska så lugn här på bloggen så jag roade mig med att läsa igenom min egen blogg. Och de kommentarer jag fått. De flesta otroligt snälla faktiskt. Jag är en bra person, men jag är defintivt ingen ängel. Jag gör massa knäppa saker. För att göra bilden lite mer nyanserat ber jag att få tala om följande:

- jag skriker åt mina barn när jag blir arg
- jag fräser åt min man och säger hårda ord
- jag är otroligt lat på mornarna
- jag har mycket temperament
- jag vägrar att städa och diska
- jag blir omotiverat arg ibland
- jag är exhibitionistisk
- jag kan vara otroligt självupptagen
- jag är fåfäng
M a o, jag är mänsklig!

Så, nu har jag bekänt färdig. Nu ska jag återgå till att vara en fantastisk fladdermus *s*

Statusrapport i Trollskogen

Lilltrollet sitter i badkaret och skrålar "Är det efterfest på våran balkong".
Och det hoppas jag verkligen inte. Att det är efterfest hos oss.

Vi sleep over för trollkompisar. Stortrollet är i klar minoritet.
Ende med basröst i det eminenta sällskapet av 5 sopraner.
Fast det är lätt fixat.
En klädnypa och mitt nattlinne så blir han en lika bra tjej som oss andra!

Beundran

Ibland stöter man på människor man beundrar. Ibland för deras yrkesmässiga prestationer, och ibland för deras personliga framgångar. Det finns många jag beundrar, men alltid när jag tänker på en stark och varm person finns det en människa som dyker upp i mitt huvud. Den underbara, mjuka och fina A.

Vi lärde känna varandra för mer än 15 år sedan, när jag flyttade in i huset där hon bodde. Vi blev grannar som i början försiktigt hälsade på varandra. Sedan utökades det till att låna lite salt och ibland byta tvättid med varandra.Hon såg ut som en liten älva, tunn och eterisk med ett långt blont hår. Äldre än mig, med tre små barn och jag funderade jämt på hur denna lilla kropp kunnat mäkta med en graviditet.

Hennes man var en helt annan sort, syntes och märktes i alla lägen. Husets charmör som alltid hade ett leende på läpparna. Jag gillade honom inte, varför vet jag inte men alla mina varningslampor tändes. Och så en kväll fick jag det bekräftat. Jag satt och läste när jag hörde dem prata, högt och intensivt. Så tystnade hennes röst, medan hans växte i styrka. Till slut skrek han. Och så kom dunsarna, följda av hennes gråt.

Nästa gång jag såg henne på gatan gick jag fram. Hon såg skamsen ut, men jag såg henne i ögonen och sa "nästa gång jag hör att det inte står rätt till ringer jag polisen. Inte för att jag är rädd, utan för Din skull". Och det gjorde jag. Jag sökte upp henne efter varje gång och fanns där. Lyssnade och stöttade, hjälpte till när jag kunde. Och till slut fann hon styrkan, mannen åkte ut med dunder och brak. Hotelser förekom, men jag och maken fanns där. Till slut gav han upp, och försvann. Lämnade sina barn helt och hållet, förnekade dem sin fadersroll och hjälp.

Men hon klarade av det! Fostrade själv tre små barn till starka tonåringar, varav en med svår kronisk sjukdom. Donerade den kroppsdel han behövde för att överleva utan att tveka en sekund. Fixade och trixade för att få vardagen och ekonomin att gå ihop. Och alltid med kärlek till sina barn. Men hon fanns även där för oss, när vi hade det tufft. Och för sina vänner.

Fortfarande samma tunna och eteriska lilla älva, men idag en lycklig kvinna. Med en ny man vid sin sida, som vårdar hennes kärlek ömt. Jag tror att hon är den vackraste själ jag känner. Och jag är glad att hon är min vän.

Trauma i Trollskogen

Mellantrollet: Mamma, jag vill flytta hemifrån
Trollmor: Jaså, men varför det då?
Mellantrollet: För lilltrollet retas.
Trollmor: Jo jag vet. Tyvärr är det vanligt att småsyskon gör det. Fast ni har roligt tillsammans också.
Mellantrollet: Men det är inte bara det.
Trollmor: Jaha, vad är det mer då?
Mellantrollet: Att Du och trollpappa bestämmer över mig.
Trollmor: Men gumman, Du är 6 år och vi är vuxna. Då måste vi bestämma en del saker.
Mellantrollet: Men så blir ni arga om jag inte gör som ni bestämmer. Och då vill jag flytta hemifrån.
Trollmor: Men älskade gumman. Trollpappa och jag skulle sakna Dig massor.
Mellantrollet: Ja men jag kan hälsa på ibland. Och ringa och så.
Trollmor: Visst skulle Du det, men det är inte samma sak.
Mellantrollet: Men Du kan köpa ett gosedjur som Du kan krama istället.
Trollmor: Men det är iaf inte Du gumman. Och tror Du att Du skulle klara att bo själv då?
Mellantrollet: Men mamma, hur ska jag veta det innan jag provat!


ps: det är mycket nu. Jobb alltså. Och snö. Mycket alltså. Min "kreativa" hjärna går på lågvarv. Behöver lite klorofyll eller vad man nu får från solen *s*

Trolldiva

Trollmamma: Nå gumman, var det kul att göra modelljobb?
Lilltrollet: Jätteroligt mamma.
Trollmamma: Är det säkert det? För Du behöver inte göra det om Du inte vill.
Lilltrollet: Men mamma, jag tycker om att arbeta. För då får jag pengar som jag kan spara.
Trollmamma: Okej gumman. Men bara ibland, kom ihåg det.
Lilltrollet: Ja ja mamma.
Trollmamma: Vad var det som var roligast?
Lilltrollet: Att få smink. Och läppstift.
Trollmamma: Vilket var tråkigast då, gumman?
Lilltrollet: Inget var tråkigt, mamma. Alla var jättesnälla.
Trollmamma: Vill Du göra det fler gånger då om de frågar?
Lilltrollet: Ja mamma. Det vill jag.
tänker en stund
Lilltrollet: Men mamma.
Trollmamma: Ja gumman?
Lilltrollet: Nästa gång ska det vara jobb som jag får sitta ned. Så jag slipper bli trött!

Rapport från en vingklippt fladdermus

Ibland får man slita! Tror jag har ensam har höjt rikets BNP till oanade höjder. Har iaf en stor drös slippar som viss ledtråd. Undrar om jag kan anmäla kortet stulet? Slipper jag betala för min konsumtion då? Fast å andra sidan skulle jag förmodligen ha ångest resten av mitt liv.

Vad jag har gjort? Som vanligt! Skulle köpa EN papperskorg. Hamnade hos Ingvar. Livsfarligt! Och så ögonshoppade jag lite. Men någonstans under vägens gång så materialiserade sig massor med saker i min gula stora påse. Så jag fick övergå till vagn. Som blev full. Kontentan blev som vanligt - jävligt dyra värmeljus!

Med handen på hjärtat måste jag medge att jag klippte några till av Ingvars kollegor. Och hittade en del smått och gott. Maken är otroligt glad (läs typ not) för nu har han massor av knep&knåp projekt framför sig.

Något jag dock inte förstår är hur i helskotta jag kan få träningsvärk i rumpan. Av att shoppa!

Onödig info

Lunchdate med en väninna.

Som hade löneförhandlat.
Fått 10.000:- mer.

I MÅNADEN!

Är jag avundsjuk? Kan svalor flyga?

Uppdaterat 21.49 - jag har nu löneförhandlat med mig själv. Jag fick ingen löneförhöjning!

Anledning? Jag bloggar på arbetstid och har alldeles för lång semester!

ps: Jag glömde säga att hon har fotsvett och använder inte tandtråd! Alltid något *s*

True love!

Men are like a fine wine. They begin as grapes, and it's up to women to stomp the shit out of them until they turn into something acceptable to have dinner with.



ps: Kan inte säga att jag till fullo instämmer. Fast lite ligger det i det. Jo jag vet, idag är jag ambivalent. Aftonbladet eller Expressen? Ingen aning. Kanske båda. Eller kanske ingen. Eller....

Ego reklam

En ny historia har startat. Batbutbabblar heter den. Ni hittar den via min profil. Jag lovade att berätta. Nu så. Har jag gjort det. Så pratar vi inte mer om den saken.

Noll koll troll!

Jag och kunden har möte med en entreprenör. Lite avstämningar inför en flytt. Och jag är så lovely och charmig. Framför krav och önskemål, med snäll röst. Förklarar och frågar. Är överhuvudtaget så soft så jag känner mig som en magnumflaska Comfort. Mötet slut och vi går.

Trollkunden: Jaha Du trollmamman. Idag var Du på hugget!
Trollmamma: Visst var jag.
Trollkunden: Den stackaren har väl inte hämtat sig än.
Trollmamma: Jaså, tror Du jag charmade honom såpass?
Trollkunden: Charma? Skojar Du? Du skrämde skiten ur honom

Sensmoralen i detta: Trollmamma ska gå på kurs. Sensitivitetsträning. Jag ska nog jobba på min kvinnlighet! Catherine Zeta Jones, vad gör jag för fel?

Butsaida svarar, del II

Kära Butsaida,
Jag undrar om silvertejp är bra att då bort generande hårväxt med?
A-M Batbutalias

Kära A-M Batbutalias,
Är Du helt lost? Följer Du inte med i de senaste trenderna? Den eminenta Batbut den empiriska vägen forskat om silvertejpens fördelar. Och däribland är hårborttagning ett av dem. Fungerar utmärkt! Enda är dock att man bör ha en näsduk i munnen, så man inte biter läppen av sig när smärtan sätter igång. Ljudisolerat rum är också att föredra. Men det är billigt och funktionellt! Tänk hur mycket hår en rulle silvertejp räcker till!

Looser?

Just hemkommen genom ett hyffsat bilfritt Stockholm. Måste nog medge att trängselskatten har vissa fördelar. Mindre trafik t ex.

Radioreklamen har för mig inga fördelar dock. Och definitivt inte SABBs nya reklam!

"Kommer ni ihåg när Sverige låg under mot Finland med 4-1 (eller om det var 5-1?), och hämtade upp det. Det var en fantastisk prestation. Lika fantastiskt är SAABs erbjudande bla bla bla" *

Som om jag skulle få för mig att köpa en SAAB genom att höra det! För de som kommer ihåg matchen så spelade Sverige slött, slappt och likgiltigt i 2 perioder för att skärpa ihop sig i den 3:e. Med kniven på strupen. Innebär det att min SAAB fungerar skitkasst 2/3 av tiden för att spetsa till sig strax innan jag kör den till skroten eller?

Fast jag kanske inte är målgruppen. Fladdermöss kör inte vilken bil som helst. Bara Batmobilen!

* lite fritt citerat för mitt kom ihåg har tagit time out

Butsaida svarar

Kära Butsaida, jag är så trött. Får jag sova inatt?
Butter Bat

Kära Butter Bat,
Det skulle Du tänkt på innan Du skaffade Dig två nattvandrande troll! Svaret är nej! Sug på den Du!

Kära Butsaida,
Jag är sur på Skatteverket. Om jag tjuvringer dem och säger att deras datorer blivit smittade med Galna Kosjukan, åker jag fast då?
Bitter Bat

Kära Bitter Bat,
Absolut inte! Ring Du. Maila gärna också för att förstärka budskapet.

Kära Butsaida,
Kommer jag någonsin bli en snäll och vänligt människa? Balanserad och lugn?
Bitch Bat

Kära Bitch Bat,
No way! Du är född i Fladdermusens tecken, när Silvertejpen stod som högst i skyn. Forget it! Sluta gnöla och bli en mench istället.

Kära Butsaida,
En gång smög jag in i killarnas omklädningsrum när de spelade innebandy. Och vred om kranen där ölen låg på kylning. Ölen blev ganska varm. Är det preskriberat nu?
Bully Bat

Kära Bully Bat,
Dylika ting kan aldrig högt nog premieras. Skicka en skrivelse till Gudrun så får Du säkert kulturbidrag.


Inser själv att jag spårar ur nu, så jag växlar spår. Till sängen! Tjolahopp

Girl Power!

Nu tänkte jag komma med ett långt och insiktsfullt inlägg, som komplettering till min tidigare debattblogg. Hade något klokt på gång om 90 talets Girl Power. nu på 2000 talet verkar Girl Power mest ha med BH storleken att göra. Inte för att det är ngt fel med fylliga behag, det är när det blir en merit som jag får tokspel.

Men nu tog det allvarliga slut. Känner mig mest som Madicken, på väg att klättra upp på taket för att se om jag kan flyga. Eller stoppa ned syrran i brunnen. Eller något annat. Biggis trodde jag hade Tourettes, fast jag tror det är ren och skär galenskap bara.

Iofs gillar jag att debattera, fast helst live. För mycket av nyanser försvinner när mina ord hamnar på pränt. Men who knows, kanske jag kommer igen. Vilken dag eller vilket år som helst. Med något seriöst alltså.

Till dess vill jag bara låna Grynets ord och säga TA INGEN SKIT!

Skatteverket den allmäktige

Välkommen till Skatteverket. Ni är placerad i kö. Du har nummer 24 i kön, men vi tar emot Ditt samtal så snabbt vi kan.
Och så passerar 15 ineffektiva minuter, där jag var 30:e sekund blir informerad om köläget. Slutligen är jag i mål och får tala med en livs levande röst!

Trollmamma: Hej jag ringer från firma X som har fått ett kravbrev från er. Detta trots att det är betalat i tid.
Skatteverket: Är Du säker på det? Att det är i tid menar jag?
Trollmamma: Jo då, det är jag. Dels var det jag som gjorde det och dels har jag bankens kvitto här.
Skatteverket: Men är det till rätt konto då?
Trollmamma: Jo då, både rätt konto och rätt OCR nr som avsändare. Så felet måste ligga hos er.
Skatteverket: Jo men vi har inte fått några pengar.
Trollmamma: Men det måste ni ha fått, eftersom kontot är rätt.
Skatteverket: Men jag ser att vi inte har fått någon inbetalning från er.
Trollmamma: Men då har ni möjligen gjort fel för det är gjort en inbetalning. Jag har kvitto här.
Skatteverket: Och jag säger att vi inte har fått någon betalning från er.
Trollmamma: Du kanske kan kolla om ni möjligen har några pengar på något bevakningskonto. Om de har hamnat fel hos er.
Skatteverket: Det kan jag göra, men det kan ta lite tid.
Trollmamma: Jag vore mycket tacksam om Du kunde kolla det direkt. Eftersom det hos UC ser ut som om vi har en skuld till Skatteverket. Och det ser inte bra ut hos våra leverantörer.
Skatteverket: Men ni har ju en skuld till oss.
Trollmamma: Nej, det är det vi inte har. Ni har förmodligen gjort något fel hos er.
Skatteverket: Jag återkommer så snart jag hinner.
Ringer sedan BGC och får fram Skatteverkets löpnummer på vår betalning. Ringer ånyo upp damen ifråga, vars direktnummer jag KRÄVDE att få.
Trollmamma: Hej, det är jag igen. Jag har nu ert löpnummer och kan även meddela på vilken sida som vår betalning står. Allt är helt korrekt.
Skatteverket: Oj, jag som just skulle ringa. Jag fick besked från vår ekonomiavdelningen att de tyvärr har bokat er betalning fel.
Trollmamma: Vilken tur att jag upptäckte det då! Men då förutsätter jag att spärren hos er försvinner och att straffräntan bokas bort?
Skatteverket: Ja det vet jag ju inte om det går förstås. Vi måste vänta tills vi ser att pengarna är på rätt konto.
Trollmamma: (en ganska arg sådan) Ursäkta mig, men NI har satt pengarna på fel konto så NI får fixa till räntan! Och ta bort spärren NU! I annat fall lär Sverker och jag ha en del att prata om.
Skatteverket: Vilken Sverker?
Trollmamma: Sverker Olsson på PLUS. Han gillar sådana här historier!

Gissa vad som hände?

Gosh

Nu har jag varit superseriös ända sedan klockan 08.30. Får liksom ett slaviskt behov av att göra något sjukt. Säga fula ord eller något. Alldeles nyss tog jag i från knäna och sjöng Carmen (de få rader jag kan), varpå kollegan föll ihop över tangentbordet. Vet inte om det var av lycka? Han kanske är operaälskare?

Ibland får jag sådan otrolig lust att leka Kalle Sändare, tjuvringa lite hit och dit. Och säga knasig saker. Fast i dagsläget är det mycket svårare med nummerpresentatörer. De kan liksom få fatt på en!

Å andra sidan kommer det en del felringningar hit. Bl a ett helt gäng hyresgäster som söker sin förvaltare. Ska kanske boka upp lite servicebesök så att de blir glada? Iaf idag. Mindre glada blir de när ingen kommer. Kanske dumt?

Nej, nu har jag pausat klart. Nu ska jag bli vuxen igen. En stund iaf!

Over & out from Batbut Butterbat, även kallad BB

Trollet testar

Trollmamma: Gumman, vill Du börja simskolan igen?
Mellantrollet: Nej jag vill inte gå i simskola.
Trollmamma: Okej, men då får Du lära Dig att simma med mig eller stortrollet.
Mellantrollet: Men mamma, jag kan inte simma.
Trollmamma: Nej inte riktigt, men nästan. Och Du kan lära Dig.
Mellantrollet: Mamma, jag kan inte lära mig.
Trollmamma: Vet Du gumman, jag tror Du kan. Om Du verkligen vill och tror att Du kan är jag säker på att Du kan lära Dig det.
Mellantrollet: Mamma, det går inte.
Trollmamma: Jo Du gumman, det går. Det var så jag lärde mig simma. Om man verkligen vill något, över och tror att man kan lära sig så går det.
en stund senare
Mellantrollet: Mamma, kan Du flyga?
Trollmamma: Flyga i flygplan menar Du?
Mellantrollet: Nej mamma, flyga som fåglar.
Trollmamma: Nej Du gumman det kan jag inte.
Mellantrollet: Men mamma. Om Du övar och tror att Du kan så lär Du Dig!

Och där satt den. Igen! Hallå, det är jag som är vuxen. Ska vara klok och förståndigt. Och så loosar jag igen *s*

Nu kokar det

Efter att ha rört om lite i grytan så börjar det hetta till i debatten. Jag vill förtydliga mig med att säga att jag tycker INTE att sexism, rasism (vare sig det gäller ålder, kön eller hudfärg), pennalism, homofobi o dyl är okej. Det är förkastligt! Definitivt.

Dock tycker jag att vi tenderar att använda dessa ord för lättvindigt, så att innebörden utarmas. Jag är absolut inte kunnig i området, utan utgår ifrån mina egna värderingar. När det gäller de solklara fallen (ex.vis nakna tjejer över motorhuven) så är det för mig defintivt sexism. Men när det gäller en snygg tjej i BH från Victoria Secrets är jag inte lika säker. Är det sexism eller reklam? Det är ju trots allt en BH hon ska sälja. Men återigen, jag vet inte. Jag väcker frågan för att se vad debatten slutar.

Slutligen, med risk för att upprepa mig; om det är fråga om sexism, rasism, pennalism, homofobi osv så ska det defintivt motarbetas. Absolut.

Aldrig på en söndag!

Så hette en attans vacker film, som jag såg förra seklet. Med en suverän Melina Mercouri. Och sedan var det ingen mer koppling till det. Det bara dök upp. Plopp.

Surfade runt lite och blev läsare av en sexistisk debatt. Eller rättare sagt, en diskussion om vad som var sexistiskt och inte. Jag länkar inte. Inte av feghet utan för att jag tycker att diskussionen får föras parterna emellan. Däremot började jag reflektera över det hela.

Det är en otrolig fin gräns mellan vad som är sexistiskt och vad som är humor. Det är lätt att krossa gränsen, och det blir plumpt istället. Men samtidigt får vi tjejer inte vara alltför hysteriskt överkänsliga, det gynnar oss inte. Tvärsom motarbetar det syftet. När det verkligen är skarpt läge och det finns något att reagera på kan man lätt sortera bort det som "hysteriskt fruntimmer".

En del ord kan få en intim innebörd, beroende på hur man använder dem. Och det kan vara roligt i vissa sammanhang. Självironi och självdistans är två i mitt tycke positiva egenskaper. Att skämta för att roa är trivsamt. Att skämta för att förnedra är oacceptabelt. Att skratta med någon är trevligt, att skratta åt någon är elakt. Det tycker jag man ska ta i beaktande när den här typen av diskussioner dyker upp. Och innan man reagerar negativt.

Om en man har en bild på en snygg tjej i sin blogg, där en del av bysten syns - är det sexistiskt? Förmodligen svarar många ja på detta. Men om en tjej har en bild på Fredrik Ljungberg i kalsonger, hur många tycker att det är sexistiskt? Förmodligen avsevärt färre. Men vad är skillnaden?

Det är lite som Peter och Vargen. Ropar man för ofta är det ingen som bryr sig när det verkligen gäller.

Nu överlämnar jag den seriösa diskussionen till andra som förmodligen är mer lämpade att föra den. Ville bara framföra min åsikt i ärendet, innan jag drar mig tillbaka i min dykardräkt och ger mig ut i den stora staden för att förnya förrådet av silvertejp!

Trollets försvarstal

Trollmamma: Varför slog Du lilltrollet för?
Mellantrollet: För hon retades.
Trollmamma: Men gumman, Du får inte slåss för det. Det vet Du.
Mellantrollet: Men mamma, det var inte mitt fel.
Trollmamma: Inte? Vems fel var det då?
Mellantrollet: De busiga tankarna
Trollmamma: Men gumman, de busiga tankarna bor ju hos Dig. Då bestämmer Du över dom.
Mellantrollet: Men mamma, det går inte.
Trollmamma: Varför inte det då?
Mellantrollet: För de är så många
Trollmamma: Men Du är större
Mellantrollet: Men mamma, de är äldre än mig
Trollmamma: Men hur kan de vara de gumman? Ni föddes ju samtidigt.
Mellantrollet: Men mamma. Dom busiga tankarna fanns i fröna. Och dom fanns innan jag fanns.
Trollmamma: Men vet Du vad gumman, då måste Du visa dom busiga tankarna att Du bestämmer.
Mellantrollet: Men mamma, dom lyder inte mig.
Trollmamma: Vem lyder dom då?
Mellantrollet: Ingen alls. Bara sig själva.
Trollmamma: Men vad gör de snälla tankarna när de busiga tankarna bråkar?
Mellantrollet: Dom gömmer sig.
Trollmamma: Vet Du vad vi gör då? När de busiga tankarna sätter igång nästa gång säger Du till mig.
Så ska jag komma och prata med dom. Se till att dom lyder Dig.
Mellantrollet: Men mamma, det fungerar inte.
Trollmamma: Hur vet Du det gumman?
Mellantrollet. Men om inte jag lyder Dig så kommer inte dom busiga tankarna heller lyda!

Time Out

Nu tar jag en time out. Fast i min värld, som tidigare cheerleader, så varar en time out bara en liten stund. Några få minuter. För att samla kraft och göra upp en ny vinnande strategi.

Så avancerad är inte min time out. Den består mest av att kurera en infernalisk huvudvärk. Som i sin tur orsakats av stress och för lite sömn, med en natt i samma rum som en nylackad möbel som kronan på värket.

M a o, idag är det synd om mig. Mer än vanligt alltså *s*. Nu fladdrar jag tillbaks till sängen, drar silvertejpen ett extra varv runt huvudet och sover ikapp. Eller filosoferar om livet. Eller tänker ut nya kapitel till "boken". Eller så pillar jag mig bara i naveln och gör ingenting!

Med detta avslutar jag dagens kapitel av onyttigt vetande och önskar er en angenäm lördag.

Morning has broken

Klockan 5.42 vaknar jag av att någon rycker ur öronproppen. Hur skönt är det? Efter en hel natt har de liksom sugit sig fast och bör lirkas ut. Men inte här inte! Plopp säger det och jag vaknar brutalt.

Lilltrollet har bestämt sig att dagen har börjat. Köpslåendet börjar. Trollmamma tvärvägrar TV så här dags på morgonen. Lilltrollet nobbar att krypa upp i sängen och somna om. Vi når en kompromiss. Hon får leka i sitt rum, medan jag ligger i hennes säng och sover.

Eller hur! Hur sover man när någon pladdrar oavbrutet? Och när Barbie behöver hjälp att få på sig de tajta lackbyxorna? Eller när Ken råkat få på sig Barbies baddräkt och inte kan få av den?
Jag omväxlande bönar och fräser, men inget hjälper. Hamnar i alla fall i en halvdvala när jag hummar lite då och då.

Plötsligt är det skarpt läge. Kissnödig! Eskort krävs till toan. Jag nobbar. Det är tänt på toan. Lilltrollet vägrar. Jag förhalar. Då brister fördämningarna. Lilltrollet kan inte hålla sig.
Visst, sådant som händer. Men istället för att stay foot så rusar hon iväg till toaletten. Fortfarande kissandes. Och voila, helt plötsligt var vårt lägenhet utrustad med ett eget Nilen i miniformat!

Handen på hjärtat, hur många skurade golv 06.00 imorse? Eller var det bara jag?

Me, myself & I

I detta nu kan jag bara krasst konstatera att jag är U P P B L Å S T! Såväl kroppsligen som andligen. Ojämn i humöret, moi? Asch då, nu skojar ni. Jag som är såååå balanserad. Undrar om det är därför stortrollet vaknar med skyddshjälm?
Det andliga kämpar jag med, sticker hål på mitt ego med jämna mellanrum. Men det kroppsliga har jag väl inte direkt vårdat. Nu är det ändring! Sitter ni ned? Valiumen svald?
Here I go: JAG HAR KÖPT TRÄNINGSKORT! (undrar om det är vuxenpoäng eller tonårswannabe på det?)
Iofs är inte det samma sak som att jag börjar träna, men det är ett steg i rätt riktning iaf. Gymmet öppnar 1:a februari så den 3:e lär det komma en blogg drypandes av självömkan. Men what the heck. Beach 2006 - here I come! Första sommaren utan dykardräkt möjligen?
ps 1: Lovar dyrt och heligt att ge fasiken i poweryogan.
ps 2: Tack snälla Grodan för det fina kortet

Jag är här nu!

Tänkte bara om ni trodde att jag grottat in mig efter gårdagens emotionella utsvävningar. Somnade ovaggat kring tolv snåret, och kände mig som en stor varm fläck. Fast en behaglig sådan.

Vad tror ni om Bat-butter? Engelska alltså. För medge att lite smörigt var det. Även om det var från hjärtat. Så, nu var det nog om det. Aj löv ju ål!

Fredagen den 13:e! Tror ni att jag råkat ut för något idag? Med tanke på min olycksstatistik, modell puckade saker. HA! So far so good. Inte en blessyr, om man inte räknar att jag skar mig yssepysse i lillfingret. På ett kuvert. Men jag tar mig i akt, för dagen har flera timmar kvar.......

Och så en trollhistoria:
Igår var lilltrollet suverän. Hon var bara bäst! Jag var lite upprörd (fast det märktes väl inte? *s*). Har höjt rösten (eller skrikit kanske är rätt uttryck) till Mellantrollet, som drar igång stora brandlarmet.

Lilltrollet: Mamma, det där var inte så bra.
Trollmamma: Jo gumman jag vet.
Lilltrollet: För mamma, när man skriker så där är det inte bra att skrika tillbaka.
Trollmamma: Jag vet, det var dumt av mig.
Lilltrollet: Mamma, det är nog bäst att Du går och kramar mellantrollet. Annars slutar hon aldrig.
Trollmamma: Jag ska göra det vännen. Jag lovar.
Lilltrollet: Och säg förlåt också.
Trollmamma: Yes älskling.
Lilltrollet: Sen mamma, när hon är lugn, då kan Du skälla på henne igen.

Undrar vem som var mest mogen igår?

Tramsigt troll

Lite generad blir jag, men min vana trogen så hänger jag ut mig själv. Vet ni vad jag gör?
Sitter här vid datorn och snyftar. Av all värme, goda råd och omtanke som jag får. Och blir förvånad. Smickrad absolut. Men mest av allt häpen. Att ni bryr er så mkt. En totalt okänd människa Men det gör mig lycklig. Hoppet om människors godhet finns.
Tack!


ps: Detta är inget smöreri. Jag är kanonbra på att spela biatch. Absolut värdelös på att vara en mjuk och behaglig själ. Så jag känner mig lite pinsam. Men jag överlever nog det med *s*

Berg & Dalbana

Kommer hem efter en saftig session hos min terapeut. Malt igenom gammalt skit och elände. Och upplevt en befriande känsla efteråt. Tårar har runnit strida strömmar, hjärtat har värkt och ilskan kokat. Min barndom har ventilerats och jag hörde mig säga saker jag förträngt. Ibland behövs det så få förlösande ord för att perspektivet ska bli rätt.

När jag fick kommentaren "Du har kämpat så länge och gjort det så bra. Dit Du kommit med Ditt bagage är en otrolig resa. Sträck på Dig och var stolt", så kände jag det i själen för en gångs skull. Jag är en väldigt bra människa. Empatisk och lojal, en bra mamma, fru och vän. Tror det var första gången i mitt liv jag verkligen kände det. Och det kändes skönt!

Firade med att köpa ett gäng blommor på vägen hem. Alla trollen i badet samtidigt, lite trångt men mysigt. Och sagoläsning. Av en lugn, harmonisk och fridfrull trollmamma.

Då får mellantrollet totalt frispel. Vägrar sova. Skriker. Totalt i obalans. Och jag kan inte lugna henne. Till slut tryter tålamodet, och jag blir arg. Riktigt attans arg. Säger att nu är det godnatt, inte ett ljud till och stänger dörren.

Hysteriska skrik och stortrollet får ta över. Inget hjälper. Hon vägrar sova. Ligger och muttrar som i ett mantra "jag kan inte sova, jag kan inte sova". Försöker inte ens. Och jag har slut på knep! Silverpengen fungerade i 1 vecka. Precis som alla andra metoder. Utmattning är det enda som fungerar. Och det tar 2 - 3 timmar varje kväll. Hon lider, vi lider. Men vi hittar ingen lösning!

Jag vet fasiken inte vad jag ska göra.

I did it!

Efter mycket vånda skickade jag iväg ett axplock av Trollkåserierna till en tidning. Tyvärr, no go! De hade inte utrymme för privata kåserier (iaf inte från okända människor).

Men jag fick iaf lite beröm som jag måste skryta med;

"jag måste säga att de var otroligt charmiga! Jättefint skrivna med mycket humor och värme. Keep up the good work"

Kanske ett slentrianmässigt avslag, men det stärke min självkänsla iaf. Så nu kanske jag törs skicka in till ett förlag. Men bara kanske...

Kärlek

Ligger i mellantrollets säng. Kolsvart och jag tror hon sover. Ligger och lyssnar på hennes lätta små andetag. En mjuk liten barnhand i min.

Känner hur lugnet värmer min kropp. Tryggheten i att ha mitt älskade barn bredvid mig. Jag känner mig hel.

Då hör jag en viskande röst. "Mamma, jag älskar Dig". Och jag svarar med samma. En kram. En enkel kärlek utan krav.

"Mamma, jag älskar Dig. Inte bara för att Du är min mamma. Utan för att Du har en snäll ande i Din kropp".

Kan det sägas vackrare?

Förlåt!

Måste lätta lite dåligt samvete och ångest.
Jag har förmånen att ha en hel del besök här. Och en del kommentarer. Vilket jag uppskattar och tacksamt tar emot.
Det jag har dåligt samvete är att jag inte återgäldar era besök. Och era kommentarer. Inte för att jag inte vill - men tiden! Den evinnerliga, förgrymmade tiden räcker inte till.

Så ja! Nu känns det genast lättare. Nu klättrade Luther ned i sin håla igen!

Seriöst, den respekt ni visar genom att komma hit vill jag återgälda. Men eftersom tiden inte alltid finns så blir det med ett förlåt. Ett mycket användbart ord.

Ståpäls!

Har inte riktigt hajat Gundes uttryck förut. Men nu så! Går här med ett småleende och känner mig ljus som en nyponros.

Why kan man fråga sig? Så banalt som en bio. Stolthet och fördom.

Jag, den borne pragmatikern, fick en tår i ögat. Och i slutet log jag med hela kroppen. Romantiskt så det förslår. Utan att bli smörigt. Kan klart rekommenderas.

Nu ska jag sväva vidare på mitt lilla moln. Till min Mr Darcy, även känd under namnet Stortrollet!

Konflikt i Trollskogen

Mellantrollet: Mamma, idag var skolan tråkig. Jag vill sluta skolan
Trollmamma: Jaså gumman, varför var skolan tråkig för?
Mellantrollet: Det vet Du ju. Får jag sluta skola?
Trollmamma: Nej älskling, det får man inte. Det är viktigt att gå i skolan.
Mellantrollet: Varför är det viktigt för?
Trollmamma: För man lär sig en hel massa bra saker. Och så får man kompisar.
Mellantrollet: Men mamma, kan inte Du lära mig sakerna istället?
Trollmamma: Om jag kunde och fick skulle jag det, men jag kan inte lika mycket som de gör i skolan.
Mellantrollet: Men Du har ju gått i skolan?
Trollmamma: Jo det har jag. Men jag har glömt bort en del.
Mellantrollet: Men om Du har glömt så kan de inte vara så viktigt?
Trollmamma: Njae, kanske inte (börjar misstänka vart vi är på väg...)
Mellantrollet: Och det som är viktigt kommer Du ihåg?
Trollmamma: Jo, det gör jag iofs (jepp, nu är jag inmålad i ett hör!)
Mellantrollet: Men då så! Då kan Du lära mig det som är viktigt så slipper jag skolan!

Herr Decibell!

Vet ni hur högt ett stortroll kan snarka? Många decibell blir det!
Red Allert inför sängåendet. Full skyddsutrustning på.

1. Handledskyddet - check
2. Knäskyddet - check
3. Ansiktskräm- check
4. Ögonkräm check
5. Öronproppar - check
6. Bettskena - check

Hm.... inte direkt en Angelina Jolie som visualiserar sig. Bättre än så! En livs levande fladdermus!

Godnatt!

Kan Skugge så kan jag!

My perfect match är... tam tam tam ta.....

Testen hittade jag här


Oups, såg just att Stortrollet är hyffsat lik honom. Iaf i mina ögon!

Salt brud!

En gång i tiden, som singeltjej, hände det att jag var ute och partade ibland. Inte så ofta, bara en 2-3 ggr i veckan. Hur som, en söndag var jag lite trött. Vilket inverkade menligt på matlagningen. Som bestod av coca cola och pistagenötter. Förmodligen en tidig variant av GI metoden?

Söndag natt. Kolsvart ute. Kramp i magen. Gallan är på väg att säga upp sig. Och jag med. Timmar av smärta som blir värre. Uppsöker akuten. Prover tas.

Allvarlig läkare kommer in. Kliar sig i huvudet och kan inte förstå. Kroppens natriumnivå är onormalt hög. Snudd på farlig. Kroppen har en otroligt hög saltnivå. Voine voine. Illa illa. Hur kan detta komma sig?

Jag fattar nada. Blir orolig. Massor med mer prover tas. Och då - flash! Middagen!!! Vilket jag skamset informerar sköterskan om. Som i sin tur informerar farbror Allvarlig Doktor. Som i sin tur ifrågasätter mitt förstånd!

Sedan dess är jag ytterst måttlig med pistagenötter. Sensmoralen av detta är:
"Ät inte 1 kg pistagenötter om Du inte klunkar vatten som en kamel".

ps: I see the light! Humöret börjar lätta. Mycket jobb var allt som behövdes *s*

Occupied!

Nu har glasnost tagit nya krafter! Jag är fullkomligt nerlusad med mail. Från ryska damer. Som söker sällskap. Med mig! Och gärna giftemål. Que?

Undrar om jag ska informera dem om att partnerskap som gäller i Sverige. Kanske en liten blänkare om att bigami ännu inte är tillåtet. Undrar om de slutar maila då

Trollet styr

Lilltrollet: Mamma, Du ska inte ha skärp!
Trollmamma: Inte det? Varför inte då för?
Lilltrollet: Men mamma, ser Du väl.
Trollmamma: Nej gumman, Du får nog förklara.
Lilltrollet: Mamma, jag har skärp så mina byxor inte ramlar ned.
Trollmamma: Jaha, och jag då?
Lilltrollet: Men mamma, Du behöver inte det. Din mage är så stor så byxorna fastnar ändå!

Behöver jag säga att jag höll in magen hela dagen?

ps: ni har väl inte glömt den fina engelskan, Belt yourself = skärp Dig!

Got you!

Eller som Madonna skulle säga, Hang Up! (jo jag vet att den var dålig, men det är måndag - vad begär ni?)

Åter till vardagen

Med risk för egen hälsa har jag ännu en empirisk klokhet att delge er:
Försök INTE konsumera bort er söndagsångest genom ett IKEA besök.
Guess what? Ni är inte ensamma! Vare sig med söndagsångest eller IKEA besök.

M a o gäller tidigare kontaktannons fortfarande. Jag vill byta bort mig själv! Mot en glad, pigg och stabil människa. Finns det någon sådan? Hittelön lämnas, förmodligen även av resten av familjen.

Bytesannons

Finnes: utrotningshotad och fridlyst trollfladdermus
Karraktär: Ojämt humör. Kreativ och vissa konstnärliga egenskaper. Hyffsad smak. Med hög aktivitetsnivå. Svår att få tyst, vilket avhjälps med silvertejp.
Utseende: Var snygg som ung. Tittar man noga kan vissa spår fortfarande anas. Nytrimmad i blond frisyr med vissa inslag av blått
Omvård: Behöver coca cola och snus i stora mängder. Mat är inte så noga med, allätare. Väldigt lite sötsaker dock. Kan vara svår att lugna ned om socker intaget blir för stort.
Egenskaper: Nattdjur. Sover gärna länge på morgonen. Varning för kontaktförsök innan en rejäl dos av koffein. Det kan orsaka smärre irrationella utbrott.
Övrig information: Finnes i centrala Stockholm. Ren och ordningssam, snudd på pedant. Lojal. Smaskar när hon sover. Har förmodligen en lätt östrogenbrist eller tidigt klimakterium. Är allmänt bitchig och uttråkad. Lider av värmebrist. En jäkel på Alfapet och TP. Allergisk mot ballonger.

Önskas: alla förslag beaktas

ps: förmodligen skulle stortrollets kontaktannons se ut som ovan

Smaken är som baken

Mellantrollet: Mamma, var Du söt när Du var liten?
Trollmamma: Njae, inte söt kanske. Men gullig. Fast jag tycker iofs att alla barn är söta & gullig
Lilltrollet: Hade Du kjol när Du var liten?
Mammatrollet: Ibland. Fast oftast hade jag byxor.
Mellantrollet: Hade Du långt hår?
Mammatrollet: Först hade jag jättekort hår, men sedan var det långt.
Lilltrollet. Vilken färg på håret hade Du när Du var liten?
Trollmamma: Jätteljust, det var nästan vitt.
Mellantrollet: Är det därför Du byter färg så ofta nu? För att Du vill hitta den färgen Du hade när Du var liten?
Trollmamma: Man skulle kunna tro det, fast det är mest för att jag tycker det är roligt att prova olika färger.
Mellantrollet: Mamma, kan Du inte ha lila hår nästa gång. Och rosa.
Trollmamma: Tror Du verkligen att det skulle bli så fint på mig?
Lilltrollet: Nej mamma. Nästa gång ska Du ha svart och gult, för då blir pappa glad.

Vilse i pannkakakan

Ungefär så känns det. Efter en skön sovmorgon. Visserligen en liten väckning kl 02.15 och så en repeat kring 7, men då masade sig stortrollet upp så jag fick sova.

Egentligen skulle jag vara i Sydafrika vid det här laget, för en dejt med Grodan. Typiskt mig, startade sent och flög vilse. Landade istället i Tranås, så jag tillbringar väl dagen på den lokala pizzerian.

Igår var jag också helt lost. Hallå, vem med alla hästar hemma börjar måla badrummet 3 timmar innan gästerna kommer? Jepp, jag gör det! Men det blev snyggt. Och maten blev god, om än att målarfärgslukten var lite påträngande.

Själv fick jag duscha i lacknafta. Det är något mystiskt när jag målar. Lika mycket som hamnar på väggen kommer i mitt nyblonderade hår. Blå naglar och händer kan jag stå ut med. Även en liten blå touch i ansiktet går an. Men blå slingor är inte min grej!

Kan sedan någon upplysa mig om det här med män & fjärrkontroller så blir jag tacksam. Jag fattar inte vad de har för speciell relation till varandra. Men en man framför TVn utan fjärrkontroll är en olycklig man. Och en man framför TVn där kvinnan har fjärrkontrollen är uppenbart en kastrerad man. Varför är det så?

Ännu en DO NOT

Glatt i hågen skuttar jag ned för att hämta lilltrollet, som tvingat sig till dagis idag. Efter att ha klättrat på väggarna en hel julhelg föll vi till föga.Bara några få barn, och jag gör som jag brukar. Lajar runt lite med barnen. Blir kittelmonstret, den elaka pusstanten eller helt enkelt en stor elefant som jagar små barn.

Barnen skrattar hysteriskt och rusar runt. Då hörs en stämma som kan få en vulkan att frysa till is. "Vad i hela friden pågår? Ska ni ha äpplen till mellis så sätter ni er ned och tar det lugnt nu."

Jag frågar lite försynt om det gäller mig också. Varpå Syster Rachel svarar "att om Du jobbade på förskola skulle Du förstå att man inte kan busa upp barnen hur som helst".

Så här kommer det:
DO NOT busa upp små söta förskolebarn strax före hemgång. Förskolefröken blir så trött då. Och Du får inget äpple!

Utmaning!

Nu är jag elak, men what the heck!
Om Denise Rudberg lyckas ge ut fyra (4!) böcker - borde inte jag kunna få ge ut 1 då?
Eller vad säger ni?

Prinsessan Dumbo

När jag var liten var jag helt övertygad om att jag skulle bli prinsessa som stor. Inte en helt ovanlig dröm bland små taniga flickor. Min verklighetsuppfattning var klart skev, och självbilden inte helt med verkligheten överensstämmande.

I mina egna ögon var jag vacker. Enda sorgen var att mitt hår var riktigt kort. Snaggad. Av en välmenande mor som hört att det skulle göra underverk med kort och stripigt hår. Och det har det. Idag är det som en lejonman, men då var det inte kul.

Vår barnflicka var en riktigt snygg tjej. Ung och i farten. Nya pojkvänner för jämnan. Pojkvänner som jag i smyg tittade på, fascinerad och lite skrämd. Men så en dag dök Han upp! Barnflickans riktiga kap. En otrolig rar och snygg kille. Alltid leende och med tålamod för de tusen frågor jag hade.

I början var jag blyg, men honom litade jag på. Han byggde lego och lekte med dockor, medan barnflickan lagade maten. Höll honom i handen när vi var på promenad. Dansade runt midsommarstången med honom. Han såg mig som egen person, inte bara ett barn i familjen. Och jag blev småflicksförälskad.

Sommaren kom och vi flyttade till landet. Ensam i veckorna med barnflickan, och med föräldrarna på helgen. En dag kom Han och hälsade på. Vi badade och busade, grillade korv vid öppen eld och somnade i sovsäckar på verandan.

Vaknar av röster som pratar. Försöker somna om, men börjar lyssna. De pratar om mig! De skrattar åt mig! Åt min förälskelse. Men dödsstöten kommer när Han säger "hon är en riktigt rar tjej, men ser ut som en kille. Med det korta håret och Dumbo öron".

I det ögonblicket dog min förälskelse tvärt och ersattes av ilska. När barnflickan slutade till hösten sörjde jag henne inte ett ögonblick.

Idogt sparade jag alla mina slantar. Ned i spargrisen med varenda krona och på min 9 års dag var jag rik nog. Bestämt informerade jag föräldrarna om att jag skulle operera öronen. Jag skulle betala själv. Och fick jag inte det så skulle jag rymma. Inte komma tillbaka förrän håret var långt och öronen fixade.

Inför det faktumet gav mina föräldrar med sig och operationen blev av. Håret växte och öronen blev fina. Men tagget i hjärtat satt länge kvar.