torsdag, januari 12, 2006

Tramsigt troll

Lite generad blir jag, men min vana trogen så hänger jag ut mig själv. Vet ni vad jag gör?
Sitter här vid datorn och snyftar. Av all värme, goda råd och omtanke som jag får. Och blir förvånad. Smickrad absolut. Men mest av allt häpen. Att ni bryr er så mkt. En totalt okänd människa Men det gör mig lycklig. Hoppet om människors godhet finns.
Tack!



ps: Detta är inget smöreri. Jag är kanonbra på att spela biatch. Absolut värdelös på att vara en mjuk och behaglig själ. Så jag känner mig lite pinsam. Men jag överlever nog det med *s*

12 kommentarer:

Anonym sa...

Kan bara instämma - också glad över allt gensvar jag får. Och förvånad. Fantastisk är det ord som ligger närmast. Välkommen förbi, förresten!

MB sa...

Inget att bli generad över...du är vår vän.....

Batbut sa...

Vet ni vad som slår mig? Att när jag var liten kände jag mig aldrig värd att älskas. Det var alltid krav med i bilden. Men här finns det människor som gillar MIG! No strings attached och inga motprestationer. Bara för att jag är jag. Helt otroligt jäkla underbart! Jag är värd att tyckas om!

anna sa...

ja, dig, precis som du är! i ylestrumpor och varm själ.....no strings attached

PGW sa...

Vaddå okänd, vi hänger ju här vareviga dag, jag tillbringar mer tid med dig än med många av mina vanliga kompisar! Och dig hade jag ju dessutom kunnat stänga av om jag inte hade gilla dig! ;-) Vi gillar dig med bettskenor och silvertejp och allt!

Lyckliga Grodan sa...

jag säger som pgw.. det känns som vi går in och ut i varandras kök om vartannat, men allt är av fri vilja..
det är en skön känsla, och en stor kraft i att få stöttning av många..

och jag hade inte kunna säga det bättre än du gjorde själv..
du är definitivt värd det..

T sa...

Vi är här! Vi står bakom dig när mellantrollet bråkar och säger "såja, såja". Vi häller upp kaffe när du inte orkar. Och vi lyssnar på precis allt du vill dela med oss.

Anonym sa...

Stämmer mig i kören. Jag känner myckeet igen i det du skriver.
Kram!

The Female Dinousaur sa...

Bloggen har verkligen blivit en källa för inspiration, peppning och stöd. Ju mer privat man blir, desto mer stöd, känns det som. Det ligger ju en fara i att bli alltför privat, så det är en svår balansgång. Men det är härligt att känna att det finns många där ute, som skänker en liten tanke till en när man våndas och mår tjyvtjockt. Förstår att det där med insomnings-problemet. Alla mår dåligt av för lite sömn, stora som små troll. Hoppas att det blir bättre, snart. En stor kram till dig från mig.

Anonym sa...

Sitter ofta i läser din blogg högt för min man o vi ler, skrattar o håller med. Älskar din blogg, du skriver underbart o rakt.

Mildamakter sa...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, allt har ju redan blivit sagt här ovan...lixom...kan bara säga att jag instämmer i allt som de andra skrivet... :o)

Batbut sa...

Vad säger jag? Ni är bara bäst! Tackar för allt stöd. Jag suger åt mig och försöker bli klok *S*