Aldrig på en söndag!

Så hette en attans vacker film, som jag såg förra seklet. Med en suverän Melina Mercouri. Och sedan var det ingen mer koppling till det. Det bara dök upp. Plopp.

Surfade runt lite och blev läsare av en sexistisk debatt. Eller rättare sagt, en diskussion om vad som var sexistiskt och inte. Jag länkar inte. Inte av feghet utan för att jag tycker att diskussionen får föras parterna emellan. Däremot började jag reflektera över det hela.

Det är en otrolig fin gräns mellan vad som är sexistiskt och vad som är humor. Det är lätt att krossa gränsen, och det blir plumpt istället. Men samtidigt får vi tjejer inte vara alltför hysteriskt överkänsliga, det gynnar oss inte. Tvärsom motarbetar det syftet. När det verkligen är skarpt läge och det finns något att reagera på kan man lätt sortera bort det som "hysteriskt fruntimmer".

En del ord kan få en intim innebörd, beroende på hur man använder dem. Och det kan vara roligt i vissa sammanhang. Självironi och självdistans är två i mitt tycke positiva egenskaper. Att skämta för att roa är trivsamt. Att skämta för att förnedra är oacceptabelt. Att skratta med någon är trevligt, att skratta åt någon är elakt. Det tycker jag man ska ta i beaktande när den här typen av diskussioner dyker upp. Och innan man reagerar negativt.

Om en man har en bild på en snygg tjej i sin blogg, där en del av bysten syns - är det sexistiskt? Förmodligen svarar många ja på detta. Men om en tjej har en bild på Fredrik Ljungberg i kalsonger, hur många tycker att det är sexistiskt? Förmodligen avsevärt färre. Men vad är skillnaden?

Det är lite som Peter och Vargen. Ropar man för ofta är det ingen som bryr sig när det verkligen gäller.

Nu överlämnar jag den seriösa diskussionen till andra som förmodligen är mer lämpade att föra den. Ville bara framföra min åsikt i ärendet, innan jag drar mig tillbaka i min dykardräkt och ger mig ut i den stora staden för att förnya förrådet av silvertejp!