torsdag, februari 15, 2007

Aha...

Har haft en otroligt häftig upplevelse idag. En sån där "aha" variant som drabbar en några gånger i livet. Jag har jobbat hårt med mig själv, försökt få någon slags självinsikt och idag föll en hel del bitar på plats. Det var som ett slags "hallelulja moment" för mig, kändes som om jag ville ställa mig upp och säga "Jag är trollmor och jag är människa, med fel och brister" i samma andra som man gör på AA. För det är vad jag är, människa med fel och brister. Och nu tror jag äntligen att jag fattar vad det handlar om.

I min strävan att bli hel har jag kämpat med att vara bra, duktig. Kunna allt, orka massor, prestera och vara den perfekta mamman, hustrun, vännen, dottern, arbetsmänniskan. Och jag har varit otroligt duktig, men ändå inte nöjd. Något har saknats.

Den senaste veckan har jag retat mig på småsaker, hos människor jag gillar. Inte riktigt förstått varför och försökt leta efter orsak. Så slog det mig igår - jag är avundsjuk. En egenskap som jag har kämpat emot, för inte är väl det något som en "god och perfekt människa" kan vara? Men det går! Däremot är jag inte missunsam och det är en jäkla skillnad.

Jag är inte perfekt, det vet jag. Men nu har jag också (tror jag) lärt mig att jag inte BEHÖVER vara perfekt för att vara en bra människa. För jag är bra, i mig själv. Trots att jag ibland är avundsjuk, trots att jag ibland skriker och blir förbannad, trots att jag gör fel och misslyckas ibland.Jag tror nu att jag börjar se mig själv som andra ser mig. Och vet ni vad det häftigaste av allt är? Jag gillar det jag ser. Och jag kan säga det utan att känna mig förmäten, generad eller pinsam!

Shit, jag kanske börjar bli vuxen....*s*

4 kommentarer:

Humlan sa...

Oj, vad stort! Jag hoppas att jag kommer så långt någongång!

... sa...

You rock girl!

The Female Dinousaur sa...

Insikt!
Många, många människor går och ser "ner" på sig själva - man kan inget, man vet inget, är inget. Och det ligger bara hos den enskilde individen att tänka så om sig själv. Frågar du människor i samma persons vänkrets, kommer dom att lista en hel massa positiva (och för all del kanske ett par negativa också) saker. Men ingen människa är perfekt. Det är bara underbart att möta en människa, där man kan se allt det härliga hos den personen OCH bristerna. För det är allt det tillsammans som GÖR den människan till vad hon/han är. Och som skapar vänskapskapsband och/eller kärlek. Annars fanns den inte.

Batbut sa...

Humlan, tror jag säkert!
Tack Kimmi!
Biggis, Du är klok Du. Jag har tidigare haft svårt för att se det hos mig själv som andra ser. Och har då undrat om jag luras, om folk inte är kloka eller om det möjligen skulle kunna vara så att de har rätt - och jag fel...*S*