Aha...

Har haft en otroligt häftig upplevelse idag. En sån där "aha" variant som drabbar en några gånger i livet. Jag har jobbat hårt med mig själv, försökt få någon slags självinsikt och idag föll en hel del bitar på plats. Det var som ett slags "hallelulja moment" för mig, kändes som om jag ville ställa mig upp och säga "Jag är trollmor och jag är människa, med fel och brister" i samma andra som man gör på AA. För det är vad jag är, människa med fel och brister. Och nu tror jag äntligen att jag fattar vad det handlar om.

I min strävan att bli hel har jag kämpat med att vara bra, duktig. Kunna allt, orka massor, prestera och vara den perfekta mamman, hustrun, vännen, dottern, arbetsmänniskan. Och jag har varit otroligt duktig, men ändå inte nöjd. Något har saknats.

Den senaste veckan har jag retat mig på småsaker, hos människor jag gillar. Inte riktigt förstått varför och försökt leta efter orsak. Så slog det mig igår - jag är avundsjuk. En egenskap som jag har kämpat emot, för inte är väl det något som en "god och perfekt människa" kan vara? Men det går! Däremot är jag inte missunsam och det är en jäkla skillnad.

Jag är inte perfekt, det vet jag. Men nu har jag också (tror jag) lärt mig att jag inte BEHÖVER vara perfekt för att vara en bra människa. För jag är bra, i mig själv. Trots att jag ibland är avundsjuk, trots att jag ibland skriker och blir förbannad, trots att jag gör fel och misslyckas ibland.Jag tror nu att jag börjar se mig själv som andra ser mig. Och vet ni vad det häftigaste av allt är? Jag gillar det jag ser. Och jag kan säga det utan att känna mig förmäten, generad eller pinsam!

Shit, jag kanske börjar bli vuxen....*s*