Tunga tankar i Trollskogen

Mellantrollet: Mamma, när ska Du dö?
Trollmor: Om väldigt, väldigt lång tid hoppas jag gumman
Mellantrollet: Mamma, jag vill inte att Du ska dö!
Trollmor: Det vill inte jag heller, men det kommer dröja länge.
Mellantrollet: Vem ska ta hand om mig när Du dör mamma?
Trollmor: Vet Du hjärtat, förmodligen är Du vuxen och har egna barn när det är dags.
Mellantrollet: Men det kan Du inte veta säkert? Du kan inte lova det!
Trollmor: Nej älsklingen, det kan jag inte. Men jag hoppas och tror att det är så.
Mellantrollet: Vet Du vad som är värst med att tänka att Du kommer att dö en dag?
Trollmor: Nej älsklingen, vad tycker Du är värst?
Mellantrollet: Att jag är rädd för att glömma bort Dig då.
Trollmor: Vet Du hjärtat, att Du kanske glömmer bort mig i sådär "vanliga" tankar, men innerst inne i Ditt hjärta så kommer Du alltid ha kvar ett minne.
Mellantrollet: Men när Du dör så kommer jag aldrig få se Dig mer igen! Och då blir jag ledsen när jag tänker på det.
Trollmor: Det blir jag med gumman. Men då brukar jag tänka att när jag dör, så kommer jag sitta på ett moln däruppe och titta ned på Dig. Och när det sedan är Din tur så kommer jag vänta där på Dig.
Mellantrollet: Men tänk om jag inte hittar Dig då mamma? Om jag åker till fel moln?
Trollmor: Det kan inte Du bestämma älskling, utan det är jag som sitter och dirigerar Dig rätt däruppe.
Mellantrollet: Vet Du mamma, nu känns lite bättre. Jag älskar Dig mamma.
Trollmor: Och jag älskar Dig raringen!