I natt jag drömde...

Jag brukar alltid drömma, oftast nästan psykadeliska drömmar som är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Som häromdagen när jag spelade kort med tanterna i ateljen. Ibland händer det att mitt undermedvetna är igång och jag drömmar om saker som pågår i mitt liv. Ett fåtal gånger i mitt liv har jag drömt om människor i min närhet, om saker som ska komma att ske och sedan har de inträffat i verkligheten. Det är lite läskigt, om än fascinerande.

Inatt drömde jag om mamma. Något jag inte gjort på väldigt många år. Det är mer 7 år sedan hon dog och den första tiden förekom hon ofta i min nattliga vila. Sedan verkade det som om jag försonades med ödet och drömmarna slutade komma. Tills inatt.

Det var en väldigt underlig dröm. Vi var i Frankrike och vädret var helt underbart. Satt i mammas trädgård och filosoferade över allt och inget. Jag hade vita shorts på mig och ett glas juice i handen. Så står mamma i altandörren. Hon är klädd i en klänning hon hade när jag var liten. Mamma var arg på mig, för att jag hade glömt något. Vad det var kommer jag inte ihåg. Hon börjar skälla på mig, och jag försöker förklara varför jag glömt det. Det har något med min mail att göra, om jag hade läst mailen så hade jag inte glömt det. Och jag blev frustrerad, kände mig orättvis behandlad eftersom jag försökte läsa mina mail och hon vägrade låta mig låna hennes dator. I verkligheten ägde min mor aldrig någon dator.

Ju argare jag blir desto vagare blir mamma, hon liksom tonar bort för att sedan helt upplösas i dimma. Och jag börjar gråta. Inser att jag inte kommer att se henne igen och att det sista jag säger till henne är hårda ord. Att vi skils åt som ovänner. Precis som vi gjorde i verkliga livet. Och jag vaknar med en klump i magen.

En nära vän, också hon med en komplicerad relation till sin mor, är just i fas med att ta slutgiltligt avsked från sin mor. Och hon är stark, hon har lyckats försonas med det som varit och kan ta ett kärleksfullt adjö av sin mor. Förmodligen är det de tankarna som satt igång mina drömmar. Jag avundas henne inte den sits hon sitter i, men om jag hade fått en andra chans hade jag försökt göra samma som hon - försonats med det som varit medan jag hade chansen.