måndag, februari 26, 2007

Faulty Towers, The Hedemora version

Hungrig trollfamilj. Litet värdshus. Strax efter värsta rusningen. Vi lyckades på nåder få beställa våfflor och kroppkakor. Våfflorna tog 30 minuter att fixa. Kroppkakorna tog 5. Och tanten i kassan var inte lycklig. För barn i restaurangen var inte alls vad hon ville ha. De lät en hel del, de satt inte still och de rörde runt bland souvenirerna.

Tanten såg ut som om hon höll på att få tokspel. Röstläget blev gällare och gällare, ansiktsfärgen rödare och rödare. Då ryckte karln hennes ut. Inte genom att charma gästerna eller ta tag i situationen, utan mer genom att fräsa kraftfullt åt barnen. Och gästerna som inte skötte sig.

På en försynt fråga om när den lilla våfflan kunde tänkas komma fick vi ett fräsande "när den är klar, vi jobbar som attan i köket - tror Du att vi sitter och fikar eller?"

Sedan som genom att under dök våfflan upp. Pang så smälldes den ned i bordet och på dotterns försiktiga "tack" grymtade herr restaurangägare till svar.

Efter oss dök det upp ett antal eftersläntare, som försynt efterfrågade någon av de 3 varmrätter som menyn innehöll. Och fick ett surt "all mat är slut, mackor om ni är hungriga". Allt åtföljt av en sur min. Inget beklagande what so ever.

Under den korta tid som vi satt där var det väl ett tjugotal gäster som vände i dörren. Förmodligen för att aldrig mer komma tillbaka.

I mitt stilla sinne undrar jag då hur de tänkt sig? Det är sportlovsvecka. Det är lilla Vasaloppet. Det är öppet spår. Vägarna är knökfulla med bilister som alla är hungriga. Om man nu har en vägkrog borde det ligga i sakens natur att det är bilresenärerna som är målgruppen. Bör man inte då ha frysen fylld inför den absolut största helgen? Och kanske ha ett eller två extra paket med våfflor?

Och om de nu inte lyckats fixa det så borde de iaf kunna bemöta sina gäster med en viss respekt, och inte som om vi vore ett gäng odrägliga tonåringar i skolmatsalen.

De lär ligga lång borta från en stjärna i Guide Micheline iaf....

7 kommentarer:

Anonym sa...

Uj, uj...service på högsta nivå må jag säga..

Klimakteriehäxan sa...

Man blir lika härsken varje gång över sånt bemötande - det är bevars inte alls unikt. Och med den tillströmning som råder just nu spelar det antagligen ingen roll för en vägkrok i Dalarna. Folk stannar där ändå när magen skriker.
Tyvärr. Bu bu bu.

Vi på Kantarellen sa...

Det var precis så där jag ville göra på Mamsans ibland.... men inte gjorde. Man ville ju att gästerna skulle komma tillbaka. :-)

Tankevågor sa...

Man kan ju undra varför de har en restaurang över huvud taget.

Att du kunde hålla dig lugn är beundransvärt....

Cornelia sa...

Dottern, då 4 år, och jag var på utflykt i gamla stan. Vid Stortorget skulle vi fika och äta våfflor. Medan vi väntade på våfflorna blev dottern kissnödig, men någon toalett kunde kaféet inte erbjuda. Jag frågade hur de gjorde själva. Jo, en personaltoalett fanns förstås, men den var inte för gästerna, utan vi hänvisades till en betaltoalett uppe vid slottet (en bit att gå när man är 4 år och kissnödig). Så vi gick dit, men eftersom vi inte hade hunnit betala våfflorna gick vi inte tillbaka till kaféet. Ha! Då var jag nog lika arg som du!

Anonym sa...

Tänker så det knakar...undras om jag inte har varit på samma ställe tycker mig känna igen det där men det kan ju finnas fler förstås ganska sannolikt. De tycker inte om andra än insocknes så är det bara och som skrattmås eller nollåttor ligger man pyrt till. Det gäller att låta som en hemvändande norrlänning eller dalmas så blir det andra toner.Tips!

Batbut sa...

Det som fortfarande förundrar mig mest är att de så lättvindigt kunde säga nej till en hel massa dollares - en enkel shoppingtur hade fyllt frysen och de hade kunnat tjäna en hel del stålar