En nära anhörig jobbar i grundskolan och de historier jag får höra är klart skrämmande. Hur fasiken kommer det se ut när dessa barn går ut i vuxenlivet om ett antal år? Många är bra, absolut men vad händer med de barn som redan nu spårat ur? Och var i helvete är föräldrarna?
Följande inträffade nyligen:
Pojke, under 15 kommer till nya skolan efter att ha blivit avstängd från ett antal skolor tidigare. Har skrämt skiten ur sina klasskamrater, begått stölder och skadegörelse, hotat och varit oerhört utåtagerande.
Pappan anförtror min anhörige att sonen behöver strama tyglar och att "han har fria händer" när det gäller sonen.
I veckan som gick spårade pojken ur totalt. Lång historia, men kontentan var stor skadegörelse och hot. För att förhindra att pojken drog iväg tog min anhörige tag i hans arm. Men släppte honom direkt efter att rektorn sagt "lika bra att låta honom gå nu".
Pappan blir kallad till skolan för information, där rektorn låter meddela att han tyvärr kommer att polisanmälas för att markera var gränsen går. Pappan svarar "polisanmäler ni så polisanmäler jag" och kontrar med att polisanmäla min anhörige för misshandel!
Skriver sedan hotfullt brev till rektorn där i princip ingen får tala med hans son, utan hans närvaro. Ingen får fysisk röra honom utan hans närvaro samt att han inkompetensförklarar hela skolan för att de inte kan ta hand om hans son. Och pappan är högutbildad med ett s k statusyrke!
Hur i helvete har denna pappa tagit ansvar för sin son? När skolan försöker hjälpa honom, med att sätta gränser så polisanmäler han. Hur fan tror pappan att sonen har blivit som han blivit?
Detta tycker jag är barnmisshandel på hög nivå, av pappan!
Inlägg
6 timmar sedan
10 kommentarer:
För pappan är det oerhört lätt att hitta en syndabock i din anhörig och skolan. Det är mycket lättare än att se sitt eget ansvar. Att se sin egen del är svårare och tyvärr är det här inget ovanligt beteende, tror jag. Om jag förstått rätt är rektorn vittne till hela förloppet vilket inte borde vara en nackdel för din anhörig.
stackars pojke.. det finns ju anledningar till att barn inte anpassar sig... oftast försöker de säja oss vuxna något. Det är inte ofta vi fattar, eller orkar bry oss om vad det handlar om. Här har ju pappan bidragit med en stor pusselbit..
Håller med dom ovanför. Jag har sett detta fenomen flera gånger. Det är ju alltid enklare att hitta felet hos någon annan... För ens egna "änglar" gör ju aldrig fel.
Undrar var alla hulliganer kommer ifrån?
visst är det tragiskt när föräldrar ger sina barn så felaktiga signaler. När de inte orkar bry sig, och inte kan förstå sin egen påverkan på de små liven.
Ordet tragiskt räcker inte till.
Vissa människor borde inte få ha guldfisk ens, och definitivt inte barn!
PGW, håller med Du! Möjligen en mekanisk guldfisk! Å andra sidan har vissa människor inte heller större hjärna än en guldfisk!
Jag blir så trött och ledsen... Jag och många i min närhet lever och verkar i skolvärlden på olika sätt. Tyvärr är historier som denna vanligt förekommande.
Trist för alla och otroligt tragiskt för den yngling som behöver ramar att förhålla sig till.
Visst är det så mifflan, och det är barnen som far illa för att vuxna inte törs/vill eller kan vara vuxna
Skicka en kommentar