torsdag, september 15, 2005

Mitt första egna troll

När Du kom till oss för 6 år sedan hade vi väntat i många år. Hoppet var uppgivet, Din tillkomst en utopi. Men Du kom, och Du valde oss till föräldrar. En gåva och en utmaning, men jag hoppas Du gjorde ett klokt val.

Jag kan inte alltid skydda Dig. Dina egenskaper gör Dig sårbar, men också så oerhört speciell. Inte alla har förmågan att uppskatta det, så slösa inte med Dina gåvor. Spar Din kärlek till de som förtjänar dem.

Din väg till vuxenlivet kommer säkert bli snårig, redan i barndomen har Du haft en krokig stig att vandra. Ibland blir det fel, men jag vägleder Dig efter bästa förmåga och finns där när vägen blir för tung. Alltid med kärlek och tilltro till Dig.

Den värld vi lever i är rädd, för det okända och annorlunda. Människor är rädda och många intolleranta. Men det finns undantag, och möten med dessa stärker Dig. Hjälper Dig frammåt. Och jag hoppas Du möter många sådana. Min kärlek och kraft är alltid där för Dig!

Jag hoppas livet behandlar Dig väl, låter Din kärna bestå och frodas. Växa sig stark!

5 kommentarer:

Kimmi sa...

Kan inte annat än att hålla med dig till punkt och pricka. Nu ska jag gå och lägga mig och lyssna till Loppans snusande. Hon är luften jag andas!

Lena sa...

Det är ljuvligt och visst är det så här som vi ska grunda för våra älsketofsar...
nu snusar även våra och jag ska som Kimmi dra mig in mot John Blunds mjuka bolster..

Monica sa...

Så fint skrivet!

Batbut sa...

Tack! Och jag hoppas verkligen att moderskärleken ska räcka för en bra grund på våra små människors färd ut i världen

Fröken Svår sa...

Jättefint skrivet!

Det speglar ärlig och stark kälek från någon som bryr sig om.